Media-resor till östra Ukraina. Det internationella underrättelsekollektivet InformNapalm presenterar en rapport från centret Myrotvorets som analyserar terrororganisationen DNR och dess propagandaupplägg riktade mot journalister i väst.
Rapporten beskriver tillkomsten av ett sådant upplägg och undersöker vilka journalister i väst som blivit villiga instrument för den ryska propagandan. Terroristerna är mycket intresserade av att attrahera så många journalister som möjligt till de ockuperade territorierna, i synnerhet som deltagare i organiserade media-resor där rutter och programpunkter gjorts upp på förhand.
En särskild icke-statlig organisation (NGO) har skapats enbart för detta ändamål med det föregivna syftet att stödja oberoende journalistik. Bland de inbjudna finns folk över hela världen: Tjeckien, Kanada, USA, Vietnam, Storbritannien, Bulgarien, Serbien, Brasilien med flera. I denna undersökning avslöjar Myrotvorets-centrets journalister namnen på de ansvariga liksom de huvudsakliga punkterna i bondfångeriet.
Media-resor som erbjuds av terrorister
I mailboxen som tillhör DNR:s så kallade ”informationsminister”, E. Nikitina, återfinns meddelanden från Alexander Monaenkov (Facebook, Twitter), en aktivist i Förenade Rysslands Unga Garde, angiven i ”skammens lista”, Purgatory (Skärselden), som medhjälpare till terroristerna och för olaglig gränspassage.
Förenade Rysslands Unga Garde (webbsida, VKontakte, Wikipedia) är en politisk ungdomsrörelse anknuten till det ryska partiet Förenade Ryssland. Organisationen leds av det ryska parlamentets ordförande Vyacheslav Volodin och hans vice ordförande Irina Yarovaya. Förenade Rysslands Unga Garde förser det styrande partiet med personal till manifestationer mm.
Monaenkov var ansvarig för att organisera gruppresor för utländska journalister till de ockuperade territorierna i Donetsk län.
I sitt första meddelande listar han de journalister som Nikitina beskriver som ”våra gäster”:
1. Zlatko Percinic – neopresse.com – Schweiz
2. Tomáš Pavlíček – MAFRA – Tjeckien
3. Dr. Webster G. Tarpley Ph.D. – en amerikansk politisk expert som publiceras och intervjuas i CBS, CNN, Fox News och C-SPAN – USA
4. Roger Annis – newcoldwar.org – Kanada
5. Halyna Mokrushyna – counterpunch.org – Kanada
6. Max van der Werff – 7mei.nl – Nederländerna
7. Ivan Senin – byoblu.com – Italien
8. Angelo Mandaglio – byoblu.com – Italien
Dessa namn återfinns på en lista över ackrediterade journalister, där vi också kan utläsa att de godkänts av det så kallade ”Novorossias Parlament” med en ackrediteringsperiod mellan 15-24 april 2015.
I sitt andra meddelande rapporterar Monaenkov om fördelarna med denna media-resa, som de facto är ett vapen i informationskriget. Han listar också de artiklar som publicerats efter föregående grupps besök.
Vi hittar samma namn i listan över journalister som ackrediterats av terrororganisationen DNR, där det också framgår att de ska kontaktas via Oksana Bevtsyk från det så kallade ”Novorossias Parlament” (också registrerad i Purgatory/Skärselden) med ackrediteringsperiod från 24 mars till 4 april 2015.
Den 27 mars, omedelbart efter besöket till det ockuperade territoriet, hölls ett sammanfattande möte i Moskva, vilket betyder att journalisterna endast spenderade 2 eller 3 dagar i östra Ukraina, enligt det program som organisatörerna fastlagt. Vi hittar också en publikation från 14 april 2015 med titeln, Utländska journalister såg inte en enda rysk soldat i östra Ukraina, som på ett utmärkt sätt illustrerar syftet med dessa media-resor – att med utländska journalisters medverkan dölja den ryska aggressionen och skapa en upplevelse av öppenhet genom att guida dem igenom ett noga arrangerat besöksprogram. Artikeln beskriver ett möte som syftade till att förbereda den tredje gruppen journalister inför deras besök i östra Ukraina. Genom detta får vi veta att utländska journalister i minst tre grupper besökt östra Ukraina med direkt stöd från Stora Fäderneslandets parti. Alla representanter för utländska media deltog i projektet Europa Objective (Facebook).
Stora Fäderneslandets parti (Great Fatherland Party, GFP) (webbsida, Facebook) är ett kvasipolitiskt projekt som etablerades 2013.
Enligt egen utsago är Europa Objective ett medieprojekt som grundats av oberoende journalister och statsvetare i september 2014. Det finansieras av sina grundare och har inga politiska eller ekonomiska band med någon regering över huvud taget. Dessa ”oberoende” journalister har dock inga som helst problem med att samarbeta med ett ryskt parti, det ryska styrande partiets ungdomsrörelse och en terrororganisation på ockuperat område i Ukraina. På projektets webbsida frågar man efter donationer i rubel och euro, och listar sina e-postadresser som info@ukraine-crisis.org. Deras Twitterkonto associeras med en webbsida under samma namn, som för tillfälligt ligger nere. Den anti-ukrainska orientering som detta ”fria och oberoende” journalistiska projekt uppvisar är särskilt uppenbart på deras Twitter och Facebook – besök dem gärna och dra dina egna slutsatser.
Europa Objectives Twitterkonto uppger Tyskland som hemvist – låt oss se hur det står till med den saken. Webbdomänen är registrerad hos Regional Network Information Center, JSC dba RU-CENTER – i Ryssland.
EUROPAOBJEKTIV.COM – användaren är dold
mcv.ru, optdisktorg.ru – samma ägare
ga (‘create’, ‘UA-53931029-6’, ‘auto’);
UA-53931029-6 – identifieringsmarkör
UA-53931029: wooshop.ru, analyz24.ru, Adelantemats.ru, strojpolimer.ru, krovlya71.ru, eurobeauty.pro, mcv.ru, optdisktorg.ru – all resurser ligger i .ru domänen.
/* * * CONFIGURATION VARIABLES: EDIT BEFORE PASTING INTO YOUR WEBPAGE * * */
var disqus_shortname = ‘ukrainischekrise’; // required: replace example with your forum shortname
ukrainischekrise
Registrant Contact Information:
Name: Dmitriy A Sukhov
Organization: Dmitry A Sukhov
Address: Starokachalovskaya, 4-29
City: Moscow
Postal Code: 117628
Country: RU
Phone: +7.9163386616
Email: sukhov@a-markt.ru
I offentliga register hittar vi mer information om sajtens ägare, Dmitriy Sukhov (LinkedIn, Facebook). För Sukhov handlar detta förmodligen bara om affärer, men vi måste säkerställa att det här företaget har ryskt ursprung.
Detta bekräftar att Europa Objective, ett ”oberoende” journalistiskt-projekt, har sina rötter i angriparstaten Ryssland där massmedia regelmässigt används för propaganda, som vapen i ett sedan länge pågående hybridkrig.
Denna publikation visar att en grupp journalister från Tyskland, Bulgarien, Italien, Spanien, Slovenien och Iran som deltog i ett Europa Objective projekt började arbeta 30 mars 2015. Vi återfinner denna grupp i ackrediteringslistan för perioden 31 mars till 10 april 2015.
I listan över journalister hittar vi ytterligare en grupp med ackrediteringsperiod från 8 till 18 april 2015.
Den femte media-resan startade 22 maj 2015 med en ackreditering till 1 maj.
Sålunda kan vi fastställa att detta projekt omfattade fem media-resor till östra Ukraina, där utländska journalister från flera olika länder deltog.
Låt oss analysera den rapport som skickades till den så kallade ”informationsministern” i terrororganisationen ”Folkrepubliken Donetsk” (DNR) från sina ryska partners, liksom de offentliga källor som beskriver media-resorna.
Enligt rapporten sändes ett inslag om den första media-resan i den ryska kanalen Russia-1 (se inslaget från 38:e minuten och framåt). Detta inslag innehöll också en intervju med den italienske milismannen Andrea Palmeri (omnämnd i brottsregistret Purgatory).
Janus Putkonen (Finland) intervjuades av en rysk tidning med det huvudsakliga syftet att förneka den ryska militära aggressionen.
Janus Putkonen: ”De är rädda för att se den uppenbara sanningen. För det första finns det inga ryska trupper, inte en enda soldat eller frivillig, och det finns heller inga ryska officerare i milisens ledning. Kiev-angriparen bekämpas enbart av lokala frivilliga. När de en gång inser detta måste journalister i väst erkänna att alla deras tidigare rapporter var lögn och överge sina propagandistiska planer.”
Putkonen (upptagen i Purgatory) har redan tidigare utretts av the Myrotvorets journalister: The Kremlin propaganda in Finland originates from Donetsk (Moscow’s management of terrorist propaganda from Donetsk is a proven fact).
James W. Carden (USA) skriver för The Nation och är redaktör för 
webbsidan eastwestaccord.com. Han var tidigare Rysslandsrådgivare och särskild representant för internationella ärenden på det amerikanska utrikesdepartementet. Han har studerat vid det statliga utrikespolitiska institutet i Moskva.
Hans artiklar innehåller ett stort antal pro-ryska propagandatermer: Spekulationer om ”humanitära problem”, ”etniska ryssar i Donbass”, ”inbördeskrig”: 1, 2, 3, 4, 5, 6.
Irena Pan, Twitter, Facebook, LinkedIn, gjorde en video som visades på en av Sloveniens Tv-kanaler.Videon hävdar att Majdan, inte den ryska aggressionen, startade kriget; innehåller flera intervjuer med lokala invånare som säger att Ukraina anföll dem utan anledning; att Ukraina inte längre är en riktig stat; och många andra liknande påståenden.
Endast en vinkel representeras, utan försök till analys och utan någon som helst redovisning av objektiv information.
Ett nyhetsinslag och dokumentär gjordes av Igor Pozgai från Bosnien, Facebook.
Pepe Escobar från Brasilien (Facebook) skrev ett antal artiklar efter sin resa till Donetsk: 1, 2, 3, 4, 5.
Vanya Savelevich (listad i Purgatory) från Serbien skapade historier om serbiska stridande som deltog i kriget i östra Ukraina som medlemmar i illegala väpnade grupper: 1, 2, 3, 4, 5.
Cristian Eloy Torres representerar HispanTV, en spanskspråkig kanal med utsändningar i Latinamerika: 1, 2, 3.
Ognyan Georgiev (Bulgarien) intervjuade A. Kofman vars data finns återgiven i Purgatory.
Riley Waggaman, Twitter, beskrivs av Monaenkov som medlem i hans grupp: Detta skulle kunna vara skälet till att han inte återfinns på listan av ackrediterade journalister. Han skrev en falsk artikel med rubriken “Jag såg vad Högra Sektorn gör mot stadsborna“. Yarosh är ingen ”militär rådgivare” – han är en krigsförbrytare”. Vi undrar mest hur han kunnat observera något över huvud taget?
Polonca Frelih från Slovenien (ingående i den andra gruppen journalister) skrev artiklar 1, 2 och intervjuade A. Kofman.
Natali Boronat Rovira, en korrespondent från AVUI (Spanien) som ingick i samma grupp som den slovenska journalisten, publicerade liknande material – om situationen i Donetsk: En intervju med A. Kofman och en artikel om Zelimkhan, en tjetjen i Ramzan Kadyrovs “armé” som lämnade sin fru i Tjetjenien och reste till östra Ukraina för att slåss ”för rätten att tänka på ryska”, och om hans ”lokala fru”, Stanislava – en prickskytt från de Förenade Donkosackerna.
Samtliga intervjuer trycker ut förutsägbara och utslitna lögner, till exempel den om att Donbass försörjer resten av Ukraina, vilka den spanska ”journalisten” nogsamt sänder ut till sina åhörare. Behöver inte ”oberoende journalister” fakta-granska sina uppgifter? Stanislavas far, Marsel, (se vidare i en artikel och en video om honom) är befälhavare för en grupp om 60 illegala stridande. Dessa underströk att de inte slogs för pengar utan är helt hållet frivilliga. Journalisten intervjuar krigsförbrytare som brutit mot flerfaldiga lagar, varav en säger att han reste till ett annat land för att döda folk, men fortsätter att upprepa de intervjuades uttalanden om att ukrainare är ”fascister”. Såg hon verkligen några fascister? Gjorde hon några undersökningar alls? Var hämtade hon fakta? Dessa utsagor fick hon serverat av dem som organiserade media-resan, som noga planerade reseprogrammet och som gav henne all nödvändig ”information”.
Artiklar av Dagmar Henn från den ogenerat pro-ryska The Saker Community (Tyskland) – 1, 2.
En artikel av Jon Hellevig från Finland som upprepade gånger hävdar att det inte finns någon rysk närvaro i östra Ukraina. Kan någon som låtsas vara journalist misslyckas med att inse sitt ansvar?
Han följde med på en noga arrangerad resa enligt ett noga arrangerat program, och drar ändå sådana bröstbankande underbyggda generella slutsatser.
Tomas Pavlicek, journalist vid Hospodářské noviny, Tjeckien, publicerade sina artiklar efter media-resan: 1, 2. Med hjälp av hans artikel kan vi identifiera en illegal utländsk stridande i Ukraina – Alexis Castillo (VKontakte), en kommunist och före detta soldat från Colombia. Det självporträtt mot bakgrund av ryska säkerhetstjänstens flagga som han lade upp på sitt album i VKontakte är ett synnerligt bra bevis mot den ryska propagandans utsagor om att det inte finns någon rysk militär närvaro i östra Ukraina.
Zlatko Percinic (Twitter), journalist vid NeoPress, Sputniknews (Tyskland). Enligt egen utsaga är hans uppgift att bereda en motvikt till ”västpropaganda”. Han skrev en artikel om östra Ukraina och spelade in en video där några individer pratar om tortyr. Filmen påminner starkt om historien om ”kalsongpojken” som redan hunnit bli en internet-meme.
Ivan Senin (VKontakte) och Angelo Mandaglio (Оdnoklassniki), är journalister från Italien. De tog del i en videointervju för den italienska åhörarskaran och skrev också en artikel som återberättar en milismans uppdiktade historia om en påstådd kvinnlig prickskytt med tyskt pass som antingen sårades eller dog när hon stred för Ukraina. Milismannen fortsätter att tala om att ”Kiev-juntan” inte har någon kontroll över sina paramilitära styrkor, vilket enkelt skulle kunna utmynna i kaos. Det, säger milismannen, kan användas mot ”juntan”. Den noggranna reportern förklarar att han pratar om ”Kiev-armén”. Texten lämnar ett intryck av att journalisterna inte riktigt trodde på historien och var tvungna att ställa sina frågor upprepade gånger. Trots detta publicerade de artikeln utan det minsta försök att verifiera ”informationen” med andra källor.
Vi har också funnit en synnerligen intressant video där Angelo Mandaglio förekommer i Novorossias Tv:s studio. Han beskrivs som en frivillig och bekräftar att han hjälper terrororganisationen DNR, att det började med att hans första besök i östra Ukraina och att det, enligt honom, organiserades av hans ryska kollegor från Europa Objective. Tillsammans med Sara Reginella (omnämnd som en av journalisterna i DNR:s ackrediteringslista med nummer 8310 som besökte Donetsk i maj 2016) lät de sig intervjuas av The Saker, en pro-rysk webbsajt, i vilken de slår fast att de inte sett några ryska trupper i östra Ukraina. Sara Reginella gjorde också en film, ”Jag är italienare”, som, i enlighet med de ryska informationskrigarnas rekommenderade fras, presenterar ett ”alternativt” perspektiv på situationen i Ukraina.
Webster Tarpley från USA (webbsida, Twitter). Tarpley utmålar sig själv som författare, historiker, ekonom, journalist och föreläsare. Han har skapat en video om kriget i östra Ukraina på YouTube med hela 8 visningar. Vi kan också hitta ljudfiler på hans webbsida med noteringar om ”nazister på Majdan”, ”Kiev använder klusterbomber, fosfor och (här blev författaren lite osäker och lade till ”sannolikt”) utarmat uran”. Samtidigt påstår han att de ockuperade territorierna blomstrar – alla banker har nationaliserats, el, kol och infrastruktur kontrolleras av regeringen, moderna köpcentrum och lantbrukskooperativ, pensioner och socialtjänst, stigande produktion och till och med ökat bostadsbyggande och befolkningsökning – befolkningen är i extas över allt i de nya republikerna och siktar på tre barn per familj.
Roger Annis, en socialist från Kanada (webbsida). Efter en kort och noga regisserad rundresa var han redo att låta sig intervjuas i egenskap av ”ögonvittne” av Russia Today, skriva artiklar (1, 2), föreläsa vid konferenser (1, 2), och skapa en avdelning på sin webbsajt dedikerad till vad han kallar det nya kalla kriget i Ukraina och där bortom. Där, med bas i sin övertygelse om att han kämpar mot NATO och media i väst, sysselsätter han sig med vad vi anser vara anti-ukrainsk propaganda (1, 2).
Robert Oulds (Facebook), medlem i det brittiska konservativa partiet, politiker, militärhistoriker, medlem av den brittiska Kungliga Konstakademin och ledare för den 1989 etablerade Bruges Group (webbsida, Facebook, Twitter) vars inledande syfte var att föra fram idén om en mindre centraliserad europeisk gemenskap än den som skapats i Bryssel, en organisation där Margaret Thatcher var hedersordförande. Oulds intervjuades av Russia Today direkt från Donetsk där han utvecklade tanken om ett decentraliserat Europa och att varje land borde skydda sina egna intressen, samtidigt som han ignorerade Ukrainas motsvarande intressen liksom det hot som ett totalitärt Ryssland riktar mot hela världen. ”Om Poroshenko vill ha fred kan han sluta med artilleribeskjutningen, han kan dra tillbaka sina vapen från fronten och sluta angripa befolkningen i östra Ukraina” – dessa är ord från en europeisk politiker som tagit sig in illegalt på ockuperat ukrainskt territorium, som ackrediterats av terrororganisationen DNR och som envist blundar för den uppenbara ryska militära aggressionen.
Joshua Samuel Tartakovskiy, journalist från Israel, skrev en 3000 ord lång artikel om sin resa där Bandera omnämns 7 gånger, Shukhevych – en gång, nazism – 4 gånger och fascism (fascistiska) – 7 gånger, samt att ordet “regim” används 7 gånger som negativt epitet om Ukrainas legitima regering. Av dessa 26 omnämnanden relateras endast ett till terrororganisationen DNR och då endast i form av ”anti-nazism”. Artikeln publicerades av ”Novorossia Today” och är intressant i så måtto att den ger en detaljerad beskrivning av författarens resa – en grupp journalister, inklusive honom själv, besökte Donetsk med hjälp av Europa Objective, som författaren kallar för en tysk-rysk icke-statlig organisation (NGO). De reste från Rostov till Donetsk i bil (och bröt därmed mot regelverket för gränspassage till Ukraina) tillsammans med vietnamesiska journalister och två engelsmän från Bruges-gruppen. Under sin resa såg de ryska MIG-flygplan och helikoptrar i luften, men de såg inga som helst tecken på rysk medverkan i den militära aggressionen.
I Donetsk ”råkade” de träffa på Yuriy Sivokonenko, en medelålders man som med tårar i ögonen berättade att han var en lokal befälhavare för ett förband som förlorat 20 soldater i strid mot den ukrainska armén. Han ursäktade sina tårar och sade att kriget nu blivit en personlig angelägenhet och att han var fast besluten att stå emot den fascistiska återuppståndelsen i Kiev. Han fortsatte med att beskriva vilken tung börda som fallit på honom personligen, och så vidare. För mer objektiv information om ovan nämnda Sivokonenko hänvisas till ”The Purgatory” där det inte står något om hans tårar men väl om hans kopplingar till (f.d. insatsstyrkorna) Berkut, Yanukovich-familjens affärsintressen, anknytningar till det ryska parlamentet och det ryska kommunistpartiet, till kriminella bossar, specialstyrkor och många andra saker.
Därefter besökte de Donetsk universitet där de sammanstrålade med en annan figur i Myrotvorets databas, Sergei Baryshnikov, som uttryckte sin avsky för den ”pro-fascistiska” regimen i Kiev. Barysjnikov delade med sig av sina tankar om regeringen i Kiev men sa inget om sig själv, vilket är synd och skam, eftersom han har en minst sagt brokig historia – så tidigt som 2012 observerades han vid en rundabordskonferens kallad ”Den regionala återintegrationen som en startpunkt för eurasisk konsolidering”, en av de paneler som de facto förberedde för kriget som komma skulle. Senare utnämndes han av terroristerna till president för Donetsk nationella universitet, varifrån han tidigare avskedats för att ha tagit emot mutor. Han deltog också i angreppet på kontoret till (affärsmannen Sergiy Tarutas) Donbassföretagens Industrifackförbund. Om journalisterna hade bemödat sig om att göra lite grundläggande research om sin källa skulle de ha lagt märke till anledningen till att han förkastar Ukrainas legitima myndigheter. Men dessa ”oberoende journalister” råkade inte bry sig så mycket om sådant utan var mer intresserade av att noga återge vad personer sa som de ”råkade” sammanträffa med. Senare besökte de Stepanivka för att höra ytterligare en saga om den ukrainska partiet Högra Sektorn och dess ledare Yarosh, vilken de återigen noga förtecknade innan de fortsatte till Saur Mohyla (platsen för ett avgörande slag mot gränsen till Ryssland – övers. anm). Påföljande dag reste de tillbaka till Rostov och bröt återigen mot reglerna för gränspassage.
Efter denna resa har Tartakovskiy hållit föredrag och skrivit artiklar. Han besökte den västukrainska staden Lviv för att leta efter nazister och, när han misslyckades med att hitta några, skrev därefter en artikel om det förflutna där han tolkade historien på sitt eget lilla sätt. Man kan fråga sig varför han ens reste till Lviv?
Detta material är startpunkten för en hel rad utredningar där de mest intressanta avslöjar hur resorna finansieras.
Man kan ha många åsikter om ”oberoende journalistik” av det här slaget, men en sak är fullständigt klar: Alla dessa individer bröt mot ukrainska lagar när de reste in till det ockuperade territoriet. Av den anledningen finns nu anteckningar om dessa personer i Myrotvorets förteckning ”The Purgatory” (Skärselden), och vi, som faktagranskande och ansvarskännande journalister, informerar Ukrainas statliga säkerhetstjänst SBU och Ukrainas inrikesministerium om detaljerna kring dessa lagbrott när de blir kända för oss.
Medan vi förberedde denna artikel och samlade information om de ryska media-resorna (ur ett flertal källor) upptäckte våra kollegor ett samlande dokument som beskriver hela projektet, inklusive i vilken grad varje enskild journalist anses pålitlig av organisatörerna.
Här nedan redovisas en lista över journalister som i strid mot lagen besökte ukrainskt territorium under våren 2015. Listan skall kompletteras med ett tillägg: Riley Waggaman.
Meddelandena som blev startpunkten för denna utredning.
Av Myrotvorets Center. Översättning av Von de Plume.
Detta material är särskilt framtaget för publikation av InformNapalm och får återges enligt Creative Commons (CC-BY).
Vid all återgivning skall källan anges med länk till materialet. Vi uppmuntrar våra läsare att aktivt dela våra publikationer på sociala nätverk. Den breda allmänhetens kännedom är avgörande för att förstå krigets verklighet.
