Enligt Ukrainas generalstab utbröt en brand i AOMZ:s gjuteri efter anfallet. Utrustning skadades i fem produktionsbyggnader. En analys av satellitbilder tyder också på att flera produktionsbyggnader träffades.

AOMZ:s betydelse har varit känd länge

Omfattningen skiljer sig tydligt från den första attack mot anläggningen som InformNapalm har hittat i öppna källor, den 4 juli 2025. Då rapporterades ett drönarangrepp och skador på två byggnader, men följderna var betydligt mer begränsade. Efter juli 2025 förekom AOMZ under mer än ett år inte i några öppna rapporter om nya omfattande skador på produktionskapaciteten.

AOMZ ingår i koncernen Taktiska robotvapen, KTRV. Enligt uppgifterna om företaget på den ukrainska militära underrättelsetjänsten HUR:s portal War&Sanctions tillverkar fabriken elektroniska system för precisionsstyrda artilleri-, robot- och pansarvärnsvapen. Produktionen omfattar även radarmålsökare för taktiska styrda robotar, värmebildsutrustning och optoelektroniska produkter. Företaget har omfattats av amerikanska sanktioner sedan mars 2022 och har därefter även blivit föremål för restriktioner från flera andra länder.

AOMZ:s militära betydelse var alltså inget nytt i september 2026. Dess inriktning, geografiska läge och tillhörighet till KTRV har varit kända länge. Samtidigt innebär avståndet till Ukraina inte att fabriken har varit ett lika tillgängligt mål under hela kriget. Ukrainas långräckviddiga förmåga, tillgången till sådana system och prioriteringen mellan olika mål har förändrats kraftigt sedan 2022.

Mot den bakgrunden blir en annan del av AOMZ-fallet särskilt intressant, nämligen den omfattande interna dokumentationen.

71 poster och 44 leverantörer

Samma dag som anfallet, den 26 september, publicerade Dallas Analytics en granskning som bygger på intern korrespondens, statliga avtal och dokument om produktionssamarbeten mellan AOMZ och närstående företag. Materialet omfattar perioden från april 2023 till mars 2025 och innehåller dokument från AOMZ, KTRV, Mitjurinskfabriken Progress och SKTB Kurganpribor.

Ett av de centrala dokumenten är daterat den 9 september 2024 och behandlar försörjningen av 2025 års produktionsprogram inom ramen för sju statliga avtal. Bilagan innehåller 71 poster som kopplar AOMZ-produkter till konkreta leverantörer av elektronikkomponenter. Där framgår även mängden komponenter, hur många som krävs per produkt och hur produktionen finansieras.

We took a closer look at the #documents published by @dallas_analytic and spotted another interesting lead.

The leaked AOMZ supply-chain table contains a large 65-SNL component cluster, followed by BA-65 and 65ML assemblies.

Open sources link 65-SNL / 65ML to the Kh-38ML… https://t.co/oSXylZtuns pic.twitter.com/DMG6jCSRVb

— InformNapalm (@InformNapalm) September 26, 2026

Dallas Analytics identifierade 44 leverantörsföretag. Det sammanlagda värdet av komponenterna för 2025 års program uppgick till 583,6 miljoner rubel, varav 497,6 miljoner redan hade betalats i förskott. Enligt Dallas Analytics gör dokumenten det möjligt att spåra AOMZ:s medverkan i minst sju ryska robotprogram, däribland Kh-101, R-37M och system med koppling till Oresjnik.

Ett separat brev från KTRV, daterat den 4 mars 2025, visar också vilken produktionsvolym som planerades. Från och med 2026 efterfrågades AOMZ:s möjlighet att årligen leverera 500 kopplingsenheter, strömförsörjningsenheter och batteriaktiveringsenheter. Därtill kom flera typer av kabelhärvor och monterade kretskort samt 1 000 höljen till produkter i 610M-serien.

I öppna källor kopplas beteckningen produkt 610M till roboten K-37M/R-37M. Själva dokumentet anger dock inte robotens namn. Materialets värde ligger inte bara i möjligheten att identifiera enskilda robotsystem. Dokumenten ger också en inblick i delar av den ryska försvarsindustrins interna struktur och visar sambanden mellan tillverkare, produkt, komponent, leverantör, mängd och finansiering.

AOMZ, Su-57 och ett välbekant spår

AOMZ:s koppling till Su-57-programmet förtjänar särskild uppmärksamhet. Dallas Analytics hänvisar till korrespondens där AOMZ uppges ansvara för montering och leverans av enheter till produkt 760K(L). Analytikerna kopplar beteckningen till en variant inom robotfamiljen R-74 och till Su-57:s beväpning.

För InformNapalm är detta inte första gången intern dokumentation från ett ryskt försvarsindustriföretag ger en betydligt tydligare bild än företagets officiella presentationer. Under 2025 publicerade InformNapalm inom granskningen OKBMLeaks interna dokument från det ryska företaget OKBM, som medverkar i tillverkningen av komponenter till stridsflygplanet Su-57 och det planerade strategiska bombflygplanet PAK DA Poslannik.

I OKBMLeaks-fallet var informationens ursprung känt. Tillgång till företagets interna system hade erhållits genom en CYBINT-operation, och materialet användes under flera månader till stöd för Ukrainas försvarsstyrkor och partner innan det publicerades. Det exemplet är relevant för AOMZ av ett särskilt skäl. Tidpunkten då ett material publiceras behöver inte vara densamma som när det erhölls, och den offentliga effekten behöver inte vara det första resultatet av arbetet med informationen.

Det vore samtidigt fel att utgå från att samma förlopp gäller AOMZ. Källan till dokumenten är okänd, liksom tidpunkten då de erhölls och hur länge en eventuell åtkomst pågick. InformNapalms egna erfarenheter visar dock att intern information från den ryska försvarsindustrin kan användas under lång tid innan den blir offentlig.

Varifrån kommer AOMZ-dokumenten?

Materialet kan ha kommit från komprometterade informationssystem eller företagskommunikation, från HUMINT eller genom någon annan informationskanal. Det är också okänt om det rör sig om ett arkiv som erhölls vid ett enda tillfälle eller om någon hade långvarig tillgång till företagets interna uppgifter.

Att materialet innehåller dokument från 2023–2025 bevisar inte att åtkomsten var kontinuerlig under hela perioden. Det finns inte heller några öppna belägg för att dokumenten användes vid planeringen av angreppen mot AOMZ. Fallet väcker däremot en bredare fråga. Vad bör ske efter att ett sådant informationsunderlag har kommit i ens händer?

Från åtkomst till effekt

En hypotetisk arbetscykel för sådana underrättelser kan beskrivas som åtkomst – informationsinhämtning – analys av produktionssamarbeten – identifiering av kritiska beroenden – icke-kinetisk påverkan – fysisk bekämpning.

Intern dokumentation kan ge uppgifter som inte syns på satellitbilder. Den kan visa vem som levererar en viss komponent, hur många exemplar som behövs, vilka produktionsvolymer som planeras och vem som får finansiering. Den kan också visa vilka företag som är avgörande för att statliga försvarsbeställningar ska kunna genomföras. På så sätt kan en lista över företag förvandlas till en karta över produktionsberoenden. Information om ett enda företags tiotals leverantörer kan ibland ha större underrättelsevärde än koordinaterna till själva anläggningen. Uppgifterna kan användas för sanktionsarbete och exportkontroll, för att identifiera mellanhänder och importkanaler samt inom finansiell underrättelseverksamhet, OSINT och CYBINT.

Fysisk bekämpning är bara ett möjligt resultat av ett sådant arbete. Det förklarar också varför det ibland kan gå lång tid mellan informationsinhämtning och en synlig effekt. En oupptäckt åtkomst kan vara mer värdefull om den bevaras än om den avslöjas omedelbart. I andra fall kan en fördröjning bero på begränsade bekämpningsresurser, andra operativa prioriteringar, behov av ytterligare verifiering eller problem med informationsutbytet mellan olika organisationer. Vilken betydelse någon av dessa faktorer hade i AOMZ-fallet går inte att fastställa utifrån öppna uppgifter.

Vilken roll har cyberstyrkorna?

AOMZ-fallet aktualiserar en fråga som InformNapalm tidigare har tagit upp, nämligen behovet av en systematisk militär cyberförmåga som är integrerad med andra underrättelsediscipliner.

Det är okänt om AOMZ-dokumenten erhölls genom en cyberoperation. Materialet visar ändå vilket värde tillgång till interna system hos ett försvarsindustriföretag potentiellt kan ha. Företagskorrespondens, avtal, specifikationer och produktionsplaner kan användas för att kartlägga samband mellan företag, identifiera kritiska leverantörer och bedöma produktionsvolymer. Det avgörande är därför inte bara förmågan att få fram sådana uppgifter. Det krävs också ett system som kan verifiera dem, kombinera dem med andra underrättelser och föra resultaten vidare till de aktörer som kan omsätta informationen i konkret verkan.

OKBMLeaks har redan visat ett möjligt förlopp för en sådan process. AOMZ-fallet väcker i sin tur frågan om hur systematiskt Ukraina kan tillämpa ett liknande arbetssätt i större skala. Ibland kan det mest värdefulla resultatet av en cyberoperation vara något annat än en förstörd server eller en publicerad datadump. Det kan vara en åtkomst som motståndaren inte känner till.

AOMZ skapar framtiden

Historien innehåller också en symbolisk OSINT-detalj. Den 21 september 2026, bara fem dagar före anfallet, invigde museireservatet i Azov en utställning med anledning av AOMZ:s 80-årsjubileum. Vid ceremonin deltog chefer och anställda från fabriken, veteraner från företaget och företrädare för de lokala myndigheterna.

Utställningen fick namnet AOMZ skapar framtiden och skulle pågå till den 20 januari 2027. Fem dagar senare hade framtiden blivit betydligt mer osäker för åtminstone en del av AOMZ:s produktionskapacitet.

Materialet är sammanställt av Andrij Lisitsyn.