USA:s president Donald Trump och hans närmaste medarbetare kan komma att kraftigt öka trycket mot Kuba redan före mellanårsvalet till kongressen den 3 november 2026. En militär styrkedemonstration, en begränsad operation eller hot om våld för att tvinga den kubanska ledningen till politiska eftergifter är tänkbara alternativ.

Bakom en eventuell upptrappning kan ligga en ambition att snabbt nå ett utrikespolitiskt resultat som Republikanerna kan använda under valrörelsens sista dagar. Samtidigt ger flera uttalanden och andra signaler från amerikanska myndigheter anledning att närmare granska utvecklingen, även om det saknas offentliga belägg för att ett militärt ingripande har beslutats.

Om författaren och analysen

Den oberoende grävande journalisten Andrij Lutjkov är specialiserad på amerikansk politik, geopolitik och USA:s militärpolitiska strategier. I sitt arbete ägnar han särskild uppmärksamhet åt uppgifter från öppna källor (OSINT) som kan ge tidiga indikationer på betydelsefulla utrikespolitiska beslut.

Andrij Lutjkov har tidigare analyserat utvecklingen kring Iran och Venezuela, däribland möjligheten till direkta amerikanska militära insatser. I en artikel från september 2025 diskuterade han scenarier som senare fick förnyad aktualitet genom USA:s militära operation i Venezuela den 3 januari 2026.

Följande analys behandlar signalerna kring Kuba och vilka åtgärder Trumpadministrationen skulle kunna överväga inför mellanårsvalet.

Kuba och risken för en amerikansk militär operation

En upptrappning mot Kuba skulle kunna ge Trumpadministrationen möjlighet att snabbt förändra den utrikespolitiska dagordningen. För utrikesminister Marco Rubio, som har kubansk bakgrund, skulle en förändring av det politiska läget i Havanna dessutom kunna framstå som en historisk framgång och ett tillfälle att stärka den egna politiska ställningen inför eventuella framtida presidentambitioner. Trump skulle samtidigt förbli den centrala politiska aktören och därmed både kunna tillgodoräkna sig en framgång och få bära huvudansvaret för ett misslyckande.

USA har länge fört en konfrontativ politik gentemot den kommunistiska regeringen på Kuba. Det återstår att bedöma om de senaste händelserna tyder på något mer än den återkommande amerikanska retoriken. Uttalanden, militär planering och diplomatiska kontakter behöver därför sättas in i sitt kronologiska sammanhang.

September: SOUTHCOM:s militära planering

Den 25–26 september rapporterade CBS News om en intern förfrågan från den amerikanska arméns reservkommando. Förfrågan gällde en bedömning av beredskapen hos sex typer av militära förband som eventuellt skulle kunna stödja USA:s sydkommando, SOUTHCOM. Det handlade bland annat om militärpolis, sjukvårdspersonal, militärkirurger, ingenjörsförband och logistikenheter. Den möjliga beredskapstiden angavs till 90–120 dagar.

En viktig omständighet är att Kuba inte nämndes uttryckligen i dokumentet. Flera amerikanska tjänstemän uppgav emellertid för CBS News att förfrågan hade samband med fortsatt militär planering rörande Kuba. Vid tidpunkten hade inga order om att sätta in de aktuella förbanden utfärdats. Dokumentet angav inte heller hur många soldater som skulle behövas, var förbanden skulle placeras eller vilken operation de eventuellt skulle stödja.

Sammansättningen av de efterfrågade resurserna är ändå värd att uppmärksamma. Militärpolis, logistik, ingenjörsförband och framskjutna kirurgiska enheter är inte enbart resurser för att demonstrera militär styrka. De kan också behövas för att understödja längre militära operationer, upprätthålla säkerheten, genomföra evakueringar och ta hand om sårade.

Militär planering innebär naturligtvis inte att ett politiskt beslut om våldsanvändning har fattats. USA:s försvarsmakt utarbetar regelbundet planer för olika krissituationer, och många av dessa omsätts aldrig i praktiken. Uppgifterna från CBS News utgör därför inte något bevis för ett förestående angrepp, men de är en signal som förtjänar att tas på allvar.

Den 20–23 oktober: Kubas anklagelser och uttalanden från Trump och Rubio

Den 20 oktober rapporterade kubanska myndigheter om misstänkta förberedelser för väpnade angrepp mot statliga anläggningar. Enligt Havanna skulle sådana angrepp kunna provocera fram ett inhemskt uppror och skapa en förevändning för amerikansk intervention. Anklagelserna måste betraktas som den kubanska regeringens ståndpunkt, inte som oberoende bekräftade uppgifter om en amerikansk operation.

Händelserna den 23 oktober är av större intresse för bedömningen av Washingtons avsikter. Under ett valmöte i Fort Myers i Florida förklarade Donald Trump att USA skulle ta itu med Kuba efter att konfrontationen med Iran hade avslutats. Som svar på en fråga från publiken beskrev han ett tänkbart förlopp där amerikanska örlogsfartyg skulle passera nära Kubas kust och där ett av fartygen eventuellt skulle stanna i närheten av ön. Därefter skulle Marco Rubio, enligt Trumps beskrivning, slutföra förhandlingarna med den kubanska ledningen.

Uttalandet skulle kunna uppfattas som ytterligare en improvisation från den amerikanske presidenten. Samma dag uppmanade emellertid Rubio offentligt kubaner som önskar politiska förändringar att samarbeta med den amerikanska underrättelsetjänsten CIA via konfidentiella kontaktvägar. CIA spred också en uppmaning om samarbete, bland annat på spanska.

Två signaler framträdde därmed nästan samtidigt. USA:s president beskrev offentligt ett scenario med militärt tryck mot Kuba, medan landets utrikesminister uppmanade kubanska medborgare att samarbeta med amerikansk underrättelsetjänst. Sammantaget ger detta anledning att undersöka möjligheten att uttalandena ingår i en samordnad kampanj för att öka det politiska trycket mot Havanna, snarare än att de enbart skulle vara ett tillfälligt sammanträffande.

Den 24 oktober: SOUTHCOM:s befälhavare ansluter sig till informationskampanjen

Dagen därpå spred general Francis Donovan, befälhavare för USA:s sydkommando, ett budskap riktat till kubanerna med en uppmaning att ta tillfället i akt att verka för politiska förändringar. Budskapet publicerades genom SOUTHCOM:s officiella konto i anslutning till CIA:s tidigare uppmaning. Därmed handlade det inte längre enbart om politiska uttalanden från presidenten och utrikesministern. Även den militära ledning som ansvarar för bland annat Karibien deltog nu i den offentliga kommunikationen riktad mot Kuba.

Den amerikanska militära ledningen fastställer normalt inte självständigt de politiska målen för landets utrikespolitik. Att SOUTHCOM:s befälhavare offentligt stödde kampanjen tyder därför åtminstone på en viss samordning av kommunikationen mellan olika delar av den amerikanska administrationen. Det är inget bevis för att ett militärt angrepp förbereds, men det är en indikation på att trycket mot Havanna har fått en tydligare myndighetsövergripande karaktär.

Den 26 oktober: Kontakter mellan diplomatin och den militära ledningen

Ytterligare en signal kom den 26 oktober när Mike Hammer, chef för USA:s diplomatiska beskickning på Kuba, träffade general Francis Donovan. Den amerikanska ambassaden kommenterade mötet med orden: “Det finns mycket att diskutera när det gäller Kuba.” Vad samtalen konkret handlade om offentliggjordes inte.

Ett möte mellan en diplomat och befälhavaren för ett regionalt militärkommando är i sig inget anmärkningsvärt. Däremot ägde mötet rum efter en rad uttalanden och initiativ från Vita huset, utrikesdepartementet, CIA och SOUTHCOM. Den amerikanska militära ledningen har undersökt möjligheten att använda specialiserade förband vid eventuella operationer, samtidigt som presidenten offentligt har beskrivit möjligheten att demonstrera militär styrka nära Kuba.

Parallellt har utrikesminister Marco Rubio uppmanat kubaner att samarbeta med amerikansk underrättelsetjänst, medan SOUTHCOM:s befälhavare har ställt sig bakom en offentlig kampanj för politiska förändringar på ön. Till detta kommer samtalen mellan den amerikanska diplomatiska och militära ledningen. Var och en av dessa signaler skulle kunna förklaras som en del av myndigheternas normala verksamhet. Tillsammans pekar de emellertid mot ett samlat amerikanskt politiskt, underrättelserelaterat och militärt tryck mot Havanna.

Havannas reaktion: Ett svar i den officiella tidningen Granma

Den 26 oktober publicerade Granma, det kubanska kommunistpartiets centralkommittés officiella tidning, en artikel av Raúl Antonio Capote. Enligt den ukrainska förlagan hade artikeln titeln “Hands up: only to declare, with conviction”. Artikeln behandlade Trumps uttalanden under valmötet i Fort Myers. I underrubriken beskrev Capote presidentens framträdande som en “geopolitisk vaudeville”.

Publiceringen beskrivs i förlagan som ett offentligt svar från den kubanska partipressen på Washingtons konfrontativa retorik. Den skulle i så fall visa att Trumps uttalanden hade uppmärksammats i Havanna och tolkats som en politisk signal. Däremot bekräftar en sådan reaktion varken att en invasion förbereds eller att det finns en konkret amerikansk operationsplan.

Reaktionen är ändå relevant som ytterligare en del av den pågående informationskonfrontationen. Den kubanska ledningen kan genom den statligt närstående pressen forma sin offentliga motreaktion samtidigt som amerikanska företrädare sänder likartade signaler på politisk, underrättelserelaterad och militär nivå.

Mellanårsvalet som möjlig drivkraft

Den 3 november genomförs mellanårsval till den amerikanska kongressen. Den 27 oktober återstår endast en vecka till valet, vilket gör den återstående perioden särskilt viktig för Republikanerna. Trumpadministrationen möter samtidigt politiska konsekvenser av kriget mot Iran, stigande energipriser och en utbredd oro bland amerikaner över levnadskostnaderna.

Att på några få dagar åstadkomma betydande förändringar av bensin- eller livsmedelspriserna är i praktiken mycket svårt. En utrikespolitisk åtgärd som snabbt ger ett tydligt och uppmärksammat resultat skulle däremot teoretiskt kunna påverka den politiska dagordningen under valrörelsens slutskede, särskilt om åtgärden riktas mot Kuba.

Florida har en stor kubansk-amerikansk befolkning. För betydande delar av denna grupp är politiken gentemot Havanna fortfarande en viktig fråga. Det var också i Florida som Trump gjorde sina uppmärksammade uttalanden. Det går därför inte att utesluta att administrationen betraktar Kubafrågan både som en fråga om nationell säkerhet och utrikespolitik och utifrån dess möjliga inrikespolitiska konsekvenser.

En militär operations möjliga betydelse för Republikanerna

Inom statsvetenskapen används begreppet “rally around the flag” för att beskriva hur befolkningens stöd för landets ledning tillfälligt kan öka under internationella kriser eller militära konflikter. En kortvarig och framgångsrik militär operation skulle i teorin kunna leda till ökat stöd för den sittande administrationen.

Sambandet mellan en militär operation, stärkt patriotisk sammanhållning och en valframgång är emellertid långt ifrån självklart. Avgörande faktorer är bland annat operationens karaktär, hur den uppfattas av allmänheten, vilka resultat som uppnås och vilket pris som måste betalas.

Om Trumpadministrationen genomför en begränsad operation som snabbt når tydliga mål utan större förluster kan vissa väljare uppfatta det som en demonstration av amerikansk styrka. I ett sådant läge skulle Republikanerna teoretiskt kunna få en viss mobiliseringseffekt.

Utvecklingen kan också bli den motsatta. Dödade amerikanska soldater, civila förluster på Kuba, tillfångatagna militärer, en utdragen konflikt eller avsaknad av övertygande resultat skulle kunna förvandla operationen till en politisk belastning. Risken skulle vara särskilt stor om väljarna uppfattade insatsen som ett försök att avleda uppmärksamheten från landets ekonomiska problem.

Dessutom har miljontals amerikaner redan förtidsröstat. Händelser under valrörelsens sista vecka kan i första hand påverka dem som ännu inte har lagt sin röst. Den möjliga politiska effekten av en militär operation är därför mycket osäker.

Venezuela som ett viktigt jämförelsefall

Ett liknande analytiskt angreppssätt användes tidigare för att bedöma konfrontationen kring Iran. Redan före stridigheterna diskuterade Lutjkov möjligheten till en direkt militär upptrappning. Det är en tillbakablick på en tidigare prognos och ska inte betraktas som ett argument för att en ny operation är oundviklig. Prognosers träffsäkerhet måste bedömas utifrån deras ursprungliga formuleringar, publiceringsdatum och det faktiska händelseförloppet.

Erfarenheterna från Venezuela är särskilt relevanta för bedömningen av utvecklingen kring Kuba. I september 2025 analyserade Lutjkov den växande amerikanska militära närvaron i Karibien, sanktionstrycket, insatser mot narkotikasmuggling och signaler om möjliga angrepp mot venezuelanskt territorium. Analysen behandlade möjligheten att Washington skulle gå från militära styrkedemonstrationer till direkta militära insatser.

Den 3 januari 2026 genomförde USA en operation där Nicolás Maduro tillfångatogs. Det innebär naturligtvis inte att händelserna kring Kuba kommer att följa samma mönster. De politiska, militära, geografiska och internationella förhållandena skiljer sig mellan länderna.

Venezuela visar emellertid att Trumpadministrationen är beredd att överväga direkt militärt våld som ett medel för att uppnå politiska mål på västra halvklotet. Mot den bakgrunden bör dagens uttalanden om Kuba inte automatiskt avfärdas som populistisk retorik inför valet.

Tre möjliga scenarier

Utifrån den tillgängliga informationen framträder tre tänkbara utvecklingsvägar. Den första innebär att Washington fortsätter att öka det ekonomiska och militärpolitiska trycket mot Havanna, samtidigt som informationspåverkan används för att förmå den kubanska ledningen till eftergifter. I ett sådant scenario fungerar den militära aktiviteten främst som ett påtryckningsmedel i förhandlingar, utan att USA behöver tillgripa direkt militärt våld.

Ett andra alternativ är en begränsad militär styrkedemonstration eller operation. Amerikanska örlogsfartyg skulle exempelvis kunna närma sig Kuba för att demonstrera militär styrka. Washington skulle även kunna överväga en marin blockad eller någon annan avgränsad åtgärd som administrationen kan framställa som ett beslutsamt steg mot den kubanska regeringen. Enligt analysen går det inte att utesluta en sådan utveckling under de närmaste dagarna.

Det tredje scenariot är en mer omfattande militär kampanj. En sådan insats skulle medföra betydligt större risker, kräva mer komplicerad planering och kunna få svårförutsägbara konsekvenser. De offentliga uppgifterna ger för närvarande inte tillräckligt stöd för slutsatsen att ett sådant beslut har fattats eller att en större operation är nära förestående. CBS News rapportering om den amerikanska försvarsmaktens beredskapsplanering visar däremot att olika militära handlingsalternativ har undersökts.

Slutsats: Risken för en ny amerikansk operation i Karibien

Den 27 oktober 2026 finns det inte tillräckliga belägg för att hävda att USA redan har beslutat om en militär operation mot Kuba. Det vore samtidigt förhastat att avfärda scenariot som en osannolik politisk fantasi. Under en kort period har ett ovanligt stort antal signaler kommit från olika delar av den amerikanska maktapparaten, från Vita huset och utrikesdepartementet till CIA och SOUTHCOM.

En möjlig förklaring är att administrationen eftersträvar ett snabbt utrikespolitiskt resultat inför mellanårsvalet. Det är en hypotes som förtjänar att granskas. Däremot är det för tidigt att dra slutsatsen att Trump är beredd att inleda en ny militär konflikt enbart för att uppnå en möjlig fördel i valet.

Efter händelserna i Venezuela i januari 2026 framstår möjligheten till en plötslig amerikansk militär operation i Karibien inte längre som en rent teoretisk fråga. Utvecklingen under de närmaste dagarna blir därför viktig att följa. Washington kan komma att försöka skapa ett nytt utrikespolitiskt läge kring Kuba, även om det ännu saknas belägg för att en militär operation har beslutats.

Andrij Lutjkov, särskilt för InformNapalm.