InformNapalm publicerar den andra delen av artikelserien “Tjugo år med Putin” av Marius Laurinavičius, senioranalytiker vid Vilnius Institut för Politiska Analyser, publicerad på litauiska radio- och TV-portalen LRT. Översättningen har utarbetats av partners från InformNapalm i Litauen – Centrum för Civilt Motstånd Res Publica.

Tidigare litauiska presidenten Dalia Grybauskaitė är en av få ledare och politiker som har vågat kalla Vladimir Putins Ryssland för dess riktiga namn “en terroriststat”. Men när ska vi våga erkänna offentligt att ledaren för denna regim verkligen är en tidigare professionell samordnare för ett internationellt terroristnätverk?

Tjugo år med Putin

Om du som läsare tror att jag ställer frågan i början av den här artikeln bara för att starta intriger och få uppmärksamhet, har du definitivt fel. Artikeln är den andra i en serie publicerad av LRT.lt som syftar till att skingra de frågetecken som fortfarande omger Putinregimen. Till och med myterna om regimen och dess natur utgör ett stort hot, i alla fall mot Litauen. Det är omöjligt att förstå vad Putins regim är utan att titta närmare på vad som specifikt skapades av KGB för att dölja Putins sanna ansikte. Den grå, osynliga och okända KGB-tjänstemannen Putin, som senare medvetet stödde de demokratiska förändringarna, blev en lojal följeslagare till Anatolij Sobtjak, en av de mest berömda demokraterna i Sovjetunionen och borgmästare i St. Petersburg. Han befann sig senare oväntat i Moskva och valdes lika oväntat till Boris Jeltsins efterträdare. Denna bild av Putins uppgång till makten är troligen fortfarande fast förankrad hos de flesta.

Putin blev ledare av en slump

Anatolij Sobtjak och kanske Boris Jeltsin borde förmodligen belysas separat, men det är inte fallet just nu. I den första delen av artikeln försökte jag förklara varför det inte var av en slump som Putin kom till makten. Han skapade inte bara den nuvarande regimen. Han fördes själv till makten av KGB, som aktivt förberedde sig för förändring redan före Sovjetunionens kollaps. I den här delen kommer jag att försöka förklara varför den officiella bilden av Putin och hans väg till makten bara är en KGB-legend, en bild skapad endast för dess riktigt speciella representanter. Det är sant, så nu kan jag upprepa det jag skrev förra gången: Putin blev ledaren för denna regim av en slump. Han kunde ha ersatts av någon annan från KGB. Men Putin själv är verkligen inte så “vanlig och grå” KGB-officer som de flesta tror. Tvärtom!

Vladimir Putin och Boris Jeltsin. Foto: AP.

Putins topphemligheter inom KGB är fortfarande hemliga. De går tillbaka till tiden i Dresden där Putin arbetade från 1985 till 1990, enligt hans officiella biografi. De dolda hemligheterna som omger Putin är förmodligen så besudlade med blod att den nuvarande regimen inte skulle se det som en överraskning. Kanske mer som en enkel regelbundenhet. För närvarande finns det en mycket god anledning att betrakta Putin som samordnare eller koordinator för ett internationellt terroristnätverk som kontrollerades av KGB och dess partners i Dresden.

Putins topphemligheter inom KGB

Vi bör kanske börja med sensationen i december 2018 när ett certifikat som utfärdats till Putin hittades i Stasi-arkiv. Naturligtvis betyder detta inte att Putin i hemlighet har samarbetat med Stasi, men certifikatet innebär att han fick besöka alla Stasi-enheter och agera på uppdrag av Stasi, inte bara KGB. Detta bekräftar informationen, som tidigare har avslöjats men ännu inte har bekräftats, att Vladimir Putin inte var en vanlig representant för KGB i DDR. Han var en officer som ansvarade för förbindelserna mellan KGB och Stasi. När allt kommer omkring var det bara sådana som fick sådana Stasi-certifikat.

En annan liten sensation var Putins bekännelse på rysk tv i juni 2017: “Allt mitt arbete i den sovjetiska specialtjänsten var kopplad, inte bara till underrättelsearbete utomlands, utan också otillbörlig underrättelseverksamhet. Och jag vet hur dessa människor är. Dessa är speciella människor, av speciell kvalitet, med speciell övertygelse och karaktär”. Denna intervju ägnades åt 95-årsfirandet av den så kallade KGB-avdelningen “S”, ansvarig för hemlig underrättelse, så det är mycket troligt att det var på grund av detta som Putin åtminstone delvis avslöjade hemligheten med sin KGB-tjänst. Fram till nu hade Vladimir Putin själv inte pratat om sin karriär som spion, särskilt under hans år i Dresden. Till och med i sin officiella biografi, “Första personen”, sa han inget specifikt, åtminstone inte om tiden i Dresden.

KGB-översten Vladimir Gortanov

Den enda gången Putins möjliga arbete i “illegal underrättelse” nämndes offentligt var vittnesberättelserna från KGB-överste Vladimir Gortanov, som arbetade på ett kontor i Dresden med den framtida ryska presidenten. Gortanov lämnade KGB efter Sovjetunionens kollaps och emigrerade till Tjeckien. Under pseudonymen Vladimir Usoltsev publicerade han 2004 boken “Den associerade”, i vilken han hänvisade till Putins länkar till “illegal underrättelse”.

Vladimir Putin. Foto: AP.

Förresten sade han att Putin var en “mästare av hemliga intriger”. Men under lång tid uppmärksammade nästan ingen dessa uppgifter. Varför blev Putins ord, bekräftade av Gortanovs berättelse, en liten sensation? Eftersom de faktiskt fördriver hela myten om en “grå KGB-officer som inte gjorde något speciellt”. När allt kommer omkring har KGB:s “S”-avdelning alltid inte bara varit en av de mest hemlighetsfulla, utan också en av KGB:s viktigaste utländska underrättelseenheter. Och personer som arbetade i denna avdelning skickades inte utomlands för att “överföra dokument”.

KGB:s åttonde S-avdelning

Dessutom arbetade KGB:s åttonde avdelningen “S” med terrorister, så kallade “direkta åtgärder”. Ingen kanske borde veta detta och det är möjligt att Putin själv brände sina personliga dokument i Dresden. Han har själv medgett att han brände dokument. Kanske finns det inga dokument kvar i Tyskland om Putins verksamhet i Dresden. Samtidigt gjordes särskilda ansträngningar för att skapa en nödvändig historia. Till och med Putins officiella biograf och framstående ryska lobbyist (som senare blev Gazproms officiella konsult och lobbyist 2015) i Tyskland har försökt sitt bästa för att framställa Putins arbete i Dresden som obetydligt. “Ingen skulle ha försökt skicka en lovande KGB-officer till Sachsen, i så fall åtminstone till Berlin DDR”.

KGB-chefen Vladimir Krjutjkov

För att förstå hur noggrant legenden om Putin som en obetydlig KGB-officer utvecklades är det värt att komma ihåg det tidiga 2000-talet, då Putin förblev huvudkandidat efter Jeltsins avgång. Till och med Vladimir Krjutjkov, som var chef för KGB:s första utrikesdirektorat under Putins uppdrag i Dresden och sedan chef för hela KGB (och deltog i kuppen i augusti 1991), sa offentligt i januari 2000 att han inte ens hade hört talas om Putin förrän han blev chef för FSB 1998. Krjutjkov, som till och med besökte Dresden medan Putin tjänade där, började till och med förneka att den framtida ryska ledaren var en underrättelsetjänsteman. Putin påstås ha blivit skickad på en vanlig tjänsteresa till Dresden, inte av “S”-avdelningen, utan av någon annan KGB-enhet. Låt mig påminna er om att vi nu har bevis för att Putin inte bara var en vanlig underrättelsetjänsteman, utan ansvarig för förbindelserna med Stasi. Han hade till och med ett officiellt certifikat. Det finns inget som Vladimir Krjutjkov inte skulle veta om en sådan underordnad.

KGB-operationen Stråle

Strax innan Putin kom till makten inledde den tyska underrättelsetjänsten en utredning. Tyskarna var oroliga för att den framtida ryska presidenten skulle ha byggt upp ett nätverk av agenter i Tyskland medan han var i Dresden. Jag kommer tillbaka till detta möjliga nätverk av Putins agenter i Tyskland lite senare. Det är också viktigt att notera att vid den tidpunkten var det tal om den redan välkända KGB-operationen med kodnamnet “Stråle”, som Putin antagligen också genomförde i Tyskland. Mycket kan sägas om denna operation: Från enkel samordning av stöld av västerländsk högteknologi, till spionage av befolkningen i DDR, och slutligen, en speciell operation för att förbereda ett nätverk av agenter för eventuellt framtida arbete i händelse av kollaps av det socialistiska Östtyskland.

Vladimir Putin. Foto: AP.

I början av 2000-talet läcktes mediainformation om en utredning av tysk underrättelse om upptäckten av påstådda Putin-utbildade agenter i Tyskland. Tidningen Sunday Times publicerade till och med samtal med flera tidigare Stasi-agenter som kände Putin och intervjuade tyska utredare. De intervjuade hävdade att Berlin egentligen var mycket bekymrad över ett möjligt nätverk som Putin lämnade i Tyskland, men sade samtidigt att de inte kunde hjälpa utredningen eftersom operation “Stråle” hade organiserats av KGB utan deras vetskap. Samtidigt framkom dock information om att åtminstone en före detta östtysk medborgare, eventuellt rekryterad av Putin, hade identifierats genom dokument som hittades i Stasi-arkiven.

Stasi-chefen Marcus Wolf

Under denna tid beslutade till och med den legendariska chefen för den östtyska underrättelsetjänsten, Marcus Wolf, att tala offentligt. Han förnekade inte bara att han någonsin hade hört talas om Putin, utan han jämförde Putins arbete i DDR med en chaufför eller till och med en vaktmästare. I DDR hade Putin endast fått en bronsmedalj för meriter, som Stasi tilldelade varje chaufför eller vaktmästare för trogen tjänst. Intressant nog, i den nämnda första personens självbiografi (presenterad i form av en intervju), blir Putin till och med tillfrågad om Wolf förolämpade honom genom att jämföra honom med en vaktmästare, och han svarar att “den legendariska tyska spionchefen bara berättade sanningen”. Detta är inte den första desinformationskampanjen som döljer Putins sanna ansikte. Denna legend skapades och sprids aktivt från det ögonblick Putin dök upp hos Sobtjak i egenskap av KGB-officer.

Förläggaren Artyom Borovik

Hur skickligt detta har gjorts, i överensstämmelse med alla traditioner för desinformation i det moderna Ryssland, inklusive skapandet av specialfilmer, beskrivs väl i Catherine Beltons nyligen publicerade bok, “Putins folk: Hur KGB återfick Ryssland och sedan tog sig västerut”.

Vladimir Putin. Foto: AP.

I slutet av januari 2000 publicerades dock den första nyheten om vad Putin faktiskt gjorde i Tyskland. Den ryska tidningen Versija, som ägs av journalisten och förläggaren Artyom Borovik, rapporterade att Putin hade varit i kontakt med den skandalösa schweiziska terroristen Bruno Bréguet i Dresden. Bréguet samarbetar med den världsberömda terroristen Ilich Ramirez Sanchez, bättre känd som Carlos Schakalen, och är medlem av hans terroristgrupp. Bréguet har visat sig ha varit inblandad i flera terroristhandlingar, en av de mest ökända var explosionen 1981 vid Radio Free Europas huvudkontor i München.

Carlos Schakalen

Det är sant att detta och andra blodiga handlingar ägde rum före Putins ankomst till Dresden, men det faktum att Carlos Schakalen var under Stasi-regi och planerade attacken på högkvarteret för Radio Free Europe i Västberlin har dokumenterats. Samtidigt hade Bréguet själv, 1985, då Putin anlände till Dresden, just blivit frisläppt från fängelset.

Således, åtminstone vid första anblicken, verkar informationen om Putins ständiga observation av Bréguet inte orealistisk. Dessutom kunde Boroviks medieimperium lätt få denna information, eftersom Borovik öppet stödde Evgenij Primakov och regelbundet publicerade kritiskt Putin-material, med vilken han tävlade. Och Primakov, som tidigare chef för utlandsspionaget SVR, kunde känna till Putins “äventyr” i Dresden ner till minsta detalj. Det är mycket troligt att den här artikeln var en slags “Vi vet allt om dig”-signal till Putin.

Drygt en månad efter publiceringen dog Borovik i en flygolycka när han reste till Georgien för att leta efter Putins biologiska mor. Det råder ingen tvekan om att denna katastrof planerades. Versionen att kraschen kan vara relaterad till Boroviks önskan att avslöja Putins hemligheter i Dresden har aldrig tagits upp. Ännu mer intressant vore om orsaken till Boroviks död inte hade varit hans försök att få fram Putins personliga biografi. Det är kanske därför den första nyheten om Putins direkta anslutning till internationell terrorism har glömts bort. Masja Gessens bok om Putin: “Mannen utan ansikte: Vladimir Putins obegränsade karriär”, som publicerades 2012, nämner redan en tidigare medlem av den tyska vänsterterrororganisationen röda arméfraktionen. Han säger direkt att han regelbundet besökte Dresden, där han inte bara fick uppdrag och utbildning utan också träffade Putin.

Röda arméfraktionen och PFLP

Det faktum att grupper från Röda arméfraktionen var involverade i terrorism och tilldelades uppgifter av Stasi har också bevisats. Dessutom kunde de inte ha haft kontakt med KGB-representanten om han inte hade varit en av dessa terroristers kontaktpersoner. Masja Hessen verkar dock mer intresserad av att visa Putins personlighet än att avslöja hans arbete i Dresden. Boken berättar hur terrorister alltid var tvungna att ta med något till Putin från Västtyskland, vare sig det var en bilkassettspelare eller något annat. Och Putin, till skillnad från sina Stasi-motsvarigheter, betalade inte ens för dessa saker. Masja Hessens bok är detta bara en liten kryddig detalj, inte en djupare titt på Putins verkliga aktiviteter i Tyskland.

I februari 2013 gjorde Dieter Claude, en före detta medlem av den röda arméfraktionen och samtidigt folkfronten för Palestinas befrielse, ett offentligt uttalande där han förklarade att Putin var hans kontakt i Dresden. Det är ännu inte klart om Dieter Claude verkligen ville offentliggöra detta. Därefter blev han rasande när medlemmen av Rysslands radikala vänsteropposition, Alexander Dolmatov, begick självmord i Nederländerna efter att ha beviljats ​​politisk asyl. Som ett resultat skickade Dieter Claude ett e-postmeddelande till Dolmatovs advokat, Tatiana Volkova, där han bland annat skrev: “Mina kamrater, och jag, blev imponerade av Dolmatovs bolsjevikiska hjältemod. Det är tråkigt att se vad som händer i ditt land, som en gång var ett exempel för arbetarklassen runt om i världen. Vi var vänner till Sovjetunionen. Några av oss, inklusive mig, har träffat många av dina nuvarande ledare under deras tjänst i Dresden, såsom Platov, Putin, Irodenkov, Ivanov och andra (även om Ivanov kanske bara har besökt sin vän M. i Dresden om jag minns rätt.) Vid den tiden hade vi inte kunnat föreställa oss att sådana “kamrater” en dag skulle komma att tjäna den “kommunistiska borgarklassen” och plundra folket i ditt Land”.

Strax därefter publicerade Volkova brevet på sin webbplats, och detta blev ytterligare ett bevis på att Putin hade en koppling till ett internationellt terroristnätverk. Förresten, biografin om Dieter Claude efter Sovjetunionens kollaps är också vägledande i det sammanhang vi studerar. En vänster utan stöd från Stasi och KGB fick terroristen att flytta till Ungern, där han gick med i en grupp bildad av Semyon Mogilevitj, en av Rysslands mest berömda maffia-män. För närvarande är det ingen tvekan om att Mogilevitj själv var en KGB-agent. Det tydligaste beviset på detta finns i de så kallade “Nikolai Melnitjenko”-inspelningarna, där den dåvarande chefen för den ukrainska säkerhetstjänsten Igor Smesjko informerar Ukrainas president Leonid Kutjma att “Mogilevitj är en särskilt värdefull agent för den ryska underrättelsetjänsten i utlandet”. Samtidigt har Vladimir Litvinenko, en tidigare KGB- och FSB-agent som förgiftats av polonium i London, sagt att Mogilevitj har känt Putin personligen åtminstone sedan 1993.

Koppling till internationell terrorism

Låt oss gå tillbaka till Putins kopplingar till internationell terrorism. Mer bevis på att detta samband inte uppfanns tillhandahölls 2018 av New York-journalisten Olga Lautman, som studerar den ryska kriminella världen. Hon hittade också en källa som var inblandad i terroristverksamheten i Röda arméfraktionen. Han bekräftade också att han hade möten med Putin i Dresden.

Vladimir Putin. Foto: AP.

Slutligen, i Catherine Beltons nyligen publicerade bok “Putins folk: Hur KGB återfick Ryssland och sedan tog sig västerut”, citerar journalisten en före detta terrorist som berättade inte bara hur han i hemlighet reste till Berlin DDR, utan också hur han fördes därifrån till Dresden av Putin. Förresten föreslår boken att Putin till och med kan ha bidragit till bombattentatet mot Alfred Herhausen 1989, den dåvarande chefen för Deutsche Bank. Från början var det lite tvivel om att brottet begicks av terrorister från den röda arméfraktionen, men utredarna är förvånade över gruppens riktigt komplicerade detonationsmetod. I samarbete med ovan nämnda utredare kunde jag få en skriftlig vittnesberättelse från en av de ovannämnda källorna med namnen på de människor som träffades i Dresden. Bland dem är Putin och Sergei Ivanov, som redan nämnts under två pseudonymer, som har pekats ut av Claude och Stasi-anställda. Dessutom nämns inte bara tyska utan också franska efternamn som alla är allmänt kända före detta terrorister.

Det betyder att Putin antagligen “arbetade från Dresden” med ett mycket bredare terroristnätverk, inte bara i Tyskland. Jag kommer ihåg vad som skrevs 2000 om den veckovisa kontakten mellan Putin och den schweiziska terroristen Bréguet, som inte är medlem i röda arméfraktionen utan tillhör Carlos Schakalens grupp. Detta innebär att det finns två källor som vittnar om Putins personliga band till internationell terrorism, och materialet från dessa källor lämnar inget tvivel om sanningshalten i dessa påståenden.

Tysklands kansler Gerhard Schröder

I detta sammanhang finns en annan särskilt intressant detalj. Gerhard Schröder, Tysklands kansler innan Putin kom till makten, är en tidigare advokat för Horst Mahler, grundare av röda arméfraktionen. Det har redan dokumenterats att Mahler själv var agent för Stasi. Det är också känt att 1980, tack vare Schröder, släpptes Mahler tidigt från fängelset. År 1998, även tack vare Schröder, fick han återuppta sin juridiska verksamhet i Tyskland. Ännu mer intressant är att Gerhard Schröder skarpt kritiserar sin föregångare, Helmut Kohl, både för sina nära personliga band med den ryska presidenten Boris Jeltsin och för hans politik gentemot Ryssland. Därför fanns förhoppningar om att förbindelserna mellan Tyskland och Ryssland kunde komma att förändras när Schröder kom till makten. Dessa förutsägelser bekräftades av det första mötet mellan Schröder och Jeltsin 1998, vilket var riktigt kallt, om inte fientligt.

Senare förbättrades förbindelserna mellan de två ländernas ledare något. Allt ändrades dock plötsligt och radikalt när Putin kom till makten i Ryssland efter att ha “arbetat” med terrorister i Tyskland. Efter det första mötet med Putin upprättade Gerhard Schröder så nära band med honom som Helmut Kohl inte ens hade kunnat drömma om under Jeltsins tid. Och efter slutet av Schröders politiska karriär blev han en del av Putins regim.  Om det är möjligt att detta har något att göra med Putins arbete i Dresden, kan du gissa själv. Tänk också på vad det kan betyda att den tidigare chefen för Nord Stream AG också tidigare. Stasi-agenten, Matthias Warnig, blev en viktig partner för Vladimir Putin, då borgmästare i Sankt Petersburg. Dessutom användes ett brett nätverk av “partners” i väst för att organisera olagliga transaktioner i St. Petersburg.

Framtida undersökningar

Jag tror att all denna information är oerhört viktig när det gäller att undersöka om Putin kom till makten genom att spränga hundratals ryska medborgare som sov i sina hem? Detta är också viktigt när man tittar på terrorhandlingarna som omger förgiftningen av Litvinenko och Skripal i Storbritannien, liksom den senaste tidens mord på ryssar i Europa och alla andra liknande handlingar från Putin-regimen.

Denna information är också viktig för oss att förstå att Putin var väl förberedd inte bara genom den ovannämnda operationen “Stråle”, som syftade till att förbereda sig inför DDR-statens slutliga kollaps. Putin var väl beredd att börja bygga en ny regim efter Sovjetunionens kollaps.

Läs också

• Tjugo år med Putin, en lång promenad i skuggan – del 1
• En analys av ett scenario med ett ryskt anfall sjövägen från Krim
• SBU kallar Sergei Dubinskiy till förhör i samband med MH17-fallet

Distribution och eftertryck med hänvisning till källan välkomnas! Creative Commons – Attribution 4.0 International – CC BY 4.0. Följ oss på Facebook och Twitter.