Det tog två månader innan president Vladimir Putin medgav det som för varje tänkande observatör varit helt klart från första skälvande minuten. Det var faktiskt Ryssland som låg bakom maktövertagandet på Krim.
“Crimean self-defense forces were of course backed by Russian servicemen”, Putin said. “They acted very appropriately, but as I’ve already said decisively and professionally” (källa: RT).
Schrödingers krig
Putin, pro-ryska medier och såväl officiella som halvofficiella talesmän för den ryska statsmakten förnekade i det längsta någon inblandning. Detta trots överväldigande bevis om motsatsen, att ingen utom de mest lättlurade lät sig luras av de cyniska lögnerna. Något mindre smickrande är att stora delar av medievärlden i väst, i det längsta undvek att peka ut Ryssland som angripare. Istället lät de nöja sig med att nationalitetsbestämningen var oviss på grund av brist på bevis.
Ett spelrum etablerades i glappet mellan visshet och ovisshet: Ett Schrödingers krig där lögn och sanning var lika mycket värda, där en angripare var oskyldig tills motsatsen hade bevisats.
“We never said there were not people there who carried out certain tasks including in the military sphere” (källa: The Guardian).
Efter nära två år av extremt aktiv militär intervention i östra Ukraina där bevisen för Rysslands aktiva roll hopades i samma takt som offren skyfflades ned i hastigt grävda gravar, och där Ryssland envist förnekat all inblandning i media och i FN:s säkerhetsråd, medgav Putin plötsligt i slutet av 2015 att rysk militär personal befunnit sig i Ukraina.
Fakta på fakta
Många källor, däribland det ukrainska volontärkollektivet InformNapalm har berättat om och påvisat ryska närvaro och inblandning ända sedan kriget började. Här talar vi om verkliga konkreta bevis: Utbrända unika ryska stridsvagnar, unikt ryska krigsmateriel som aldrig har exporterats till Ukraina, unikt ryska kontraktssoldater som postar selfies från Ukraina, unikt ryska finansiärer som pratar med sina unika ryska krigsherrar i de patetiska självutnämnda hitta-på-republikerna Donetsk och Luhansk. Allt har ihärdigt förnekats och iskallt ignorerats av Ryssland, utan ytterligare konsekvenser.
”Bevis? Bevisa att beviset är ett bevis! De tillfångatagna GRU-soldaterna var bara på semester. För övrigt är de inte anställda hos oss längre. Dessutom hade de navigerat fel”. Nedan videoklipp som visar beskjutning av ukrainskt territorium från Ryssland 2014.
Ungefär så kan man sammanfatta Rysslands och dess trollarmés reaktion på konkret bevisning: Avfärda, förvränga, distrahera, skymfa och hota. Vi vet hur det fungerar. Problemet är att det fungerar trots vår vetskap – resultatet kan beskådas i varje tidning och varje kanal som dag efter dag inte berättar om Rysslands krig mot Ukraina.
Ointresset regerar
Vi har kommit till en tid då bevisen inte längre spelar någon roll. Lögnarna har nämligen tröttnat på sina egna lögner och de inser att de lika gärna kan säga att det beror på ingen längre bryr sig om sanningen. Medierna i väst har sedan länge tappat intresset för Ukraina, för den omvälvande roll kriget – och mediernas egen likgiltighet – har för att underminera, till och med rasera, den så kallade europeiska säkerhetsordningen.
Trots bevis och Rysslands egna medgivanden, är media plågsamt, skamligt och paradoxalt tysta om kriget. Nu har vi navelskådningens tid: Ju starkare signalerna ljuder om dagliga och allt mer intensiva ryska artilleriattacker i Ukraina, desto mer fokuserar västerländska medier på helt irrelevant pseudo-nyheter på lokal nivå, eller i det extremt långväga utbudet. En brutal hockeytackling får mer uppmärksamhet än nya ryska hemskheter i Ukraina, Georgien eller Syrien.
Den nakna lögnen och den skamliga sanningen
En snabb titt på SVT:s bevakning av Ukraina under 2016 visar ett blott fåtal minuter utsänt material – och inget av det handlar om kriget. Ryssland ids inte, och behöver inte längre ljuga och förneka sin roll i Ukraina. Aggressionen är naken och bevisad, och ingen bryr sig. Folk, media och regeringar har vänt sina ögon bort från Ukraina för att istället blint snubbla mot undergången. Den ryska agentens oväntade valvinst i USA var droppen – nu finns det inte längre något hopp, ingen framtid. Eller gör det?
Absolut! Polen, Tyskland och de baltiska länderna ökar sina försvarsinvesteringar upp och över målet på 2% av BNP:n. USA skeppar över historiskt stora ammunitionsförråd till Europa och förbereder att marschera med en marinbrigad genom Sverige för att säkra Baltikum när och om saker ställs på sin spets . Men de självgoda randstaterna Sverige och Finland sitt bästa för att inte låta sig störas av något så löjligt som ett pågående informellt världskrig. Dags att vakna upp och försvara friheten, er själva och Ukraina!
Rekommenderad läsning:
Johan Kylander, oberoende skribent på goupillon.wordpress.com.
Vi uppmuntrar våra läsare att aktivt dela våra publikationer på sociala nätverk. Den breda allmänhetens kännedom är avgörande för att förstå krigets verklighet.