{"id":7159,"date":"2016-01-16T05:35:12","date_gmt":"2016-01-16T01:35:12","guid":{"rendered":"https:\/\/informnapalm.org\/sv\/?p=7159"},"modified":"2021-08-01T07:06:32","modified_gmt":"2021-08-01T05:06:32","slug":"sorgmarsch","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/informnapalm.org\/sv\/sorgmarsch\/","title":{"rendered":"Sorgmarsch f\u00f6r ryska generaler"},"content":{"rendered":"

Det \u00e4r redan k\u00e4nt att sorgmarscher spelas relativt ofta f\u00f6r ryska generaler och att de inte alltid d\u00f6r av naturliga orsaker. InformNapalms frivilliga har tagit fram en n\u00e4stan komplett lista \u00f6ver m\u00e4rkliga d\u00f6dsfall som drabbat ryska generaler och amiraler i Rysslands moderna historia.<\/strong><\/span><\/p>\n

Detaljerade uppgifter av deras bortg\u00e5ng \u00e4r fortfarande<\/a> oklara och i m\u00e5nga fall \u00e4r hemligheter begravda med de avlidna. V\u00e5ra l\u00e4sare \u00e4r v\u00e4lkomna att sj\u00e4lva analysera orsaken till varje sorgmarsch: Mord, sj\u00e4lvmord eller en naturlig orsak. Vi har ocks\u00e5 f\u00f6rberett infografik \u00f6ver d\u00f6dsfallen under de tv\u00e5 presidenterna Boris Jeltsin och Vladimir Putin.<\/span><\/p>\n

\"Ryska<\/a><\/p>\n

\n

Sorgmarsch under 1990-1999<\/strong><\/span><\/p>\n

\n

Sergej Achromejev – sj\u00e4lvmord genom h\u00e4ngning<\/strong><\/span><\/h2>\n

Sergej Achromejev, Sovjetunionens Marskalk och generalstabschef f\u00f6r de v\u00e4pnade styrkorna, f\u00f6rsta bitr\u00e4dande f\u00f6rsvarsminister mellan 1984 och 1988. Efter den misslyckade statskuppen i augusti 1991 begick han sj\u00e4lvmord 24 augusti 1991 p\u00e5 sitt kontor i Kreml. D\u00e4r tj\u00e4nstgjorde han som Michail Gorbatjovs r\u00e5dgivare inom f\u00f6rsvarspolitik. Det finns m\u00e5nga skillnader och avvikelser i den h\u00e4r historien. Som milit\u00e4r valde han strangulation framf\u00f6r skjutning i sittande st\u00e4llning. Enligt anteckningar gjorde han flera f\u00f6rs\u00f6k p\u00e5 en dag. Vittnen Ber\u00e4ttar att de talat med Achromejev och tagit emot order fr\u00e5n honom mellan de f\u00f6rmodade sj\u00e4lvmordsf\u00f6rs\u00f6ken. F\u00f6r det tredje, det var ett vittne som s\u00e5g n\u00e5gon g\u00e5 till och fr\u00e5n Achromejev kontor. Brottsutredare fick inte komma till brottsplatsen eller prata med vittnen under l\u00e5ng tid efter h\u00e4ndelsen. Marskalk Achromejev begravdes 1 september 1991 utan milit\u00e4r heder p\u00e5 Troyekurovkyrkog\u00e5rden.<\/span><\/p>\n

Jurij Gusev – bilolycka<\/strong><\/span><\/h2>\n

\u00d6verste Jurij Gusev omkom i en bilolycka den 30 november 1992. Det florerade kontinuerliga rykten om att detta var en planerad incident snarare \u00e4n en tragisk olycka. Bara n\u00e5gra sekunder innan olyckan f\u00f6rlorade f\u00f6raren medvetandet varvid olycksorsaken kom att f\u00f6rbli ok\u00e4nd.<\/span><\/p>\n

Nikolai Egorkin – bilkrasch<\/strong><\/span><\/h2>\n

Nikolai Egorkin, amiral och bef\u00e4lhavare f\u00f6r det milit\u00e4ra kontraspionaget vid Stillahavsflottan dog i en bilolycka i februari 1993 d\u00e5 han var p\u00e5 v\u00e4g till Vladivostoks flygplats. Det var en kollision mellan hans tj\u00e4nstebil av typen Volga och en lastbil av m\u00e4rket ZIL. Denna dag var Egorkin p\u00e5 v\u00e4g till Moskva f\u00f6r att delta i ett toppm\u00f6te inom brottsbek\u00e4mpning, underr\u00e4ttelseverksamhet, organiserad brottslighet och korruption.<\/span><\/p>\n

Viktor Barannikov – stroke<\/strong><\/span><\/h2>\n

Viktor Barannikov var arm\u00e9general och Sovjetunionens sista inrikesminister 1991, inrikesminister i den ryska sovjetrepubliken 1990-1991 och s\u00e4kerhetsminister i Ryska federationen 1992-93. Han var inblandad i Karabachkonflikten som \u00e4r en territoriell konflikt mellan Armenien och Azerbajdzjan. Han var ocks\u00e5 en av dem som arresterade Sovjetunionen f\u00f6rsvarsminister Jazov efter augustikuppen 1991. Den 21 juli 1995 avled han i sitt hus p\u00e5 landet f\u00f6rmodligen p\u00e5 grund av stroke. Kort innan dess hade han suttit f\u00e4ngslad i Lefortovo-f\u00e4ngelset i Moskva f\u00f6r att ha organiserat massupplopp mellan september och oktober 1993.<\/span><\/p>\n

Alexander Lomanov – \u00f6verk\u00f6rd av bil<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generalmajor Alexander Lomanov var en av GRU:s [f\u00f6rsta direktoratet f\u00f6r underr\u00e4ttelseverksamhet] ledare. Den 22 maj 1996 d\u00f6dade en rattfyllerist en fotg\u00e4ngare som visade sig vara generalmajoren.<\/span><\/p>\n

Anatolij Volkov – sj\u00e4lvmord genom skjutning<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generalmajoren f\u00f6r pansark\u00e5ren, Anatolij Volkov, begick sj\u00e4lvmord 18 juni 1996. Han anv\u00e4nde en pistol som president Jeltsin tidigare gett honom. Volkov tj\u00e4nstgjorde som bitr\u00e4dande chef f\u00f6r kosackarm\u00e9ns huvudorganisation. Han var ocks\u00e5 medlem av en s\u00e4rskild kommission r\u00f6rande konflikten i Tjetjenien varvid han ledde en grupp krigsf\u00e5ngar.<\/span><\/p>\n

Viktor Shipilov – fall fr\u00e5n f\u00f6nster<\/strong><\/span><\/h2>\n

Viktor Shipilov, generalmajor vid GRU begick sj\u00e4lvmord den 5 maj 1996. Han f\u00f6ll fr\u00e5n ett f\u00f6nster i sin l\u00e4genhet p\u00e5 ul. Krulatskie Holmy. Det fanns inget sj\u00e4lvmordsbrev. Enligt utredningen hade Shipilov en psykisk st\u00f6rning efter returen fr\u00e5n Jugoslavien vilket angavs som sj\u00e4lvmordsorsak. Han tillbringade en l\u00e4ngre tid i Jugoslavien, bland annat under Balkankriget, d\u00e4r han arbetade som milit\u00e4rattach\u00e9 och deltog i fredsprocessen.<\/span><\/p>\n

Lev Rokhlin – skjuten till d\u00f6ds<\/strong><\/span><\/h2>\n

Lev Rokhlin var generall\u00f6jtnant och ledde en operation f\u00f6r att \u00e5terta presidentpalatset i staden Groznyj, Tjetjenien. Han var en ledande person under f\u00f6rhandlingarna om vapenvila med tjetjenska krigsherrar. Han betackade sig f\u00f6r utm\u00e4rkelsen som “Rysslands hj\u00e4lte” eftersom han menade att det inte finns n\u00e5gon \u00e4ra f\u00f6r generaler i ett inb\u00f6rdeskrig. Vad han menade var att kriget i Tjetjenien var en katastrof och inte en \u00e4ra. \u00c5r 1997 startade han en oppositionsr\u00f6relse som argumenterade mot det d\u00e5varande politiska styret. Bl.a. florerade rykten om en kupp eller riksr\u00e4tt president Jeltsin. Den 3 juli 1998 hittades Lev Rokhlin d\u00f6d i sitt hus p\u00e5 landet. Han var skjuten, varvid hans hustru d\u00f6mdes.<\/span><\/p>\n

Boris Baturin – trafikolycka<\/strong><\/span><\/h2>\n

Boris Baturin, generalmajor, bitr\u00e4dande chef f\u00f6r inrikesministeriets verkst\u00e4llande utskott mot organiserad brottslighet, dog i en bilolycka i juli 1998. Ryska medier kopplade hans d\u00f6d med ett nyligen intr\u00e4ffat mord p\u00e5 journalisten Dmitrij Cholodov om unders\u00f6kte korruption bland inrikesministeriets anst\u00e4llda. Chefen f\u00f6r under\u00e4ttelseavdelningen p\u00e5 45:e luftburna styrkornas regemente Pavel Popovskikh med flera arresterades som misst\u00e4nkta, men samtliga visade sig vara oskyldiga. Det \u00e4r idag k\u00e4nt att denna division deltagit i mord p\u00e5 ryska och utl\u00e4ndska medborgare i och utanf\u00f6r Ryssland. Utredningen innefattade ocks\u00e5 inrikesministeriet, GRU och Baturin som undertecknat dokument f\u00f6r 45:e regementet. Mycket kort d\u00e4refter dog Boris Baturin.<\/span><\/p>\n

Ivan Shalaev – bilkrasch<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generalmajoren Ivan Shalaev, chef f\u00f6r GRU dog i en bilolycka den 7 augusti 1999. Han tappade kontrollen \u00f6ver sitt fordon.<\/span><\/p>\n

\n

\u00c5ren 2001-2016<\/strong><\/span><\/p>\n

\n

German Ugryumov – hj\u00e4rtinfarkt<\/strong><\/span><\/h2>\n

Amiral German Ugryumov avled den 31 maj 2001 i staden Hankala, Tjetjenien. D\u00f6dsorsaken ans\u00e5gs vara en hj\u00e4rtinfarkt. Han hade f\u00e5tt en amirals rang 30 maj, dag innan. German Ugryumov var bitr\u00e4dande chef f\u00f6r den federala s\u00e4kerhetstj\u00e4nsten FSB och ansvarade f\u00f6r avdelningen konstitutionellt skydd och terroristbek\u00e4mpning. Sedan 2001 hade han denna tj\u00e4nst ihop med chefen f\u00f6r Norra Kaukasusregionen.<\/span><\/p>\n

Alexander Lebed – helikopterkrasch<\/strong><\/span><\/h2>\n

Alexander Lebed, generall\u00f6jtnant, avled den 28 april 2002 d\u00e5 hans helikopter MI-8 st\u00f6rtade i Krasnoyarskregionen, Sibirien. Han och general Lev Rokhlin n\u00e4mns ofta som m\u00f6jliga huvudpersoner f\u00f6r en rysk milit\u00e4rkupp, om en s\u00e5dan skulle intr\u00e4ffa.<\/span><\/p>\n

Valerij Gertsev – bilolycka<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generalmajor Valerij Gertsev dog i en bilolycka den 11 september 2002, 45 km fr\u00e5n Kiev Chauss\u00e9 i Moskva. Han ledde en av divisionerna vid f\u00f6rsvarsministeriets missil och artilleridirektorat.<\/span><\/p>\n

Vladimir Platoshin – skjuten av misstag<\/strong><\/span><\/h2>\n

Vladimir Platoshin, generalmajor vid gr\u00e4nsbevakningsv\u00e4sendet blev skjuten av misstag n\u00e4ra staden Tjeboksary i Tjuvashien. Vladimir Platoshin blev skjuten i sin Mercedes d\u00e4r han satt med en fr\u00e4mmande person. Hennes namn kom aldrig att avsl\u00f6jas med h\u00e4nsyn till utredningens karakt\u00e4r. Det hela intr\u00e4ffade i september 2002. Platoshin var chef f\u00f6r luftf\u00f6rsvaret i Tadzjikistan och bek\u00e4mpade narkotikahandeln vid gr\u00e4nsen mellan Tadzjikistans och Afghanistan.<\/span><\/p>\n

Pjotr Ivashutin – naturlig d\u00f6d<\/strong><\/span><\/h2>\n

Pjotr Ivashutin, arm\u00e9general, f\u00f6rste st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande chef f\u00f6r sovjetiska KGB mellan 1954 och 1963, tillf\u00f6rordnad chef f\u00f6r KGB mellan 5 och 13 november 1961, chef f\u00f6r GRU, chef och bitr\u00e4dande chef f\u00f6r generalstaben i Sovjetunionens arm\u00e9 mellan \u00e5ren 1963 och 1986. Han dog den 4 juni 2002. Han var en gammal man, s\u00e5 det finns inga sk\u00e4l att tro att hans d\u00f6d orsakats av n\u00e5got annat \u00e4n av naturliga orsaker.<\/span><\/p>\n

Vladimir Shevelev – mordbrand i egen bil<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generalmajor Vladimir Shevelev dog n\u00e4r hans bil brann upp i Moskvaregionen den 19 september 2002. Det fanns sp\u00e5r av intr\u00e5ng i hans hus p\u00e5 landet. Enligt unders\u00f6kningen tog r\u00e5narna hans bil och organiserade en mordbrand i en n\u00e4rliggande by. \u00c5r 1997 arbetade Shevelev vid den Federala byr\u00e5n f\u00f6r statlig kommunikation och information [FAPSI]. D\u00e4refter blev han st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande chef f\u00f6r landets ledande telekomleverant\u00f6r Rostelecom.<\/span><\/p>\n

Vasilij Kolesnik – avliden<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generalmajor Vasilij Kolesnik var den som planerat den speciella operationen med att f\u00e5nga president Amin i sitt palats i Afghanistan. Vasilij Kolesnik dog den 30 oktober 2002. \u00c5r 1979 skapade han den 154:e specialstyrkan som verkade i Afghanistan. Mellan 1982 och 1992 var Kolesnik chef f\u00f6r s\u00e4kerhetsavdelningen vid GRU:s generalstab i Sovjets arm\u00e9.<\/span><\/p>\n

Jurij Shatohin – bilolycka<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generall\u00f6jtnant Jurij Shatohin omkom i en bilolycka den 5 november 2002. Han var chef f\u00f6r den ryska federala luftgr\u00e4nsbevakningen. N\u00e4r Jurij Shatohin gick i pension arbetade han som bitr\u00e4dande chef f\u00f6r f\u00f6retaget Aviazapchast, en av de ledande ryska icke-statliga f\u00f6retagen som erbjuder teknisk support f\u00f6r civil luftfart.<\/span><\/p>\n

Igor Shifrin – skjuten till d\u00f6ds<\/strong><\/span><\/h2>\n

Igor Shifrin, generall\u00f6jtnant, chef f\u00f6r den milit\u00e4ra divisionen inom den Federala f\u00f6rvaltningen f\u00f6r specialkonstruktion. Han s\u00e5rades och dog den 15 november 2002 n\u00e4r hans bil besk\u00f6ts i Groznyj, Tjetjenien.<\/span><\/p>\n

Jurij Maksimov – avliden<\/strong><\/span><\/h2>\n

Jurij Maksimov, arm\u00e9general, dog den 17 november 2002. Han tj\u00e4nstgjorde som milit\u00e4r r\u00e5dgivare 1967-1969 i Jemen. \u00c5r 1979 tj\u00e4nstgjorde han som bef\u00e4lhavare f\u00f6r Turkmenistans milit\u00e4ra distrikt. Han uts\u00e5gs till chef f\u00f6r den s\u00f6dra strategiska gruppen 1984. \u00c5r 1985 tj\u00e4nstgjorde han som chef f\u00f6r de strategiska missiltrupperna och bitr\u00e4dande f\u00f6rsvarsminister. \u00c5r 1991 blev han chef f\u00f6r Sovjetunionen strategiska avskr\u00e4ckningsstyrkor. \u00c5r 1992 blev Jurij Maksimov chef f\u00f6r de f\u00f6renade styrkorna i Oberoende Staternas Samv\u00e4lde.<\/span><\/p>\n

Anatolij Trofimov – skjuten till d\u00f6ds<\/strong><\/span><\/h2>\n

Anatolij Trofimov, general\u00f6verste, chef f\u00f6r den federala s\u00e4kerhetstj\u00e4nsten i Moskvaomr\u00e5det 1995-1997. Han sk\u00f6ts tillsammans med sin fru i n\u00e4rheten av sitt eget hus den 10 april 2005. M\u00f6rdaren bar en mask och agerade professionellt. Mordet kom aldrig att l\u00f6sas, men Savostianov, den f\u00f6rre chefen f\u00f6r FSB i Moskva och den d\u00e5 levande KGB-\u00f6versten Alexander Litvinenko var \u00f6vertygade om att Anatolij Trofimov d\u00f6dats av politiska sk\u00e4l.<\/span><\/p>\n

Valerij Pechenkin – hj\u00e4rtsvikt och infarkt<\/strong><\/span><\/h2>\n

General\u00f6verste Valerij Pechenkin var f\u00f6rste vice chef f\u00f6r FSB:s kontraspionage. Han avled pl\u00f6tsligt p\u00e5 grund av of\u00f6rutsedd hj\u00e4rtsvikt och samtidig infarkt i december 2007. Det finns en version som s\u00e4ger att Valerij Pechenkin var inblandad i de misslyckade f\u00f6rs\u00f6ken att eliminera Alexander Litvinenko, i november 2006 i London.<\/span><\/p>\n

Viktor Vlasov – sj\u00e4lvmord genom skjutning<\/strong><\/span><\/h2>\n

Viktor Vlasov, general\u00f6verste och tillf\u00f6rordnad chef f\u00f6r f\u00f6rsvarsdepartementets byggnads och bos\u00e4ttningsservice, sk\u00f6t sig den 21 februari 2008.<\/span><\/p>\n

Gennadij Troshev – flygkatastrof<\/strong><\/span><\/h2>\n

General\u00f6verste Gennadij Troshev som deltog i det tjetjenska kriget var ett bland offren f\u00f6r kraschen med Nordavia<\/a><\/span> Boeing-737-500<\/span><\/a> i staden Perm<\/a><\/span> 14 september 2008.<\/span><\/p>\n

Valerij Lipinskij – skjuten till d\u00f6ds<\/strong><\/span><\/h2>\n

Valerij Lipinskij, generalmajor, bitr\u00e4dande chef f\u00f6r inrikesministeriet i Nordkaukasus d\u00f6dades den 29 december 2008 d\u00e5 hans bil besk\u00f6ts. Han s\u00e5rades i br\u00f6stet och dog senare av blodf\u00f6rlust. Namnen p\u00e5 angriparna \u00e4r fortfarande ok\u00e4nda.<\/span><\/p>\n

Alexander Rogachev – skjuten till d\u00f6ds
\n<\/strong><\/span><\/h2>\n

Den pensionerade FSB-generalmajoren Alexander Rogachev hittades d\u00f6d inne i sin Toyota Landcruiser n\u00e4ra restaurang Paris den 22 februari 2009. Polisen trodde f\u00f6rst att han d\u00f6tt en naturlig d\u00f6d men under obduktionen togs en 9 mm kula fr\u00e5n huvudet. Han var k\u00e4nd som en mycket f\u00f6rsiktig m\u00e4nniska och det faktum att han d\u00f6dades i sitt fordon kan inneb\u00e4ra att han k\u00e4nde sin m\u00f6rdare.<\/span><\/p>\n

Konstantin Pjotrov – avliden<\/strong><\/span><\/h2>\n

Konstantin Pjotrov, generalmajor, ledare f\u00f6r “Enhetspartiet” [K\u041fE], chef f\u00f6r det oppositionella projektet “Civila s\u00e4kerhetskoncept” avled den 21 juli 2009. Han deltog i utvecklingen av rymdfarts och testprogrammet “Energy Buran”. Den officiella versionen h\u00e4vdar naturliga d\u00f6dsorsaker men hans v\u00e4nner och kollegor anser att Pjotrov blev f\u00f6rgiftad.<\/span><\/p>\n

Jurij Ivanov – d\u00f6d under oklara omst\u00e4ndigheter<\/strong><\/span><\/h2>\n

Jurij Ivanov, generalmajor, bitr\u00e4dande chef f\u00f6r GRU:s generalstab. Jurij Ivanov dog under mycket mystiska omst\u00e4ndigheter. Hans f\u00f6rmultnade kropp uppt\u00e4cktes den 16 augusti 2010 av inv\u00e5nare i en liten turkisk by vid Medelhavet, inte l\u00e5ngt fr\u00e5n Syrien. Senaste g\u00e5ngen Jurij Ivanov s\u00e5gs vid liv var inne i Syrien d\u00e4r han inspekterade en byggnad i staden Tartus, d\u00e4r Svartahavsflottan ut\u00f6kar sin milit\u00e4rbas. D\u00e4refter tr\u00e4ffade han syriska underr\u00e4ttelseofficerare, och f\u00f6rsvann vid denna tid. Ivanov var en av f\u00e5 personer som ansvarade f\u00f6r GRU:s milit\u00e4ra underr\u00e4ttelseverksamhet. Det ryktas om att han organiserat likvideringar av tjetjener utomlands. Hans namn \u00e4r ocks\u00e5 f\u00f6rknippat med flygolyckan [TU-154] d\u00e4r Polens president Lech Kaczynski och m\u00e5nga milit\u00e4ra bef\u00e4lhavare p\u00e5 toppniv\u00e5, och statliga tj\u00e4nstem\u00e4n dog.<\/span><\/p>\n

Viktor Chevrizov – sj\u00e4lvmord genom skjutning<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generalmajor Viktor Chevrizov var f\u00f6re detta chef f\u00f6r inrikesministeriets underr\u00e4ttelsedivision. Han tog sitt liv med en samlarpistol i en lobby i hans hyreshus i Moskva [adress ul. Vernaja] 4 oktober 2010. Det \u00e4r v\u00e4rt att notera att Chevrizov tj\u00e4nstgjort som specialtruppernas st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande chef. N\u00e5gra f\u00e5 dagar efter Viktor Chevrizovs d\u00f6d, sk\u00f6t FSB-\u00f6verstel\u00f6jtnanten Boris Smirnov sig sj\u00e4lv i sitt garage i Moskvas norra distrikt.<\/span><\/p>\n

Grigorij Dubrov – \u00f6verk\u00f6rd av ett lokalt\u00e5g<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generall\u00f6jtnant Grigorij Dubrov f\u00f6ll fr\u00e5n en perrong och hamnade under ett pendelt\u00e5g i Balashikha, Moskva-regionen, den 28 oktober 2010. Han var ordf\u00f6rande f\u00f6r “Antifascistiska kommitt\u00e9n” och medlem av “Rysslands milit\u00e4ra patriotiska frivilligorganisationers samordningsorganisation”. I februari 2010 var han ordf\u00f6rande f\u00f6r “All-ryska officerares m\u00f6ten” som arbetade f\u00f6r att uppl\u00f6sa Putin-Medvedevregeringen. Den 7 november var det planerat att Grigorij Dubrov att tala vid m\u00f6tet “F\u00f6rsvarsmakten mot Serdjukov” [f\u00f6rsvarsminister]. Han var inte den enda som inte kunde n\u00e4rvara vid detta evenemang. Generall\u00f6jtnant Debashvili hittades d\u00f6d i centrala Moskva. Generall\u00f6jtnant Sjamanov hamnade i en bilolycka i staden Tula den 30 oktober.<\/span><\/p>\n

Boris Debashvili – d\u00f6d under oklara omst\u00e4ndigheter<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generall\u00f6jtnanten Boris Debashvili som n\u00e4mns ovan. Hans kropp uppt\u00e4cktes 30 oktober 2010, inte l\u00e5ngt fr\u00e5n Komsomolskij Prospekt 28, Moskva.<\/span><\/p>\n

Vladislav Achalov – d\u00f6d efter l\u00e5ng tids sjukdom<\/strong><\/span><\/h2>\n

Vladislav Achalov, general\u00f6verste, Sovjets bitr\u00e4dande f\u00f6rsvarsminister 1990-1991, Rysslands f\u00f6rsvarsminister mellan 22 september och 4 oktober 1993, dog efter l\u00e5ng tids sjukdom den 23 juni 2011. Han var i starkt motst\u00e5nd mot den ryska ledningen. Han var en av ledarna f\u00f6r h\u00f6stkuppen 1993 i Moskva. Han greps men sl\u00e4pptes efter 1994 \u00e5rs amnestibeslut. Han st\u00f6dde \u00f6ppet id\u00e9n att avskeda f\u00f6rsvarsminister Serdjukov och var med och organiserade ett m\u00f6te om detta i november 2010. Generalerna Dubrov, Chevrizov och Debashvili dog innan evenemanget. General Sjamanov, som var vid liv efter bilolyckan i Tula den 30 oktober 2010, kunde inte n\u00e4rvara eftersom han vistades p\u00e5 sjukhus.<\/span><\/p>\n

Konstantin Morev – skjuten i huvudet<\/strong><\/span><\/h2>\n

Konstantin Morev, generalmajor, chef f\u00f6r den federala underr\u00e4ttelsetj\u00e4nsten i Tver-regionen hittades d\u00f6d med en kula i huvudet p\u00e5 sitt kontor den 26 Augusti 2011. Konstantin Morev hade tidigare haft en liknande position i Republiken Sakha-Jakutien.<\/span><\/p>\n

Leonid Shebarshin – sj\u00e4lvmord genom skjutning<\/strong><\/span><\/h2>\n

Leonid Shebarshin, generall\u00f6jtnant, chef f\u00f6r Sovjets utrikes-underr\u00e4ttelsetj\u00e4nst mellan 6 februari 1989 och 22 september 1991 [tillf\u00f6rordnad KGB-chef mellan 22 och 23 augusti 1991] sk\u00f6t sig sj\u00e4lv i sin l\u00e4genhet [adress ul. Tverskaja-Jamskaja 2] den 30 mars 2012. Han utexaminerades fr\u00e5n Moskvas Institut f\u00f6r internationella relationer, talade fyra spr\u00e5k. Leonid Shebarshin har arbetat i Irak, Iran, Pakistan och Afghanistan. President Putin tj\u00e4nstgjorde under Leonid Shebarshins bef\u00e4l i Sankt Petersburg.<\/span><\/p>\n

Pavel Grachev – hj\u00e4rnhinneinflammation<\/strong><\/span><\/h2>\n

Pavel Grachev, arm\u00e9general, Rysslands f\u00f6rsvarsminister 1992-1996 dog p\u00e5 milit\u00e4rsjukhuset Vishnevsky i Moskva den 23 september 2012. D\u00f6dsorsaken \u00e4r fortfarande oklar men den officiella d\u00f6dsorsaken uppgavs vara hj\u00e4rnhinneinflammation. Pavel Grachev var en v\u00e4lk\u00e4nd personlighet i Rysslands historia. Han var en av organisat\u00f6rerna av augustikuppen 1991 men beslutade sig sedan att ta president Jeltsins parti. D\u00e4refter var han bland dem som sk\u00f6t mot “Vita huset” 1993. Pavel Grachev ledde den sovjetiska arm\u00e9ns tillbakadragande fr\u00e5n \u00d6steuropa och deltog i k\u00e4rnvapennedrustningssamtal. Han var en av bef\u00e4lhavarna f\u00f6r den ryska arm\u00e9n i Transnistrien, Abchazien, Sydossetien, Bosnien och Tjetjenien. Han visste definitivt mycket, men inget kom ut eftersom han aldrig skrev n\u00e5gra memoarer.<\/span><\/p>\n

Oleg Skopintsev – helikopterkrasch<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generall\u00f6jtnant Oleg Skopintsev, chef f\u00f6r FSB:s kontraspionage dog i en mystisk olycka med en privat Robinson R-44 helikopter i december 2012. I medierapporter beskrevs han bara som “Moskvabo”. Efter olyckan riktades blickar mot aff\u00e4rsmannen Fedor Tsarev [i kriminella kretsar kallad Torvkungen] som var med p\u00e5 helikoptern. Den tredje personen ombord sonen till Vasilij Pjotrov, tidigare chef f\u00f6r Byggnadsstyrelsen. Alla tre passagerare dog.<\/span><\/p>\n

Vasilij Bondarev – sj\u00e4lvmord genom h\u00e4ngning<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generalmajoren vid de strategiska missiltrupperna, Vasilij Bondarev undervisade p\u00e5 den ryska generalstabens akademi. Han h\u00e4ngde sig i sitt badrum den 19 april 2013.<\/span><\/p>\n

Jurij Ustimenko – sj\u00e4lvmord genom skjutning<\/strong><\/span><\/h2>\n

Viceamiral<\/span> Jurij Ustimenko, tidigare chef f\u00f6r Norra Havsflottan, sk\u00f6t sig sj\u00e4lv i sin l\u00e4genhet den 3 januari 2014.<\/span><\/p>\n

Vyacheslav Apanasenko – sj\u00e4lvmord genom skjutning<\/strong><\/span><\/h2>\n

Konteramiral Vyacheslav Apanasenko f\u00f6rs\u00f6kte beg\u00e5 sj\u00e4lvmord genom att skjuta sig i huvudet den 7 februari 2014. Han avled senare p\u00e5 sjukhus. Hans dotter informerade allm\u00e4nheten om att han hade cancer men saknade sm\u00e4rtstillande medel.<\/span><\/p>\n

Boris Saplin – d\u00f6dshj\u00e4lp genom skjutning<\/strong><\/span><\/h2>\n

Den pensionerade generalmajoren Boris Saplin begick sj\u00e4lvmord genom att skjuta sig med sitt jubileumsvapen den 18 mars 2014. D\u00f6dsmeddelandet bekr\u00e4ftade att han led av huvudv\u00e4rk, orsakad av cancer i sent stadium.<\/span><\/p>\n

Viktor Gudkov – d\u00f6dshj\u00e4lp genom skjutning<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generalmajor vid GRU, Viktor Gudkov, sk\u00f6t sig den 8 juni 2014 i Moskvas s\u00f6dra delar. Han led av en allvarlig sjukdom varvid depression kan var en av anledningarna till en s\u00e5dan \u00e5tg\u00e4rd.<\/span><\/p>\n

Boris Kolesnikov – sj\u00e4lvmord<\/strong><\/span><\/h2>\n

Boris Kolesnikov, generalmajor, bitr\u00e4dande chef f\u00f6r inrikesministeriets avdelning f\u00f6r ekonomisk s\u00e4kerhet och bek\u00e4mpning av korruption, begick sj\u00e4lvmord under en utfr\u00e5gning i Utredningskommitt\u00e9n i Ryska federationen den 16 juni 2014. Inga sk\u00e4l eller uppgifter kring orsakerna till detta \u00e4r k\u00e4nda.<\/span><\/p>\n

Sergei Mishanin – avliden<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generalmajor Sergei Mishanin dog p\u00e5 sitt kontor den 21 juli 2014. Han tj\u00e4nstgjorde som milit\u00e4r kommission\u00e4r i Nizhny Novgorod-regionen sedan 2010, f\u00f6rst som bef\u00e4lhavare f\u00f6r den 122:a mekaniserade divisionen. D\u00e4refter som bef\u00e4lhavare f\u00f6r 205:e mekaniserade brigaden. Som d\u00f6dsorsak har sj\u00e4lvmord angetts.<\/span><\/p>\n

Vyacheslav Buchnev – sj\u00e4lvmord genom skjutning<\/strong><\/span><\/h2>\n

Vyacheslav Buchnev, generalmajor, f\u00f6rsvarsminister i Republiken Marij El. Buchnev uppt\u00e4cktes i sitt kontor med ett d\u00f6dligt s\u00e5r i huvudet den 3 januari 2015. Det konstaterades att han beg\u00e5tt sj\u00e4lvmord genom att anv\u00e4nda sin samlarpistol.<\/span><\/p>\n

Anatolij Kudryavtsev – sj\u00e4lvmord genom strangulation<\/strong><\/span><\/h2>\n

Generall\u00f6jtnant Anatolij Kudryavtsev h\u00e4ngde sig den 6 januari 2015 med ett skosn\u00f6re eftersom han drabbats av sv\u00e5r cancersm\u00e4rta.<\/span><\/p>\n

Alexander Shushukin – hj\u00e4rtinfarkt<\/strong><\/span><\/h2>\n

Alexander Shushukin, generalmajor och bitr\u00e4dande chef vid ryska flottan, som dog den 27 december 2015 till f\u00f6ljd av en hj\u00e4rtinfarkt. Det var Shushukin som planerade och ledde annekteringen av Krim 2014. Han deltog ocks\u00e5 i milit\u00e4ra operationer i norra Kaukasus och Jugoslavien.<\/span><\/p>\n

Igor Sergun – avliden<\/strong><\/span><\/h2>\n

Igor Sergun, general\u00f6verste och chef f\u00f6r den ryska generalstabens s\u00e4kerhetsavdelning, bitr\u00e4dande chef f\u00f6r den ryska arm\u00e9ns generalstab, d\u00f6d den 3 januari 2016. Hans position s\u00e4ger en hel del, och det \u00e4r viktigt att notera att han \u00e4r ansvarig inte bara f\u00f6r annektering av Krim, utan f\u00f6r alla operationer mot Ukraina. Han deltog i f\u00f6rberedelser och underh\u00e5ll av den ryska aggressionen i \u00f6stra Ukraina, d\u00e4r mord, brott och v\u00e5ld har blivit en “ny normalitet” i de s\u00e5 kallade Folkrepublikerna Donetsk och Luhansk. Det \u00e4r m\u00f6jligt att knyta hans namn till MH17-katastrofen n\u00e4ra staden Torez. Ryska medier h\u00e4vdar att han dog i Moskvaregionen, men enligt rapporter fr\u00e5n s\u00e4kerhetsf\u00f6retaget Stratford, dog han i Libanon 1 januari, 2016.<\/span><\/p>\n

\n

Listan \u00e4r inte komplett och mer data kan komma att l\u00e4ggas till. Det \u00e4r m\u00f6jligt att anta att Kreml rensar ut sin milit\u00e4ra personal p\u00e5 h\u00f6gsta niv\u00e5 efter en tids verksamhet. Omfattningen av de ryska krigsbrotten i Syrien och Ukraina g\u00f6r det m\u00f6jligt att anta att “ytterligare generaler kommer att falla som kometer p\u00e5 en stj\u00e4rnklar himmel”. Det finns bara tv\u00e5 utv\u00e4gar f\u00f6r de ryska generalerna: Att fly, s\u00f6ka om asyl och samtidigt avsl\u00f6ja alla beg\u00e5ngna brott f\u00f6r en milit\u00e4rdomstol, eller att d\u00f6 “p\u00e5 grund av cancer”.<\/span><\/p>\n

\n

CC BY 4.0 \u2013 Ursprunglig artikel<\/a><\/span> skriven av Christina Dobrovolska<\/a><\/span>.
\n<\/span><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven
\n<\/span><\/strong><\/h2>\n