Utvecklingen väcker en ny fråga i den europeiska debatten. Räcker det att skydda Europa mot sabotage som organiseras av Ryssland, eller kan kostnaderna för Moskvas aggression också höjas?

Europeisk infrastruktur i skottlinjen

I augusti 2026 började det brinna vid en anläggning som tillhör det estniska försvarsföretaget Milrem Robotics. Företaget tillverkar obemannade markfordon, bland annat för Ukraina. Den 29 september meddelade Estlands utrikesministerium att landets interna säkerhetstjänst fastställt att Ryssland beställt branden. Estland kallade därefter upp en rysk diplomat och framförde en protest.

Den 14 september utbröt en brand i ett industriområde i rumänska Brașov, nära försvarsföretaget CARFIL SA. Företaget ingår i försvarskoncernen ROMARM. Den 26 oktober meddelade Rumäniens underrättelsetjänst (SRI) att ett sabotagenätverk som samordnats från Ryssland hade avslöjats. Enligt SRI omfattade nätverkets uppdrag även tänkbara angrepp mot försvarsindustrier och andra industrianläggningar i flera europeiska länder.

Det handlar inte om enstaka händelser. I februari 2026 hade forskare vid International Centre for Counter-Terrorism (ICCT) och GLOBSEC dokumenterat 151 ryska sabotageoperationer i Europa. Kartläggningen omfattade perioden sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina. I slutet av september innehöll databasen över 180 incidenter, däribland genomförda, misslyckade och avvärjda attacker. De flesta gällde anlagda bränder eller sprängladdningar.

Att databasen växer betyder inte automatiskt att fler attacker har genomförts just under 2026. Forskarna har även identifierat äldre incidenter i efterhand. De nya fallen i Estland och Rumänien visar ändå att kampanjen fortsätter och att försvarsindustrin fortfarande är ett mål.

I en studie från oktober beskriver Centrum för Östeuropastudier (SCEEUS) en allt tydligare koppling mellan ryska sabotage och kriget i Ukraina. Sabotage används enligt studien för att försvåra militärt stöd till Ukraina och störa försvarsproduktionen.

Bränder som medel för skadegörelse och informationspåverkan

Ryska sabotage kan vara förhållandevis billiga men ändå få ett stort genomslag i informationsmiljön. Utredningarna av anlagda bränder mot handelsanläggningar i Polen och Litauen visar hur angreppen också kan användas i propagandasyfte.

I april 2026 väckte den polska Åklagarmyndigheten åtal mot fem personer i ett ärende om ett sabotagenätverk. Enligt utredningen hade nätverket agerat för den ryska underrättelsetjänstens räkning. När en OBI-butik i Warszawa antändes i april 2024 dokumenterade gärningsmannen sina handlingar. Delar av materialet publicerades senare av ryska propagandakanaler. Vid den anlagda branden mot IKEA i Vilnius filmade gruppmedlemmar både branden och räddningstjänstens arbete för senare användning i propaganda.

En annan nätverksmedlem fick i uppdrag att filma en brand i köpcentrumet Marywilska 44 i Warszawa den 12 maj 2024. Filmen överlämnades till en uppdragsgivare i Ryssland. I dessa utredda fall ingick filmningen i själva uppdraget och var inte en tillfällig följd av brottet.

Att anlita personer med ukrainska pass kan dessutom ge ryska aktörer material för informationspåverkan. Efter ett sabotage mot polska järnvägar i november 2025 upptäckte Polens digitaliseringsministerium en kampanj som lade skulden på Ukraina. Kampanjen försökte också misskreditera polska säkerhetstjänster, medan proryska konton spred påståenden om så kallad ukrainsk terrorism.

Den 6 november 2026 varnade Ukrainas utrikesunderrättelsetjänst särskilt för systematisk rekrytering av socialt utsatta personer till sabotage i Europa. Bland dem finns ukrainska medborgare. För de ryska säkerhetstjänsterna innebär detta både tillgång till gärningsmän och nya möjligheter till informationspåverkan. En gripen persons medborgarskap visar dock inte vilken stat som beställt sabotaget. En enskild persons handlingar får inte heller ligga till grund för anklagelser mot ukrainska flyktingar i allmänhet.

242 fall av sabotage i Ryssland hittills under 2026

Samtidigt som Ryssland bedriver sabotage i Europa ökar den underjordiska verksamheten på ryskt territorium. Sedan den fullskaliga invasionen har InformNapalm fört OSINT-databasen Fire. Där samlas offentligt kända incidenter i Ryssland. Händelserna kan sökas efter år, månad, datum, incidenttyp och kategori av objekt.

En genomgång av kategorin Sabotage visar följande utveckling.

Enligt InformNapalms beräkningar är antalet registrerade fall av sabotage hittills under 2026 redan 87,6 procent högre än under hela 2025.

De 242 incidenterna under 2026 överstiger också de sammanlagt 239 som dokumenterades under 2024 och 2025. Från invasionens början till den 6 november 2026 omfattar databasen totalt 569 incidenter i denna kategori.

Urvalet omfattar bland annat anlagda bränder mot reläskåp längs järnvägen, militärkommissariat och telekommunikationsmaster. Även skadegörelse på infrastruktur och andra offentligt kända handlingar från underjordiska grupper ingår. Incidenter på tillfälligt ockuperat ukrainskt territorium har däremot uteslutits. Drönarattacker, robotangrepp och andra händelsetyper redovisas separat. Statistiken gäller alltså sabotage, inte det totala antalet bränder, explosioner eller militära angrepp.

Att en incident har registrerats innebär att den har dokumenterats med öppna källor. Det bevisar inte att ukrainska underrättelsetjänster ligger bakom. Vissa sabotage kan ha utförts självständigt av ideologiskt motiverade underjordiska grupper. Varje enskild händelse kräver ytterligare bevis för att ansvariga ska kunna identifieras. Databasen uppdateras löpande, och nya incidenter kan tillkomma med fördröjning medan uppgifterna kontrolleras.

Trots dessa begränsningar visar statistiken en betydande ökning av antalet offentligt dokumenterade fall av sabotage i Ryssland. Ökningen säger inte hur omfattande hela den underjordiska verksamheten är. Den tyder däremot på att belastningen på Rysslands interna säkerhetssystem växer.

Från passivt försvar till aktiv avskräckning

Ryssland försöker göra det dyrare för Europa att stödja Ukraina. Samtidigt blir rysk infrastruktur i det egna baklandet alltmer sårbar. Det ställer Europas regeringar inför en strategisk fråga. Kan den fortsatta aggressionen bli mer kostsam även för Moskva?

I mars 2026 publicerade European Council on Foreign Relations studien From Shield to Sword: Europe’s Offensive Strategy for the Hybrid Age. Författarna föreslår att Europas traditionella försvar kompletteras med mer aktiva insatser mot hybridhot. Det gäller bland annat ekonomiska åtgärder, informationsinsatser och insatser på cyberområdet. Att skydda enskilda anläggningar hindrar nämligen inte motståndaren från att organisera nya attacker.

En studie från RUSI i januari granskar hur de ryska sabotagenätverken finansieras. Forskarna pekar på finansiella mellanhänder och betalningskanaler till gärningsmän. Dessa kan upptäckas i förebyggande syfte och bli föremål för sanktioner och rättsliga åtgärder.

Att stoppa enskilda nätverk innebär dock inte att hela sabotagekampanjen upphör. SCEEUS-forskaren Minna Ålander varnade i oktober för att traditionell militär avskräckning fungerar dåligt mot sabotage under tröskeln för väpnad konflikt. Enligt henne krävs återkommande och konsekventa åtgärder som begränsar de ryska operatörernas handlingsutrymme och gradvis höjer Moskvas kostnader.

Ukrainas erfarenheter tillför ytterligare en dimension till diskussionen. Stöd till landets försvars- och underrättelseförmåga kan också höja kostnaderna för den ryska aggressionen. Det gäller även operationer mot lagliga militära mål på ryskt territorium.

Sabotagekriget utvecklas i båda riktningarna

Två parallella utvecklingar blir allt tydligare under 2026. Ryssland fortsätter sabotagen i Europa för att skrämma, störa infrastrukturen och försvaga stödet till Ukraina. Samtidigt ökar antalet offentligt dokumenterade sabotage på ryskt territorium. Parallellt genomför Ukraina en separat kampanj med angrepp mot anläggningar som ingår i Rysslands militära och ekonomiska krigföringsförmåga. Hittills under 2026 har InformNapalm dokumenterat fler fall av sabotage i Ryssland än under de två föregående åren tillsammans.

Det är en tydlig statistisk utveckling, men inte ett bevis för att Ukrainas underrättelsetjänster ligger bakom varje framgångsrikt sabotage. Däremot visar den att säkerheten för infrastrukturen i Rysslands bakre områden blir allt viktigare även för Moskva.

Moskva inledde det fullskaliga kriget mot Ukraina och fortsätter att använda sabotage för att pressa europeiska stater. Samtidigt får Ryssland allt större problem med kostnaderna, störningarna och behovet av att skydda många tänkbara mål på eget territorium.

För Europa handlar det inte om att kopiera Rysslands metoder. Frågan är hur kontraspionage, insatser mot agentnätverk och deras finansiering, sanktioner och stöd till Ukrainas lagliga försvarsförmåga kan förenas. Det ryska baklandets ökande sårbarhet förändrar samtidigt Moskvas kalkyl. Ryssland måste nu räkna med både kostnaderna för angrepp mot andra länders infrastruktur och utgifterna för att skydda sin egen.

Materialet har sammanställts av Andrij Lisitsyn för InformNapalm.

Ytterligare artiklar av InformNapalm

• Sverige och Finland fördjupar försvarssamarbetet i Östersjön
• Ukrainas flotta slår till mot kustrobotsystemet Bastion på Krim
• Verifierade ryska operationer visar ett sammanhängande mönster mot Europa

Materialet får fritt spridas och återpubliceras under förutsättning att källan anges. Licensiering enligt Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Följ oss på Facebook, X, Telegram och Slate (Sl8).

InformNapalm tar inte emot ekonomiskt stöd från någon stat eller institutionell sponsor. Verksamheten finansieras uteslutande av frivilliga insatser från enskilda volontärer och läsare. Den som önskar bidra kan göra det genom månatliga mindre donationer via plattformen BuyMeACoffee.