InformNapalm presenterar granskningen, som bygger på läckta meddelanden, ackrediteringslistor och öppna källor. Materialet visar hur resor med i förväg bestämda program har organiserats för journalister från bland annat USA, Kanada, Storbritannien, Tjeckien, Italien, Slovenien, Finland, Bulgarien, Serbien, Brasilien och Vietnam.

Organiserade resor till ockuperade Donbas

I en e-postbrevlåda som enligt Myrotvorets tillhör den så kallade DNR:s “informationsminister” E. Nikitina finns meddelanden från Aleksandr Monajenkov. Han beskrivs som aktivist inom Förenade Rysslands ungdomsorganisation Unga gardet och som en av personerna bakom resorna för utländska journalister.

Enligt materialet ansvarar Monajenkov för att organisera gruppresor till de ockuperade delarna av Donetskregionen. I ett av meddelandena räknar han upp personer som Nikitina betecknar som “våra gäster”.

I den aktuella gruppen anges Zlatko Percinic från Schweiz, Tomáš Pavlíček från Tjeckien, Webster G. Tarpley från USA, Roger Annis och Halyna Mokrushyna från Kanada, Max van der Werff från Nederländerna samt Ivan Senin och Angelo Mandaglio från Italien. Samma namn förekommer enligt granskningen i dokument om ackreditering utfärdad av det så kallade “Novorossias parlament”.

Ett annat dokument visar enligt Myrotvorets att deltagarna kan kontaktas genom Oksana Bevtsyk från det så kallade “Novorossias parlament”. Ackrediteringen för en av grupperna gäller mellan den 24 mars och den 4 april 2015.

Europa Objectiv och de ryska kontakterna

Den 27 mars 2015 hålls ett möte i Moskva direkt efter en av resorna. Tidslinjen visar enligt granskningen att gruppen bara befinner sig i det ockuperade området under två eller tre dagar och följer ett program som arrangörerna har fastställt i förväg.

Myrotvorets lyfter också fram en rysk publikation med rubriken “Utländska journalister såg inte en enda rysk soldat i Donbas”. Granskningen bedömer att sådana artiklar visar resornas informationspolitiska syfte: utländska besökare kan presenteras som oberoende vittnen efter korta och noggrant organiserade vistelser.

Flera deltagare kopplas i materialet till projektet Europa Objectiv. Projektet beskriver sig självt som ett oberoende medieinitiativ, grundat av journalister och statsvetare i september 2014 och finansierat av grundarna själva.

Myrotvorets kartläggning pekar samtidigt på samarbete med ryska politiska strukturer och med de ryskstödda myndigheterna i det ockuperade Donetsk. Historiska domänuppgifter och tekniska identifierare kopplar dessutom Europa Objectivs webbresurser till rysk internetinfrastruktur och till en registrant i Moskva.

Det ursprungliga materialet innehåller även privata telefon-, adress- och e-postuppgifter ur äldre register. Dessa uppgifter är inte nödvändiga för granskningens sakliga slutsats och återges därför inte här.

Fem dokumenterade medieresor

Materialet innehåller ackrediteringslistor för flera grupper. En grupp med deltagare från bland annat Tyskland, Bulgarien, Italien, Spanien, Slovenien och Iran börjar sin resa i slutet av mars 2015 och återfinns i dokument med ackreditering från den 31 mars till den 10 april. Ytterligare en grupp har en ackrediteringsperiod från den 8 till den 18 april 2015. Dokumentationen visar därefter ännu en resa senare samma månad.

Den äldre svenska översättningen anger felaktigt den 22 maj samtidigt som ackrediteringen uppges löpa ut den 1 maj. Det bakomliggande dokumentet är daterat den 22 april, och den engelska sammanställningen placerar också den femte gruppen i april. Datumet återges därför här som den 22 april 2015. Myrotvorets drar slutsatsen att projektet omfattar fem organiserade medieresor under våren 2015. Journalister från ett stort antal länder deltar.

Hur deltagarnas rapportering används

I rapportmaterialet sammanställs artiklar, intervjuer och tv-inslag som deltagarna publicerar efter resorna. Myrotvorets granskar framför allt material där deltagarna förnekar eller tonar ned den ryska militära närvaron och återger budskap från de ryskstödda styrkorna utan motsvarande ukrainskt perspektiv. Ett exempel är finländaren Janus Putkonen. Efter resan intervjuas han av en rysk tidning och hävdar bland annat att det inte finns några ryska soldater eller ryska officerare bland de väpnade styrkorna i Donbas. Myrotvorets använder uttalandena som ett exempel på hur deltagarnas vittnesmål kan användas i den ryska informationsmiljön.

Myrotvorets granskar även amerikanen James W. Carden. I materialet hänvisas till artiklar där kriget beskrivs med formuleringar som “inbördeskrig” och där den ryska militära rollen enligt granskarnas bedömning tonas ned. Den slovenska journalisten Irena Pan publicerar efter sitt besök ett tv-inslag som enligt Myrotvorets huvudsakligen återger berättelser från den ryskstödda sidan. Granskarna kritiserar inslaget för att sakna ett motsvarande ukrainskt perspektiv och för att presentera påståenden om att Majdan, snarare än Rysslands aggression, orsakar kriget.

Igor Pozgaj från Bosnien och Hercegovina producerar enligt sammanställningen både ett nyhetsinslag och en dokumentär efter sin resa. Den brasilianske journalisten Pepe Escobar publicerar i sin tur flera texter efter ett besök i Donetsk. Vanja Savićević från Serbien publicerar material om serbiska stridande som deltar på de ryskstödda styrkornas sida. Cristian Eloy Torres från HispanTV producerar reportage för en spanskspråkig publik, medan den bulgariske journalisten Ognyan Georgiev intervjuar Aleksandr Kofman från den så kallade DNR.

Fler deltagare i grupperna

Riley Waggaman förekommer enligt Monajenkovs material som medlem i hans grupp, även om han inte återfinns i den aktuella ackrediteringslistan. Efter besöket publicerar han en artikel med anklagelser mot Högra sektorn. Myrotvorets ifrågasätter hur de långtgående slutsatserna kan dras från den korta och organiserade resan. Polonca Frelih från Slovenien publicerar flera artiklar och intervjuar Aleksandr Kofman. Den spanska korrespondenten Natàlia Boronat Rovira, som deltar i samma grupp, rapporterar från Donetsk och intervjuar också Kofman.

Boronat Rovira skriver dessutom om en tjetjensk stridande och en prickskytt från en kosackformation. Myrotvorets kritiserar artiklarna för att okritiskt återge påståenden från de personer som researrangörerna för journalisterna till. Dagmar Henn från den tyskspråkiga Saker-miljön publicerar också material efter resorna. Finländaren Jon Hellevig skriver en artikel där han förnekar rysk militär närvaro i Donbas. Myrotvorets framhåller att slutsatsen bygger på en kort vistelse längs en rutt som arrangörerna själva har bestämt.

Publiceringar efter resorna

Den tjeckiske journalisten Tomáš Pavlíček publicerar två artiklar efter sin resa. I en av dem förekommer colombianen Alexis Castillo, som enligt granskningen deltar som utländsk stridande på den ryskstödda sidan. Myrotvorets hänvisar även till material från Castillos sociala medier som ytterligare underlag för kartläggningen. Zlatko Percinic från NeoPresse beskriver enligt sin egen presentation sin journalistiska verksamhet som en motvikt till vad han betecknar som västlig propaganda. Efter besöket publicerar han material om Donbas och en video med vittnesmål om påstådd tortyr.

De italienska deltagarna Ivan Senin och Angelo Mandaglio publicerar bland annat en intervju och en artikel som återger uppgifter från en medlem av de ryskstödda väpnade grupperna. Myrotvorets kritiserar dem för att publicera berättelsen utan att visa någon oberoende verifiering. I ett annat videomaterial framträder Mandaglio i Novorossia-TV:s studio och beskriver enligt granskningen hur hans kontakter med området börjar genom en resa organiserad av ryska kollegor från Europa Objectiv. Han intervjuas senare tillsammans med Sara Reginella av den proryska webbplatsen The Saker.

Webster Tarpley och Roger Annis

Amerikanen Webster Tarpley publicerar efter sin resa material där han bland annat framför påståenden om nazism på Majdan och om ukrainsk användning av förbjudna eller kontroversiella vapen. Han beskriver samtidigt situationen i de ockuperade områdena i starkt positiva ordalag.

Kanadensaren Roger Annis intervjuas efter sin resa av Russia Today och publicerar ett antal artiklar. Han fortsätter därefter att skriva om kriget genom projektet New Cold War. Myrotvorets bedömer att delar av hans rapportering fungerar som antiukrainsk propaganda.

Robert Oulds och Joshua Tartakovsky

Britten Robert Oulds, med anknytning till Bruges Group, intervjuas av Russia Today från Donetsk. I intervjun lägger han ansvaret för striderna på den ukrainska sidan och uppmanar president Petro Porosjenko att stoppa beskjutningen och dra tillbaka ukrainska vapen från fronten. Myrotvorets framhåller att Oulds samtidigt befinner sig i ett område som kontrolleras av de ryskstödda styrkorna och deltar i ett besök som organiseras av deras samarbetspartner. Granskningen kritiserar honom därför för att dra generella slutsatser utifrån ett styrt program.

Joshua Samuel Tartakovsky från Israel beskriver sin resa utförligt i en längre artikel. Han uppger själv att gruppen reser från Rostov till Donetsk med hjälp av Europa Objectiv, som han beskriver som en tysk-rysk icke-statlig organisation. Gruppen omfattar enligt hans skildring även vietnamesiska journalister och två britter från Bruges Group. Under resan observerar deltagarna ryska MiG-flygplan och helikoptrar, men Tartakovsky drar ändå slutsatsen att han inte har sett belägg för någon rysk militär inblandning.

I Donetsk träffar gruppen bland andra Jurij Sivokonenko, som presenteras som lokal befälhavare och berättar om strider mot den ukrainska armén. De besöker också Donetsks universitet och möter Sergej Barysjnjikov, som riktar hård kritik mot regeringen i Kyjiv. Myrotvorets invänder att deltagarna inte ger läsarna tillräcklig bakgrund om de personer som arrangörerna låter dem möta. Granskningen beskriver detta som ett återkommande mönster: korta, förutbestämda besök där utvalda lokala röster presenteras som representativa för hela konflikten.

Arrangörernas egen bedömning av journalisterna

Under arbetet med granskningen har Myrotvorets fått tillgång till ytterligare dokument som sammanfattar projektet. Där delas deltagarna in i grupper och tilldelas olika grader av “tillförlitlighet” ur arrangörernas perspektiv.

Den sammanställda listan omfattar bland andra James Carden, Pepe Escobar, Janus Putkonen, Rok Plešnar, Irena Pan, Igor Pozgaj, Dragan Kelečević, Vanja Savićević, Polonca Frelih, Ognyan Georgiev, Nicola Busca, Natàlia Boronat Rovira, Cristian Eloy Torres, Jon Hellevig, Kevin DeAnna, Jeanne Cavelier, Étienne Bouche, Dagmar Henn, Victor Olevich, Sefa Karacan, Zlatko Percinic, Tomáš Pavlíček, Webster Tarpley, Roger Annis, Halyna Mokrushyna, Max van der Werff, Ivan Senin, Angelo Mandaglio, Robert Oulds, David John Wilkinson, Joshua Samuel Tartakovsky samt flera vietnamesiska journalister.

Riley Waggaman förekommer enligt granskningen i Monajenkovs material men saknas i den sammanställda listan. Myrotvorets anger därför att hans namn bör läggas till.

Myrotvorets bedömer att deltagare som reser in i de ockuperade områdena via den rysk-ukrainska gränsen utanför den ukrainska regeringens kontroll bryter mot Ukrainas regler för inresa till området. Organisationen uppger därför att uppgifter om deltagarna förs in i dess databas och att information om misstänkta överträdelser vidarebefordras till ukrainska myndigheter.

Granskningen är framtagen av Myrotvorets Center.