Kriget i Ukraina visar ett tydligt tekniskt mönster. När en bekämpningsåtgärd blir tillräckligt effektiv förändrar Ryssland hotets egenskaper och anpassar sina system efter de ukrainska försvarsåtgärderna.

Ryska attackdrönare utvecklas snabbt

Ukraina har under några år byggt upp ett omfattande försvar mot propellerdrivna attackdrönare av typen Shahed-136 och Geran-2. Luftvärnsrobotsystem, mobila eldenheter, elektronisk krigföring, stridsflyg och drönare för luftmålsbekämpning ingår i försvaret. Rysslands svar har varit att utveckla snabbare och mer avancerade attackdrönare.

Ukrainas militära underrättelsetjänst (HUR) beskriver den jetdrivna attackdrönaren Geran-4 som ett direkt svar på den ökade effektiviteten hos Ukrainas drönare för luftmålsbekämpning. Geran-4 är inte en äldre konstruktion som enbart har försetts med jetmotor. Flygkroppen har utformats för betydligt högre hastigheter.

Geran-5, som Ryssland redan har använt mot Ukraina, visar hur utvecklingen fortsätter. Marschfarten anges till 450–600 kilometer i timmen, stridsdelen till omkring 90 kilogram, räckvidden till upp till 950 kilometer och flyghöjden till upp till 6 kilometer. Konstruktionen har störningsskyddad satellitnavigering, system för överföring av telemetri och modem för nätverkskommunikation.

Utvecklingen mot högre hastigheter, större stridsdelar och tåligare navigationssystem gör att gränsen mellan attackdrönare av engångstyp och förhållandevis billiga kryssningsrobotar blir allt mindre tydlig. Utvecklingen av ryska attackdrönare med högre hastighet, större stridsdel och mer motståndskraftiga navigationssystem.

Interaktiva modeller av Geran-4 och Geran-5 i material från Ukrainas militära underrättelsetjänst och War&Sanctions.

Rysk jetdriven attackdrönare av typen Geran-5 den 9 maj 2026. Källa OTS LIVE och Militarnyi.com.

Europa måste planera för nästa generation av drönarhot

Europa riskerar att göra ett allvarligt misstag om luftförsvaret dimensioneras efter den ryska taktik som Ukraina mötte för två eller tre år sedan eller efter de system som används i dag. Militär materielanskaffning tar ofta flera år, medan anpassningen av obemannade system vid fronten ibland sker på bara några månader. Ett system som i dag fungerar väl mot en långsam drönare kan därför vara anpassat till en äldre hotbild när det väl införs i större omfattning.

Planeringen under 2026 och 2027 behöver utgå från riktningen i den ryska utvecklingen och inte från enskilda system som Geran-4 och Geran-5.

Förändringen omfattar flera områden:

• Högre hastighet, större flyghöjd och tyngre stridsdelar
• Mer självständig navigering och förbättrad måligenkänning
• Större motståndskraft mot elektronisk krigföring och bortfall av satellitsignaler
• Samordnad användning av olika typer av drönare, skenmål och robotar under samma angrepp
• Kortare tid mellan upptäckt och bekämpning av mål på båda sidor

Alla framtida system kommer inte att ha samtliga dessa egenskaper samtidigt. Det viktiga är utvecklingsriktningen och hur snabbt de ryska systemen förändras.

Tid blir luftförsvarets viktigaste resurs

Det räcker inte att kunna skjuta ned ett snabbt mål. Målet måste först upptäckas i tid. Ju snabbare en robot eller drönare rör sig, desto större betydelse får varje sekund som går förlorad mellan upptäckt och bekämpning. För framtidens luftförsvar blir därför tiden genom hela bekämpningskedjan avgörande.

Bekämpningskedjan omfattar upptäckt, klassificering, beslut, målangivelse och bekämpning. Den behöver vara så kort som möjligt. Radar räcker inte ensam. Uppgifter från radar, optiska och akustiska sensorer, flygburna system, satelliter och andra informationskällor behöver sammanföras till en gemensam lägesbild. Informationen ska snabbt kunna föras vidare till det vapen eller system som kan bekämpa målet snabbast och till lägst kostnad.

En större del av informationshanteringen behöver automatiseras. Människan har fortfarande en avgörande roll i beslutsfattandet, men arbetsmoment som tekniska system kan utföra på bråkdelar av en sekund bör inte vara beroende av manuell hantering. Ukraina befinner sig redan mitt i denna tekniska förändring.

Nato har betydligt större resurser än Ukraina för underrättelser, övervakning och spaning. Alliansen har bland annat tillgång till satellitspaning, flygburen spaning, signalspaning, AWACS, modernt stridsflyg och en omfattande kommunikationsinfrastruktur. Utmaningen är hur snabbt informationen kan omsättas i beslut och insats.

Ryska robotar och drönare kan slås ut innan de sätts in

Även ett mycket effektivt luftförsvar börjar verka först efter att Ryssland har tillverkat en robot eller drönare, transporterat den till platsen där den ska användas, förberett den och satt in den. Vid stora angrepp måste försvararen upptäcka och bekämpa hundratals eller tusentals mål. Ryssland kan samtidigt öka produktionen och fortlöpande söka billigare sätt att överbelasta luftförsvaret.

Försvaret mot luftangrepp behöver därför omfatta mer än bekämpning av mål som redan befinner sig i luften. Precisionsangrepp kan riktas mot de delar av det ryska militära systemet som gör angreppen möjliga. Det gäller tillverkning av robotar och drönare, lager, start- och avfyrningsplatser, stödinfrastruktur, militär logistik, ledningsplatser och de förband som förbereder och genomför angreppen.

Nato har redan börjat utveckla denna förmåga. Alliansen har på officiell nivå slagit fast att det ökande hotet från angrepp på stora avstånd kräver både luft- och robotförsvar och förmåga till precisionsangrepp mot mål på stora avstånd. Under 2026 inledde de allierade multinationella projekt för utveckling av markbaserade precisionsvapen med stor räckvidd och attackdrönare som kan användas på stora avstånd.

Ett luftvärnsvapen används normalt mot ett begränsat antal inkommande mål. Om en viktig militär knutpunkt slås ut innan nästa angrepp förbereds kan ett större antal robotar och drönare hindras från att över huvud taget användas.

Nato utvecklar precisionsangrepp mot mål på stora avstånd som ett komplement till luft- och robotförsvaret. Källa Nato Multinational Capability Cooperation.

Ryssland försöker försvaga Europas försvar före en öppen konflikt

Ryssland har sedan tidigare tillämpat principen att slå mot militära resurser innan de hinner användas. Robotar, drönare och den infrastruktur som krävs för att sätta in dem kan angripas före själva vapeninsatsen. Samma synsätt används mot Europas försvarsförmåga genom angrepp och annan påverkan mot produktion, logistik och infrastruktur.

Natten till den 31 augusti 2026 inträffade en brand vid WB Electronics i den polska staden Skarżysko-Kamienna i regionen Świętokrzyskie. Företaget är en av Polens större tillverkare av försvars- och drönarsystem och producerar bland annat komponenter till FlyEye och Warmate.

Den polska åklagarmyndigheten fastställde att branden hade anlagts med hjälp av en anordning med lättantändligt material. Utredningen gäller misstankar om verksamhet för en utländsk underrättelsetjänst och brott med terroristanknytning. Vid tidpunkten för publiceringen hade någon rysk inblandning i denna specifika händelse inte fastställts officiellt.

I andra fall finns tydligare uppgifter om misstänkt rysk sabotageverksamhet. Eurojust uppgav i mars att 22 personer i Litauen och Polen misstänktes för att ha arbetat för Rysslands militära underrättelsetjänst. Ärendet gäller försändelser som självantände och orsakade bränder vid logistikcentraler i Tyskland, Polen och Storbritannien.

Den ryska verksamheten riktas även mot fabriker, transporter och annan infrastruktur som gör det möjligt för Natoländernas väpnade styrkor att få tillgång till vapen och materiel. Påverkan mot dessa resurser kan försämra Europas försvarsförmåga långt innan en öppen militär konflikt mellan Ryssland och Nato har inletts.

Ukraina är redan en del av Europas framskjutna försvar

Nato behöver inte vänta på en direkt rysk aggression mot de baltiska länderna, Polen eller någon annan medlemsstat innan frågan om rysk militär infrastruktur blir aktuell. Om ryska robotar och drönare börjar användas i stor omfattning mot städer i Natoländerna kommer europeiska regeringar att ställas inför beslut om angrepp mot ryska militära mål under helt andra politiska och militära förhållanden.

En del av detta kan göras redan i dag genom att stärka Ukrainas förmåga att slå mot mål på stora avstånd. Ukraina för krig mot samma ryska militärindustriella system som vid en framtida konfrontation skulle producera robotar, attackdrönare och andra vapen för användning mot Nato. Stöd till Ukrainas förmåga att genomföra precisionsangrepp mot mål på stora avstånd bidrar samtidigt till Europas försvar.

En rysk robot eller drönare som förstörs i ett militärt lager behöver aldrig bekämpas över Kiev eller någon annan stad i Ukraina eller Europeiska unionen. Den kan inte heller lagras för ett framtida krig. Om militär produktionskapacitet slås ut måste Ryssland lägga tid och resurser på återställande i stället för att öka sina lager.

Om förberedelserna för ett större angrepp störs eller avbryts kan tiotals eller hundratals mål utebli helt. Ett allt dyrare luftförsvar kan därför inte ensamt hantera det ryska hotet. Rysslands förmåga att tillverka, lagra, sätta in och styra robotar och drönare behöver också begränsas.

Ryssland använder redan denna princip för att påverka Europas försvarsförmåga före en öppen konflikt. För den europeiska försvarsplaneringen innebär detta att skyddet av den egna försvarsindustrin och logistiken måste behandlas tillsammans med luftförsvaret och stödet till Ukraina.

Europa behöver dra slutsatser av erfarenheterna från Ukraina

Ukraina betalar ett högt pris för de erfarenheter som nu samlas under kriget och anpassar fortlöpande sitt försvar till nya hot. För Nato är frågan hur snabbt dessa erfarenheter kan föras in i planering, anskaffning och teknisk utveckling. Drönartekniken förändras snabbare än många traditionella militära anskaffningsprocesser.

Rysslands agerande i Europa behöver samtidigt ses i samband med kriget mot Ukraina. Försök att slå mot produktion, logistik och infrastruktur innan vapen når slagfältet följer samma militära princip som angrepp mot robotar, drönare och andra resurser innan de används. Möjligheten att använda Starlink för ukrainska drönare över ryskt territorium, leveranser av vapen med större räckvidd och färre politiska begränsningar för angrepp mot rysk militär infrastruktur skulle öka Ukrainas möjligheter att slå mot ryska militära mål på stora avstånd.

Det är betydligt billigare och säkrare att slå ut start- och avfyrningssystem, lager, ledningsplatser och produktionsanläggningar för robotar och drönare, däribland Alabuga i den ryska delrepubliken Tatarstan, innan hundratals eller tusentals sådana vapen hinner sättas in. Sådana åtgärder kan minska risken för att de baltiska länderna, Polen och andra stater på Natos östra flank i framtiden ställs inför samma problem som Ukraina redan har tvingats hantera.

Av Andrij Lisitsyn för InformNapalm.