- InformNapalm på svenska - https://informnapalm.org/sv -

Rysslands PR-trick om en reträtt från Syrien

President Vladimir Putin [1] förklarade att den största delen av de ryska styrkorna skulle dra sig ur Syrien eftersom Moskva hade lyckats göra det möjligt [2] för Assads armé och dess allierade att vända kriget till deras fördel. I september 2015 placerade Ryssland [3] ut stridsflygplan [4], krigsfartyg [5] och cirka 4000 man [6] för att skydda sina militära anläggningar samt stödja Bashar Assads armé militärt [7]. I november förra året placerade Ryssland också ut S-400 missilförsvarssystem, efter att Turkiet [8] skjutit ner ett ryskt SU-24 som ett svar på en kränkning av turkiskt [9] luftrum, varvid piloten omkom [10]

Rysslands PR-trick som anpassningsstrategi

Den 14 mars meddelade Moskva om ett tillbakadragande av sina huvudstyrkor från Syrien inom två till tre dagar, men tillade att 1000 soldater skulle förbli i Syrien. Enligt officiella siffror, kostar operationen 33 miljarder ryska rubel och har gett upphov till frågor om dess kostnad, effektivitet och antalet civila offer [11].

Det ryska uttalandet presenterades av många medier som ett totalt tillbakadragande innan ett slutligt uttåg. Trots detta behåller Ryssland sin militära närvaro [12] i Syrien precis som tidigare. De ryska luftförsvarssystemen inklusive S-400 luftvärnsrobotar står kvar på flygbaserna. De tillåter att effektivt stänga det syriska luftrummet. Samtidigt fortsätter den ryska flottan att övervaka den syriska kusten.

Kreml har bekräftat sina planer på att hålla militärbaserna i Tartus och Khmeimim i full drift och fortsätter att förse den syriska regeringen med nödvändig utrustning och militär hjälp [13]. Två veckor efter Moskvas tillkännagivande av uttåget fortsätter flygbombningarna [14]. Flottan är kvar [13], flygplanen [2] står kvar, stridsvagnarna, luftvärnsrobotarna och trupperna [7] likaså. Det är bara ett litet antal flygplan med besättningar [15] som tagits hem.

Kremls ständiga osanningar

Med andra ord betyder detta «sensationella tillbakadragande» en minskning av militär personal och utrustning, samt en rotation av soldater. Många experter påpekar att det var bara fråga om en planerad rotation av stridsflygplan och utrustning för underhåll efter en intensiv period av uppdrag. I stället har uttåget presenterats som ett verklig tillbakadragande i propagandasyfte.

Vi kan dra slutsatsen att den ryska ledningen bluffar [16] eftersom Moskva vanligtvis inte säger vad som skall ske. Kreml har konsekvent ljugit [17] om närvaron av sina trupper, eller rättare sagt frånvaron, i termer av kriget i östra Ukraina [18]. De har också ljugit om vem som varit måltavla för de riktade flyganfallen i Syrien. [19]Kreml manipulerar information och berättar för omvärlden, medier och ledare vad de vill höra, eller vad de vill få dem att tro [länk 18+ [20]].

Rysslands PR-trick om en reträtt från Syrien [5]

Marktrupper på offensiv i Palmyra

Ett första bevis på att de ryska marktrupperna är kvar i Syrien kom mindre än två veckor efter det «överraskande tillkännagivandet», och detta från slagfältet. Den 26 mars återtog Assads trupper staden Palmyra [21] från Daesh, uppbackade av ryska bombplan och marktrupper. Enligt Pentagon var det första gången de ryska bombplanen inriktat sin bombkampanj på terrorgruppen.

InformNapalms analysgrupp har hittat bilder som bekräftar den ryska arméns närvaro i Palmyra [21]. Baserat på färskt material från de ryska soldaternas sociala nätverksprofiler, är det bekräftat att spanare från 20 skyttebrigaden [förband 22220, Volgograd, Södra Militärområdet] deltar i striderna. Bland annat har soldaten Sergei Gavrilov publicerat nya bilder, [22]geotaggade i stridszonen [22], på det sociala nätverket VKontakte [22].

Detta visar återigen att Moskvas «överraskande tillkännagivandet» inte bara var en anpassning av sin strategi, utan också en framgångsrik ansträngning att uppnå PR, först och främst i landet men också utomlands. Det finns fortfarande en fråga att ställa, varför just nu? Å ena sidan har det ryska tillkännagivandet en politisk grund som sammanfaller med det nya eldupphöravtalet och FN:s fredssamtal. Å andra sidan, finns det fler skäl.

Rysslands president Vladimir Putin konstaterade att Ryssland uppnått sina mål i Syrien sedan flyganfallen började [23] i september 2015. Enligt Kreml har extremister trycks tillbaka från Latakia, kommunikationen med Aleppo är återställd, blockaden av flygbasen Kweire har lyfts och provinserna Hama och Homs rensats.

Geopolitiska och ekonomiska mål

Låt oss påminna om att Rysslands kontroversiella inblandning i Syrien har styrts av flera prioriteringar. Dessa är avsedda att skydda Moskvas geopolitiska och ekonomiska intressen, särskilt för att skydda sin egen gasexport. Därför vill man förhindra en potentiell konkurrent genom Syrien om Assadregimen faller.

Det första målet

Det första målet var att Ryssland ville försäkra Assadregimens stabilitet som lidit katastrofala nederlag under våren och sommaren 2015, efter att ha förlorat staden Idlib i norra Syrien, och flera andra regioner.

Det andra målet

Det andra målet var att försvaga den syriska oppositionen, som kunde bli ett alternativ till Bashar Assad. Kreml har inte dolt sin önskan att även testa och demonstrera sina väpnade styrkor och vapen.

Det tredje målet

Men den viktigaste punkten och det slutliga målet var inte Syrien. Genom att ingripa i Syrien under etiketten «kampen mot terrorism» ville man minska sin internationella isolering och använda det som ett trumfkort i en tvist med väst om Ukraina.

Assadregimen, som anses som en viktig partner i Mellanöstern, räddades från att störtas och har till viss del stabiliserats. Men Assadarméns ryska uppbackning [24] gav få stora segrar på slagfältet. Bashar Assad har ännu inte kunnat vinna i Syrien, och Ryssland är fortfarande isolerat av västvärlden. Det maximala målet att återuppbygga relationerna med väst efter den ryska interventionen i Ukraina [25] har inte uppnåtts. Samtidigt har den syriska regimen inte återtagit hela det nationella territoriet.

Besättningar vid den ryska flygvapengruppen i Syrien [4]

Putinregimen misslyckades i sina strategiska och långsiktiga mål med att lyfta isoleringen och sanktionerna. Han misslyckades med att uppnå eftergifter från väst angående Ukraina, och bli en del av den världsomfattande koalitionen mot Daesh. Putin krävde en sådan koalition förra året i sitt tal inför FN:s generalförsamling. I själva informerades han om att den USA-ledda internationella koalitionen redan finns och att ingen vill skapa en annan. Det måste också understrykas att trycket på Moskva varit högt, eftersom de ryska flygattackerna [15] har krävt många civila liv [26]. Den brittiskbaserade människorättsorganisationen «Observatoriet för mänskliga rättigheter» har uppskattat att de ryska flyganfallen sedan september förra året har dödat cirka 1100 soldater från den islamiska staten och mer än 1700 civila [20].

Små segrar till låga kostnader

Det verkar som om Ryssland velat förklara en seger som bygger på små segrar till en minimal kostnad för att få den framtida PR man önskat. En större rysk inblandning kan leda till ett ansträngande och rörigt konfliktscenario med tyngre förluster och kostnader som kan överstiga fördelarna. Så Putin föredrog att förklara seger nu, vad som än händer efteråt.

Den inhemska opinionen

Putin gör allt för att blidka den inhemska opinionen genom den statligt kontrollerade propagandamaskinen. Detta är kanske viktigare för Kreml än förhandlingarna på internationell nivå. Genom att förklara en militär seger i Syrien och tillkännage ett uttåg uppnådde Moskva en opinionsseger, oavsett vad som händer härnäst i framtiden.

Ekonomiska faktorer

Naturligtvis har en minskning av den ryska militära närvaron i Syrien en ekonomisk grund. En svag ekonomi har inte råd med enorma militärutgifter under en längre tidsperiod. Den ryska ekonomin har redan drabbats hårt av låga oljepriser, inflation, rubeln devalvering och västerländska sanktioner på grund av Moskvas inblandning i den pågående Ukraina-konflikten. Den syriska operationen har kostat Ryssland $ 700 till $ 800 miljoner, enligt en uppskattning från Reuters.

Växande spänningar med Turkiet

Ett skäl som avskräckt Moskva har varit den växande spänningen med Turkiet [9]. Flera medier, i synnerhet ryska webbplatser, har rapporterat att Turkiet och Saudiarabien varit beredda att inleda en operation med sina specialstyrkor för att stödja den syriska oppositionen på marken.

Luftvärnssystem till den syriska oppositionen

Underrättelserapporter har också rapporterat Gulfstaterna levererat manburna luftvärnssystem till den syriska oppositionen. Den 12 mars, två dagar innan det ryska tillkännagivande, sköt en sådan missil ner ett syriskt MiG-21. Så sannolikheten för att förlora flygplan i Syrien är mycket hög. Att påstå seger efter sådana förluster skulle vara komplicerat.

Hotet om ett nytt Afghanistan

Hotet om en nytt Afghanistan [27], där Ryssland skulle tvingas sätta in mycket mer marktrupper i Syrien är en avskräckande faktor. I en ytterligare militär upptrappning skulle ryssarna få se bilder av soldater som återvänder i kistor [9], medan de fortfarande bär negativa minnen från Afghanistan och Tjetjenien. En intensifiering av striderna skulle oundvikligen också leda till en ökning av antalet dödade, i synnerhet civila, vilket skulle kunna öka isoleringen av Moskva.

Det ryska eldkastarsystemet TOS-1 i Syrien [28]

Det är uppenbart att ryssarna velat förstärka Assadregimens kontroll av den viktiga västra delen av Syrien. Det råder ingen tvekan om att det har förekommit ett tillbakadragande och att den kvarvarande ryska kontingenten klarar att bibehålla de senaste månadernas segrar. Dessutom finns andra av Assads allierade kvar i Syrien som tusentals iranska revolutionsgardister, soldater från Hizbollah, shiamiliser från Irak och Pakistan.

Ryssland har till en avsevärd kostnad återskapat det läge som rådde i början av 2015. Då existerade ett dödläge mellan Assadregimen och oppositionen. Ändå är situationen i Syrien mycket skakig. Om Moskva minskar sitt stöd till Damaskus och Turkiet och Gulfstaterna samtidigt ger oppositionsgrupperna mer stöd kan konsekvenserna för Assadregimen bli negativa.

Frågan är om Ryssland, som är isolerat och drabbat av sanktioner, med sin sjunkande ekonomi på grund av låga oljepriser, kommer att kunna bära bördan [13] att skydda Assad på lång sikt? Frågan är också om Moskva är redo att agera om andra mäktiga aktörer ingriper på slagfälten i Syrien? Svaren kommer efter årsskiftet.


Vi rekommenderar våra läsare att dela våra publikationer [29] på sociala nätverk [30]. Delning av våra undersökningar kan vända informationstrender och förebygga konflikter.


CC BY 4.0 – Rysslands PR-trick är skriven av Michael för InformNapalm [31]. Vid nytryck eller återanvändning av materialet är en aktiv länk till vårt projekt önskvärd.