I angreppet ingick även system som betecknades Banderol/Dan-T. Enligt den preliminära sammanställningen hade det ukrainska luftförsvaret klockan 08.00 skjutit ned eller stört 69 drönare samt tre mål som betecknades Banderol/Dan-T. Träffar registrerades på 13 platser och nedfallande vrakdelar på ytterligare tre. InformNapalm uppmärksammade samma morgon den höga andelen jetdrivna drönare i ett Telegram-inlägg.

Andelen jetdrivna attackdrönare ökar

Uppgiften från den 18 september är inte ett enskilt exempel. Den 17 september rapporterades att Ryssland hade använt 157 Shahed och drönare av typen Parodija. Mer än hälften av Shahed-drönarna uppgavs vara jetdrivna. Natten till den 2 september använde Ryssland 174 drönare, däribland Shahed, Gerbera och Parodija samt S8000 Banderol. Omkring hälften av Shahed-drönarna uppgavs vara jetdrivna. Den 5 september användes 167 drönare och även då uppgavs omkring hälften av Shahed-drönarna vara jetdrivna.

Utvecklingen hade aviserats flera månader tidigare. Den 4 juni uppgav Ukrainas dåvarande överbefälhavare Oleksandr Syrskyj att Ryssland planerade att öka andelen jetdrivna attackdrönare till 50 procent. Syrskyj uppgav samtidigt att Ryssland fortlöpande förändrade sin taktik, ökade antalet drönare och förbättrade deras egenskaper. Syrskyj lämnade posten den 22 juli, då Mychajlo Drapatyj utsågs till ny överbefälhavare.

Ökningen blev tydlig under sommaren. Jurij Ihnat, chef för kommunikationsavdelningen vid Ukrainas flygvapenkommando, uppgav den 31 augusti att Ryssland under juli hade använt fem gånger fler jetdrivna drönare än under juni. Enligt Ihnat hade Ryssland etablerat serieproduktion och använde drönarna i stort sett direkt efter tillverkningen. Han uppgav också att de jetdrivna drönarna är betydligt svårare att bekämpa med de metoder som används mot långsammare modeller.

Den nivå på omkring 50 procent som Syrskyj i juni beskrev som Rysslands mål förekommer därmed redan i flera av septemberangreppen. Uppgifterna från den 2, 5, 17 och 18 september visar att jetdrivna drönare återkommande utgör en betydande del av de ryska luftangreppen.

Läs även: OSINT-identifiering av ryska militärer ur den 72:a separata motorskyttebrigaden i riktning mot Kostjantynivka.

Högre hastigheter förändrar kraven på luftförsvaret

Jetdrivna drönare har högre hastighet än de propellerdrivna Shahed-varianter som länge har använts mot Ukraina. Det innebär kortare tid för upptäckt, målföljning och bekämpning. Ihnat har uppgett att bekämpningen av sådana mål i större utsträckning kräver luftvärnsrobotsystem med kort räckvidd samt luftförsvarsflyg, däribland jaktflyg utrustat med luftmålsrobotar.

Sammanställningen för den 18 september anger inte vilka jetdrivna modeller som ingick bland de 46 drönarna. Det går därför inte att fastställa vilka varianter som användes eller hur många exemplar av respektive modell som deltog i angreppet. Ukrainas militära underrättelsetjänst HUR har däremot dokumenterat flera jetdrivna ryska attackdrönare som används mot Ukraina.

I maj publicerade HUR en teknisk genomgång av Geran-4. Enligt HUR började Ryssland använda modellen i angrepp mot Ukraina i maj 2026. Underrättelsetjänsten beskriver Geran-4 som en rysk motåtgärd mot den ökade effektiviteten hos Ukrainas drönare för luftmålsbekämpning. HUR uppger också att förberedelserna för serieproduktion hade slutförts i januari 2026.

HUR har även kartlagt Geran-5. Enligt databasen War&Sanctions har modellen en marschfart på 450–600 kilometer i timmen, en räckvidd på 950 kilometer och en stridsdel på 90 kilogram. Flyghöjden anges till upp till 6 000 meter. Drönaren drivs av en turbojetmotor från det kinesiska företaget Telefly Telecommunications Equipment och har bland annat störningsskyddad satellitnavigering och utrustning för dataöverföring.

Rysk drönarproduktion i Alabuga

Den särskilda ekonomiska zonen Alabuga i den ryska delrepubliken Tatarstan är knuten till tillverkningen av flera typer av ryska attackdrönare. InformNapalm dokumenterade verksamheten redan 2024 i artikeln ”CYBINT-operation mot tillverkaren av ryska Geran-2-UAV:er”, som byggde på material som Cyber Resistance hade kommit över från den ryska drönartillverkaren Albatross.

Genom operationen erhölls mer än 100 gigabyte interna företagsuppgifter. Materialet omfattade tusentals sidor intern dokumentation, tekniska uppgifter och ritningar samt dokument med anknytning till produktionen av Shahed-136, som i Ryssland betecknas Geran-2. InformNapalm beskrev samtidigt hur Albatross etablerade verksamhet i Alabuga.

HUR:s databas War&Sanctions uppger att produktion av flera modeller inom Geran-serien och av Gerbera har organiserats inom den särskilda ekonomiska zonen. Organisationen Alabuga OEZ PPT anges som direkt involverad i organiseringen av produktionen, anskaffningen och logistiken för komponenter samt rekryteringen av personal.

Alabuga är även kopplat till de jetdrivna modellerna Geran-4 och Geran-5. HUR:s dokumentation över företag som deltar i produktionen av dessa system omfattar verksamheter i den särskilda ekonomiska zonen. Produktionen i Alabuga är därmed inte begränsad till den propellerdrivna Geran-2.

Flera typer av luftburna vapen används i samma angrepp

De ryska angreppen omfattar inte enbart olika typer av drönare. Natten till den 18 september redovisades även Banderol/Dan-T tillsammans med Shahed, Gerbera och Parodija. Den 17 september användes dessutom bland annat ballistiska robotar, Kalibr och Oniks tillsammans med drönarna. Det ukrainska luftförsvaret behöver därmed hantera flera typer av mål med olika hastigheter och flygegenskaper under samma angrepp.

Ett av systemen är S8000 Banderol, som HUR klassificerar som en kryssningsrobot. Enligt War&Sanctions har Banderol en marschfart på 520–560 kilometer i timmen, en högsta hastighet på 620–650 kilometer i timmen och en räckvidd på omkring 500 kilometer. Systemet drivs av en kinesisk turbojetmotor av typen SW800Pro-A95.

InformNapalm behandlade den tekniska utvecklingen mer utförligt den 1 september i artikeln ”Ryska drönarhot 2026–2027 och Ukrainas lärdomar för Nato”. Där beskrivs hur högre hastigheter, större stridsdelar och förändrade tekniska egenskaper gör gränsen mellan attackdrönare och förhållandevis billiga kryssningsrobotar mindre tydlig.

Morgonsammanställningen den 18 september ger ett konkret mått på utvecklingen. Av de 93 drönare som Ryssland använde var 46 jetdrivna. Liknande andelar har rapporterats vid flera andra angrepp under september. Den andel på omkring 50 procent som Syrskyj i juni beskrev som ett ryskt mål förekommer nu återkommande i Ukrainas rapportering om ryska luftangrepp.

Materialet har utarbetats av Erdem Karagöz.