Samtidigt balanserar Seoul på en knivsegg i sitt vägval mellan Moskva och Kyjiv. Med ryskt stöd tillägnar sig Nordkoreas armé systematiskt erfarenheter från modern krigföring. En dag kan dessa kunskaper komma att användas mot Sydkorea självt.

Två nordkoreanska krigsfångar och den diplomatiska konflikten

Den 8 oktober rapporterade Reuters att Sydkorea beslutat att återkalla sin ambassadör från Ukraina. Bakgrunden var en tvist om att överlämnandet av två nordkoreanska soldater hade offentliggjorts. Soldaterna tillfångatogs av ukrainska styrkor i Kurskregionen i januari 2025.

Krigsfångarna överlämnades till Sydkorea i mitten av september 2026. Den 23 september offentliggjorde president Volodymyr Zelenskyj överlämnandet under sitt tal inför FN:s generalförsamling. Seoul hävdade emellertid att det skulle ha hållits konfidentiellt, bland annat med hänsyn till riskerna för soldaterna och deras familjer i Nordkorea. Ukraina förnekade däremot att någon sådan överenskommelse hade funnits.

Därefter följde flera omgångar av diplomatiska kontakter. Seoul ansåg inte att de ukrainska förklaringarna var tillfredsställande, och konflikten kulminerade i beslutet att återkalla ambassadören. Samtidigt meddelade Sydkoreas utrikesministerium att landet var berett att fortsätta förhandlingarna med Kyjiv.

Att skydda krigsfångarna är utan tvekan viktigt. Samtidigt blottlägger tvisten ett betydligt större problem mellan två länder som har ett gemensamt säkerhetsintresse. Både Sydkorea och Ukraina har skäl att motverka den militära förstärkning som Nordkorea får genom samarbetet med Ryssland. Redan hösten 2024 hade Sydkorea en unik möjlighet att skaffa sig praktisk kunskap om sin främsta militära motståndares armé.

Sydkorea övervägde militärt samarbete med Ukraina 2024

Den 22 oktober 2024 rapporterade Yonhap att Sydkoreas regering övervägde att skicka militär personal och underrättelsespecialister till Ukraina. Syftet var att studera de nordkoreanska förbandens taktik, beväpning och stridsförmåga. Det diskuterades även om de sydkoreanska specialisterna skulle kunna medverka vid förhör med nordkoreanska soldater som eventuellt tillfångatogs.

För Seoul var detta en sällsynt möjlighet. Under årtionden hade den sydkoreanska underrättelsetjänsten främst studerat Nordkoreas armé på distans med hjälp av satellitbilder, agentuppgifter, militärövningar och vittnesmål från avhoppare. Nu fanns en möjlighet att studera hur nordkoreanska förband uppträdde i verklig strid mot en armé som aktivt använder FPV-drönare, elektronisk krigföring, artilleri och moderna spaningssystem.

Samtidigt öppnade Seoul för att ompröva sin hållning till leveranser av letala vapen till Ukraina. Under de följande två åren utvecklades möjligheten dock aldrig till något omfattande och offentligt bekräftat försvarssamarbete.

Sydkoreas nationella underrättelsetjänst, National Intelligence Service (NIS), samarbetade visserligen med ukrainska underrättelse- och säkerhetstjänster i arbetet med de nordkoreanska krigsfångarna. Sydkorea gav också Ukraina ekonomiskt, humanitärt och icke-letalt stöd. Däremot förekom inga direkta leveranser av letala vapen.

Delar av underrättelsesamarbetet kan ha förblivit hemliga. De offentligt tillgängliga uppgifterna ger emellertid inte tillräckligt stöd för att Seoul fullt ut har utnyttjat de strategiska möjligheter som Nordkoreas deltagande i kriget mot Ukraina har skapat.

InformNapalms arbete med nordkoreanska soldater i Kurskregionen

Redan i december 2024 publicerade InformNapalm en video som organisationen fått från ukrainska soldater. Den visade hur drönare släppte flygblad på koreanska över nordkoreanska förbands positioner i Kurskregionen. Soldaterna uppmanades att kapitulera för att rädda sina liv och erbjöds samtidigt hjälp att flytta till Sydkorea.

Budskapet handlade alltså inte enbart om att få soldaterna att upphöra med sitt deltagande i kriget. Det handlade också om möjligheten att börja ett nytt liv utanför Kim Jong-uns totalitära system.

Flygblad uppmanade nordkoreanska soldater att kapitulera

Kampanjen syftade till att nå motståndarens soldater direkt. De hade under lång tid varit utsatta för statlig propaganda och visste sannolikt föga om hur människor faktiskt lever i Sydkorea. Insatsen uppmärksammades av sydkoreanska medier, bland andra Yonhap och News1TV.

InformNapalm framhöll redan då att det låg i Sydkoreas strategiska intresse att stödja Ukraina med vapen. Därigenom skulle Nordkoreas militära förmåga kunna begränsas långt från Koreahalvön. Det förekom även andra försök att uppmuntra nordkoreanska soldater att lägga ned vapnen och välja ett fredligt liv.

Den 3 december 2024 publicerades exempelvis ett videobudskap där en sydkoreansk militär på koreanska vände sig direkt till nordkoreanska soldater som stred för Ryssland. Videon hade ukrainsk textning. Budskapet uppmanade soldaterna att själva välja att lägga ned vapnen, överleva och vinna den frihet de dittills hade saknat.

InformNapalm uppmanade andra medier och informationskanaler att sprida videon och arbetade för att budskapet skulle nå soldaterna både över internet och direkt på slagfältet.

De första nordkoreanska krigsfångarna gav värdefull information

Den 11 januari 2025 meddelade Ukraina att två sårade nordkoreanska soldater hade tillfångatagits i Kurskregionen. De hade tagits till fånga av operatörer från Ukrainas väpnade styrkors specialoperationsstyrkor. Tillfångatagandet öppnade nya möjligheter att inhämta underrättelseinformation direkt från personer som hade utbildats inom Nordkoreas armé och deltagit i strider.

I sina publikationer från januari tog InformNapalm även upp möjligheten att överlämna sådana krigsfångar till Sydkorea. Organisationen framhöll samtidigt deras värde som underrättelsekällor om Nordkoreas armé.

Ett tydligt exempel är InformNapalms publicering från den 20 januari 2025 om hur de koreanskspråkiga flygbladen förbättrades med hjälp av uppgifter från de första krigsfångarna. De ukrainska soldaterna anpassade både innehållet och den visuella utformningen efter vad de hade fått veta.

Det handlade inte längre bara om att sprida flygblad. Uppgifter från krigsfångarna användes för att förbättra informationsarbetet riktat mot nordkoreanska soldater. Det finns visserligen inga belägg för att just flygbladen fick enskilda soldater att kapitulera, men kampanjen visade vilka möjligheter som kunde utvecklas ytterligare med hjälp av sydkoreanska specialister.

Seoul fick tillgång till ukrainska soldaters unika erfarenheter, men hur väl Sydkorea har tagit vara på dem är fortfarande oklart. Detta är dessutom bara en liten del av det material som InformNapalm har publicerat om nordkoreanska soldaters deltagande i kriget mot Ukraina. I gemenskapens Telegramarkiv finns flera tiotal inlägg om ämnet. De kan hittas genom sökningar på bland annat de ukrainska orden ”КНДР” och ”північнокорейські”.

Materialet omfattar unika videor från Kurskregionen, uppgifter om nordkoreanska soldaters deltagande i striderna och dokumentation om krigsfångar. Den som vill fördjupa sig i ämnet kan följa händelseutvecklingen kronologiskt genom arkivet.

Nordkoreas armé anpassar sin taktik efter striderna i Kursk

De första månaderna av nordkoreanska truppers deltagande i striderna präglades av stora förluster. Ukrainska soldater dokumenterade omfattande infanterianfall där nordkoreanska förband ryckte fram i täta grupper. Det gjorde dem särskilt sårbara för artilleribeskjutning och attacker med FPV-drönare.

Det vore emellertid ett misstag att tro att de nordkoreanska förbandens utbildningsnivå är densamma som när de först sattes in. Uppgifterna om deras utveckling tyder tvärtom på att Nordkorea drar lärdom av striderna.

Nordkoreas förband lär sig drönarkrigföring och taktik med små stridsgrupper

I mars 2025 rapporterade Yonhap, med hänvisning till NIS, att nordkoreanska soldater i Ryssland redan genomgick utbildning i användning av drönare. Ett annat belysande exempel kommer från en nordkoreansk krigsfånge. Han berättade för den sydkoreanske parlamentsledamoten Yu Yong-won om rysk utrustning för drönarbekämpning och om hur dess effektivitet förändrades när ukrainska drönare anpassades för att undgå motåtgärderna.

Den 9 april 2026 publicerade den brittiska tankesmedjan Royal United Services Institute (RUSI) en studie av John Hemmings. I studien uppmärksammade Hemmings hur nordkoreanska styrkor hade övergått från stora infanteriformationer till mindre taktiska grupper. Han beskrev även hur spaningsdrönare användes för att korrigera artillerield och hur erfarenheterna från Kurskregionen införlivades i den militära utbildningen.

Utvecklingen visar att Nordkoreas deltagande i kriget inte enbart handlar om att förse Ryssland med soldater. Det ger också Pyongyang möjlighet att anpassa sin taktik utifrån erfarenheter från modern krigföring.

Ryssland bidrar till Nordkoreas utveckling av drönarteknik

Parallellt utvecklar Pyongyang sin egen drönarindustri och fördjupar det militärtekniska samarbetet med Ryssland. Den 4 oktober 2026 rapporterade Reuters att Moskva, enligt president Zelenskyjs bedömning, hade överfört teknik för jetdrivna attackdrönare till Nordkorea. Den närmare omfattningen av sådana tekniköverföringar behöver dock bekräftas av oberoende källor.

Sammantaget får Pyongyang tillgång till stridserfarenheter som landets armé har saknat under flera årtionden. Det handlar inte bara om anfallsoperationer, utan också om att bekämpa moderna drönare, använda elektronisk krigföring och genomföra drönarbaserad spaning. Till detta kommer erfarenheter av att samordna olika vapensystem i strid.

Utvecklingen är särskilt oroande eftersom nordkoreanska specialoperationsstyrkor deltar i kriget. Dessa förband utbildas traditionellt för infiltration bakom fiendens linjer, sabotage och övertagande av strategiskt viktiga objekt. I framtiden kan de nyvunna erfarenheterna användas mot Sydkorea, exempelvis genom drönarattacker mot militär infrastruktur eller som stöd för mindre anfalls- och sabotagegrupper.

Kurskregionen är naturligtvis inte Koreahalvön. Seoul förfogar över en modern försvarsmakt, avancerade övervakningssystem och en försvarsallians med USA. Det vore därför felaktigt att utgå från att Nordkoreas erfarenheter från striderna utan vidare kan tillämpas i ett framtida krig på Koreahalvön. Ännu farligare vore att ignorera att motståndaren faktiskt anpassar sin taktik.

Bränsle transporteras från sydkoreanska hamnar till Ryssland

Samtidigt som Seoul markerar diplomatiskt mot Ukraina har en annan skandal väckt allvarliga frågor om Sydkoreas eget agerande. Den gäller omfattande bränsletransporter från sydkoreanska hamnar till Ryssland.

Den 6 oktober publicerade den brittiska tidningen The Guardian en granskning som bygger på hamndokument och uppgifter från fartygsspårning. Granskningen visade att mer än 176 000 ton petroleumprodukter, främst diesel, transporterades från sydkoreanska hamnar till Ryssland enbart under juli och augusti 2026.

Sanktionsbelagda tankfartyg användes för bränsletransporter

Sju tankfartyg genomförde sammanlagt 14 resor till ryska Fjärran östern. Tre av fartygen omfattades av sanktioner från västländer.

Bland dem fanns tankfartyget Layla, som vid två tillfällen transporterade diesel från Ulsan till Vladivostok. Leveranserna uppgick sammanlagt till omkring 57 000 ton. Under en av resorna uppgav fartyget att destinationen var den japanska hamnen Niigata, men fortsatte i själva verket till Ryssland.

Även omlastning av bränsle mellan fartyg i sydkoreanska farvatten har dokumenterats. Enligt ukrainska bedömningar stod leveranser från Sydkorea för omkring 31 procent av Rysslands bränsleimport under augusti.

Allt detta skedde samtidigt som Ukraina systematiskt angrep ryska oljeraffinaderier och annan infrastruktur för bränsleförsörjning. Moskva försökte därför kompensera för den bränslebrist som uppstod.

Det är en paradoxal situation. Ukrainska soldater riskerar sina liv för att slå ut Rysslands bränsleförsörjning, samtidigt som stora mängder bränsle når landet via sydkoreanska hamnar, bland annat ombord på sanktionsbelagda fartyg.

Sydkorea avvisar anklagelser om kringgående av sanktioner

Seoul avvisade anklagelserna om att ha underlättat kringgåendet av sanktioner. Sydkoreanska myndigheter har framhållit att de aktuella petroleumprodukterna inte omfattas av landets exportrestriktioner. Myndigheterna har också lovat att undersöka eventuella överträdelser.

De tillgängliga uppgifterna bevisar alltså inte att Sydkoreas regering medvetet har organiserat bränsleleveranser till Ryssland. Däremot väcker de frågor om hur effektiv sanktionskontrollen är. De aktualiserar också det politiska ansvaret för ekonomiska transaktioner som hjälper Ryssland att hantera följderna av Ukrainas attacker.

Mot den bakgrunden framstår Seouls beslut att demonstrativt framställa sig som den förfördelade parten i relationen till Ukraina som minst sagt motsägelsefullt. Det finns dessutom en annan viktig aspekt. Ryssland, som tar emot bränsle från sydkoreanska hamnar, är samtidigt Nordkoreas främsta militära samarbetspartner. Moskva använder nordkoreansk ammunition och nordkoreanska soldater. I gengäld får Pyongyang tillgång till stridserfarenheter, rysk teknik och resurser.

Ekonomiska transaktioner som underlättar situationen för Ryssland bidrar därmed indirekt till att upprätthålla landets resursbas. Samtidigt är det just Ryssland som hjälper till att stärka Sydkoreas främsta militära motståndare. Är inte detta en farlig strategisk motsättning mellan Sydkoreas ekonomiska förbindelser och dess säkerhetspolitiska intressen?

Sydkoreas vägval mellan Moskva och Kyjiv

President Lee Jae-myungs regering strävar efter att återuppta dialogen med Pyongyang och minska spänningarna på Koreahalvön. Det går inte heller att utesluta att Seoul överväger att förbättra relationerna med Moskva i hopp om att kunna dra nytta av Rysslands inflytande över Kim Jong-un.

Det finns dock inga offentliga belägg för att sådana överväganden låg bakom beslutet att återkalla ambassadören eller Sydkoreas politik beträffande leveranserna till Ryssland. Men om en sådan strategi faktiskt diskuteras medför den uppenbara risker. Ett försök att nå en överenskommelse med Kreml om att begränsa Nordkorea skulle innebära att Sydkorea förlitar sig på en stat som själv har ett intresse av att stärka Pyongyang militärt.

Historien har gång på gång visat att eftergifter gentemot aggressiva regimer kan öka deras aptit snarare än dämpa den, om de inte kombineras med trovärdig avskräckning. Sydkorea har emellertid ett annat alternativ. Landet kan fördjupa det militärtekniska samarbetet och underrättelsesamarbetet med Ukraina, vars försvarsmakt redan har bekämpat nordkoreanska förband direkt på slagfältet.

Ukraina har därmed erfarenheter som är särskilt relevanta för Sydkoreas säkerhet. Det gäller bland annat drönarbekämpning, elektronisk krigföring, små anfallsgrupper och andra inslag i modern krigföring. För Seoul kan dessa erfarenheter vara minst lika betydelsefulla som traditionell diplomati.

Foto från Kurskregionen. En erövrad rysk militär radiostation av modellen R-187-P1 ”Azart”, som soldater från Ukrainas specialoperationsstyrkor påträffade intill kropparna av stupade nordkoreanska soldater. Exklusivt material från InformNapalm.

InformNapalms slutsatser om Syd- och Nordkoreas militära utveckling

Redan i december 2024 uppmärksammade InformNapalm de strategiska fördelarna för Sydkorea med att ge Ukraina ett mer aktivt stöd. Efter att de första nordkoreanska soldaterna hade tillfångatagits framhöll vi också deras betydelse som underrättelsekällor. Nästan två år senare är argumenten fortfarande aktuella. Pyongyang har betalat ett högt pris i form av stora förluster för sitt deltagande i kriget. Samtidigt har landet fått möjlighet att testa sin armés förmåga i verkliga strider. Därigenom har Nordkorea kunnat anpassa sin taktik och påskynda utvecklingen av militär teknik.

Även Seoul har fått tillgång till viktig underrättelseinformation och möjligheter till samarbete med Ukraina. De öppna källorna ger emellertid inte tillräckligt stöd för slutsatsen att Sydkorea har utnyttjat dessa möjligheter fullt ut.

I stället för ett fördjupat samarbete mot gemensamma hot ser vi nu en diplomatisk konflikt om två krigsfångar. Samtidigt har en skandal uppstått kring bränsleleveranser till Ryssland via sydkoreanska hamnar. Det går att diskutera diplomatiskt protokoll, konfidentialitet och politiska oförrätter. Men det finns en strategisk verklighet som inte går att bortse från. Ryssland och Nordkorea fortsätter att fördjupa sitt militära samarbete. Moskva får soldater och ammunition, medan Pyongyang får stridserfarenhet, teknik och möjlighet att modernisera sin armé.

Samtidigt riskerar Sydkorea att underskatta hur mycket tid dess motståndare har fått för att förbereda en ny militär aggression. För Seoul skulle Kyjiv kunna bli en betydligt mer tillförlitlig strategisk allierad mot en angripare än vad löftena från Moskva bakom stängda dörrar är. Om Seoul inser detta i tid eller först tvingas ångra sitt vägval när nordkoreanska soldater använder sina nya stridserfarenheter mot Sydkorea återstår att se.

Artikeln är skriven av Roman Burko för InformNapalm.