Begreppet reflexiv kontroll utvecklades inom sovjetisk forskning redan på 1960-talet. Det handlar om att påverka en motståndares beslutsunderlag så att motståndaren själv väljer en handling som gynnar den som genomför påverkan. En liknande tanke återkommer i FBI:s gärningsmannaprofilering under 1970-talet. Den ukrainska analytikern Lyubov Tsybulska granskar hur teorin har använts inom militär strategi och informationspåverkan, med exempel från Ukraina 2014 och 2020.
Den här artikeln skrevs av Lyubov Tsybulska, chef för gruppen för analys av hybridhot vid Ukraine Crisis Media Center. Texten publicerades ursprungligen på Uchoose.info och återgavs av InformNapalm den 18 november 2020.
FBI:s gärningsmannaprofilering och beteendemönster
På 1970-talet inrättade FBI i USA en enhet för gärningsmannaprofilering. Tanken var att utgå från psykologiska profiler av gripna seriemördare och sexualbrottslingar, identifiera återkommande mönster och använda kunskapen för att lösa liknande brott. Enligt den statistik som återges i originalartikeln stod seriemorden då för omkring en procent av alla mord i USA.
Utredarna sökte efter likheter i gärningsmännens beteende. Vissa mord hade sexuella motiv. En del gärningsmän valde offer ur samma ras som de själva, tog föremål som tillhörde offren eller återvände till brottsplatser för att återuppleva händelserna. Det handlade om möjliga mönster, inte egenskaper som gällde alla gärningsmän.
FBI ville använda den här kunskapen för att locka fram misstänkta och kunna gripa dem. En idé var att samarbeta med medier och sprida avsiktligt felaktiga uppgifter för att framkalla en förutsägbar reaktion hos en gärningsman. Arbetet skildras i boken Mindhunter och i Netflixserien med samma namn.
En grundtanke inom profilering är alltså att noggrant studera en motståndare och förstå dennes sätt att tänka för att kunna påverka beteendet. FBI:s metoder är, enligt Tsybulskas resonemang, ett tydligt exempel på den princip som kallas reflexiv kontroll.
Vladimir Lefebvre och den sovjetiska teorin
Sovjetiska forskare hade börjat studera reflexiva processer systematiskt omkring ett årtionde tidigare. På 1960-talet formulerade den sovjetiske, sedermera amerikanske, psykologen och matematikern Vladimir Lefebvre, grundare av teorin om reflexiva spel, en definition av reflexiv kontroll:
”En process där den ena parten förmedlar grunderna för ett beslut till den andra parten.”
Det var under kalla krigets mest intensiva år. Informationsområdet hade blivit en viktig arena för stormakternas konkurrens. Underrättelsetjänster och medier användes för att demonstrera teknisk och militär styrka. Både USA och Sovjetunionen försökte skrämma motståndaren och pressa dess ekonomi genom att bidra till höga försvarsutgifter.
Sovjetunionen anordnade bland annat iscensatta militärparader för västerländska underrättelseobservatörer, där skenattrapper av ballistiska robotar visades upp. Syftet var att övertyga väst om att den sovjetiska robotförmågan var större än den faktiskt var. Även skenbart enorma robotstridsspetsar användes i uppvisningarna.
Sådana exempel visar möjligheterna att manipulera en motståndares verklighetsuppfattning. Målet med reflexiv kontroll är att ändra motståndarens beteende utan att denne inser att beslutet har påverkats utifrån. I teorin fattar motståndaren ett beslut som verkar självständigt, men som i själva verket är ofördelaktigt för den egna sidan.
Sovjetiska och senare ryska militärteoretiker har ägnat stor uppmärksamhet åt reflexiv kontroll. När jag sökte material till den här artikeln fann jag flera tiotal arbeten av sovjetiska och ryska militärstrateger. Begreppet förekommer enligt dessa källor också i strategiska dokument från den ryska försvarsmaktens generalstab. Teorin används för att analysera och utforma mycket specifika situationer där en motståndares beslut kan påverkas.
Reflexiv kontroll i rysk militärteori
I oktobernumret 2020 av den ryska försvarsmaktens tidskrift Vojennaja Mysl (Militärt tänkande) diskuteras reflexiv kontroll under sjöstrid. Tidskriften ges ut av det ryska försvarsministeriet och riktar sig bland annat till högre officerare och lärare vid militära utbildningsinstitutioner.
Artikelförfattaren Irina Sitnova, doktor i sociologi, beskriver hur en soldat kan drabbas av nedsatt koncentration, tillfällig minnesförlust eller vad hon kallar ”falsk idioti”, när enkla beräkningar och logiska samband inte längre fungerar. Enligt henne kan sådana svårigheter påverka en hel fartygsbesättning och skapa möjligheter att vilseleda motståndaren.
”Dessa omständigheter ger oss möjlighet att påverka motståndaren. Vi kan skapa illusioner om hur våra handlingar uppfattas och tolkas, förvränga bilden av stridsläget, störa beslutsfattandet, få motståndaren att dra felaktiga slutsatser, uppmuntra ofördelaktiga handlingar och avleda uppmärksamheten till problem som saknar samband med stridsuppgiften. Reflexiv kontroll är alltid förknippad med omedvetna processer.”
Sitnova fortsätter med en uppräkning av metoder som kan användas:
”List och maskering, styrkedemonstrationer, höjd beredskap eller förflyttningar av styrkor till krisområden, desinformation, spridning av panikskapande rykten och stämningar samt iscensättning av oacceptabla handlingar som samhället fördömer när de utförs av militärer, polis eller säkerhetsstyrkor.”
Perception management och det amerikanska perspektivet
En västerländsk motsvarighet som Tsybulska jämför med reflexiv kontroll är perception management, ungefär styrning av människors uppfattningar. I amerikanska försvarsdepartementets dokument beskrivs metoden som åtgärder riktade mot utländska målgrupper. Enligt Tsybulska är detta en viktig skillnad mot den ryska tillämpningen, där påverkan också riktas mot den egna befolkningen.
Hon framhåller dessutom en skillnad i synen på mottagaren. I den amerikanska ansatsen betraktas motparten även som ett självständigt subjekt, medan rysk militärteori enligt hennes tolkning oftare behandlar motståndaren som ett objekt för påverkan. Reflexiv kontroll kan riktas mot andra länder oberoende av hur relationerna ser ut. Även stater som anser sig ha vänskapliga förbindelser med Ryssland kan därmed bli föremål för sådana operationer.
I amerikansk litteratur diskuteras perception management ofta tillsammans med strategisk kommunikation och offentlig diplomati. Tsybulska menar att den amerikanska ansatsen i större utsträckning använder mjuk makt och i mindre utsträckning aggressiv undergrävande verksamhet.
FBI har i en äldre sammanställning av åtta centrala hot mot USA:s nationella säkerhet också räknat utländsk perception management till hotkategorierna, tillsammans med bland annat terrorism, spionage och angrepp mot viktig infrastruktur.
Den amerikanske brigadgeneralen Matteo Martemucci, som vid tiden för originalartikelns publicering var underrättelsechef vid USA:s cyberkommando, beskriver hur metoden kan användas på taktisk nivå. En soldat kan exempelvis visa förståelse för lokala seder och det politiska klimatet genom att ta av sig solglasögonen när han möter civilbefolkningen. En sådan enkel handling kan motverka föreställningen att amerikanska soldater är känslokalla och vill hålla människor på avstånd.
Hur medier kan användas för psykologisk påverkan
Martemucci ger också ett exempel från Libanon i september 2006. I hans beskrivning ska Hizbollah ha placerat kroppar av kvinnor och barn på en plats där ett militärt mål tidigare angripits, för att skapa intrycket att israeliskt stridsflyg avsiktligt hade angripit oskyldiga civila.
Enligt Martemuccis resonemang spreds bilderna genom internationella medier, som därmed kom att förstärka organisationens budskap. Han beskriver hur Hizbollah kunde använda medierna som en kraftmultiplikator och bidra till internationellt fördömande av de israeliska flyganfallen. Detta är ett återgivande av Martemuccis påstående och ska inte förväxlas med en självständigt verifierad redogörelse för händelsen.
Propaganda, sociala medier och beslutsfattande
Den brittiske forskaren Philip Taylor likställer till stor del perception management med propaganda. Ordet propaganda uppfattas ofta som starkt negativt, men Taylor använder det som ett värdeneutralt begrepp: en process som syftar till att övertyga människor till förmån för den aktör som tagit initiativet.
Även USA:s försvarsdepartement har definierat propaganda som kommunikation som stöder nationella mål och syftar till att påverka åsikter, känslor, attityder eller beteenden hos en målgrupp till avsändarens fördel.
Den tekniska utvecklingen, framför allt sociala medier, har ökat möjligheterna att genomföra reflexiv kontroll. Vår grupp för analys av hybridhot vid Ukrainska krismediecentret har sett exempel på hur ukrainska politiska beslutsfattare fattat beslut med utgångspunkt i desinformation som spridits genom Telegramgrupper. Detta har varit särskilt aktuellt inför och efter val.
Psykologiska spel, utmattning och demoralisering
När reflexiv kontroll riktas mot civilbefolkningen är försök att skapa utmattning och demoralisering bland de allvarligaste inslagen. Den ryska tidskriften Vojennaja Mysl tar i detta sammanhang upp betydelsen av psykologiska spel, som definieras som en form av samspel mellan den som påverkar och den som är föremål för påverkan, inom ramarna för regler som båda parter förhåller sig till.
Två av de spel som beskrivs fångade särskilt mitt intresse: ”oordning” och ”absurditet”. Båda syftar till att skapa kaos genom att ständigt väcka en känsla av orättvisa. Det är värt att understryka att begreppen inte kommer från Eric Bernes kända bok Games People Play. De förekommer i en publikation avsedd för Rysslands högre militära ledning.
Det finns många exempel på liknande påverkan i Ukrainas moderna historia. Jag ska ta upp två händelser där jag anser att det ryska tillvägagångssättet fick särskilt tydliga följder.
Ilovajsk 2014 – panik och informationskaos
Under striderna vid Ilovajsk 2014 rapporterade ryska medier gång på gång att ukrainska förband hade hamnat i en ”kittel”, det vill säga blivit omringade. Uttrycket spreds från ryska till ukrainska medier och började därefter användas av ukrainska politiker.
Panik spred sig i landet. Anhöriga till ukrainska soldater ringde och uppmanade dem att fly, överge sina positioner och inte lyda befälen. Enligt Tsybulskas analys bidrog kaoset i informationsflödet till att försvaga den ukrainska sidan och göra situationen allt svårare att kontrollera.
Ryska styrkor erbjöd sedan en korridor för de ukrainska förbandens tillbakadragande, men besköt soldaterna när de försökte lämna området. Omkring 300 ukrainska militärer dödades enligt uppgiften i originalartikeln.
Novi Sanzjary 2020 – rädsla för covid-19
I Novi Sanzjary i Poltavaregionen fick invånare 2020 brev och meddelanden som gav sken av att komma från centrala myndigheter. Enligt meddelandena skulle personer som påstods vara smittade med covid-19 evakueras från Kina till samhället.
Rädslan för den då okända sjukdomen fick människor att gå ut och protestera. Demonstranter kastade stenar mot bussarna med de evakuerade. Bilderna av angreppen spreds internationellt. Ryska medier återgav dem i stor omfattning och förstärkte därigenom berättelsen om Ukraina som en svag, underutvecklad stat utan fungerande institutioner.
När informationspåverkan riktas mot det egna samhället
I båda exemplen riktades människors ilska och känsla av djup orättvisa mot det egna samhället i stället för mot den yttre motståndaren. Tsybulska menar att detta är ett återkommande mål för reflexiv kontroll. I båda fallen uppfattade många ukrainare landets politiska och militära ledning som själva problemet, trots att även dessa institutioner enligt hennes analys utsattes för påverkan.
Kaos kan skapas genom ett ständigt informationstryck, ett överflöd av negativa nyheter och politisering av vardagslivet. Detta undergräver förtroendet för institutionerna, provocerar fram konflikter och splittrar samhället. Ju mer uppdelad kampen blir, desto bättre är det för motståndaren. I Ukraina sammanfaller den yttre ryska aggressionen med interna motsättningar mellan proryska och proukrainska grupper.
En ständig kamp för rättvisa på alla områden kan skapa känslor av nederlag och förtvivlan. Det riskerar i sin tur att förlama förmågan till motstånd. Den som lyckas fördela sina krafter och inte ger upp vid nästa påstådda svek har större möjligheter att stå emot påverkan.
När allt verkar falla samman behöver var och en stanna upp och fråga sig vem som kan ha intresse av att förstärka kaoset. På statlig nivå måste vi studera motståndaren lika systematiskt som motståndaren studerar oss. Ukraina har begränsade resurser för offensiva insatser, men med reflexiv kontroll kan vi ändå överraska angriparen på dennes eget territorium.
Av Lyubov Tsybulska, chef för gruppen för analys av hybridhot vid Ukrainska krismediecentret. Ursprungligen publicerad på Uchoose.info och återgiven av InformNapalm den 18 november 2020.
Ytterligare artiklar av InformNapalm
Materialet får fritt spridas och återpubliceras under förutsättning att källan anges. Licensiering enligt Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Följ oss på Facebook, X, Telegram och Slate (Sl8).
InformNapalm tar inte emot ekonomiskt stöd från någon stat eller institutionell sponsor. Verksamheten finansieras uteslutande av frivilliga insatser från enskilda volontärer och läsare. Den som önskar bidra kan göra det genom månatliga mindre donationer via plattformen BuyMeACoffee.
