Artikeln “Desinformation i Debaltseve” belyser Rysslands krig mot Ukraina som karaktäriseras av propaganda och falska anklagelser med tungt utnyttjande av stora mängder modern krigsmateriel. Därtill karaktäriseras kriget av bruket av reguljära ryska trupper, nödtorftigt maskerade ”frivilliga rebeller” och kollaboratörer, vars existens och verksamhet inte skulle vara möjlig utan direkt ryskt stöd.

Informationskriget bedrivs av ett väletablerat system där terrormedias uppgift är att svärta ned och misskreditera Ukrainas väpnade styrkor. Metoden de använder är att löpande producera incidenter som kan utnyttjas för att ge invånarna i Donetsk och Luhansk län bilden av de ukrainska styrkorna som en bestraffande makt – i motsats till deras verkliga roll – att försvara och befria sitt eget land.

Desinformation i Debaltseve

Propagandisternas parallella uppgift är att vilseleda internationella observatörer genom att skapa artificiella informationshändelser eller förvränga en verklig händelse med hjälp av selektiva fakta. Detta tillvägagångssätt har uppmärksammats i bland annat EU-parlamentet, som i november 2016 antog en resolution där ryska nyhetsorgan jämställs med terrorgruppen IS propaganda. Om man gräver lite djupare är det uppenbart att ryska terrormedia går långt bortom simpel förvrängning av fakta – de är fullt kapabla att synkronisera sitt arbete med ockupationsstyrkorna för att skapa desinformationstillfällen. Ryska ”nyhetsorgan” är helt enkelt statliga desinformationsverktyg vars huvudsakliga uppgift är att bedriva psykologisk krigföring – så långt bort från sanningen som möjligt.

Under 2014 cirkulerade ett skämt i Luhansk: ”Om du ser en journalist från ryska LifeNews – spring för livet!” En bister påminnelse om att ryska journalister påpassligt och mystiskt snabbt anländer där granateld nyss skördat människoliv.

I december 2016 erkände Valeriy Bolotov, före detta ledargestalt i den ryska frontorganisationen ”Folkrepubliken Luhansk”, som då (föregivet) leddes av Igor Plotniskiy, att man i den så kallade ”Zaryabataljonen” under 2014 avsiktligt beskjutit territorier under egen kontroll i provokativt syfte. Bolotovs uttalande skapade bittra diskussioner bland ”rebellerna” där vissa kallade honom lögnare medan andra bekräftade att det förekommit ”konstiga beskjutningar” i de ockuperade städerna.

Många liknande vittnesmål kompletterar bilden av den ryska desinformationen, som eskalerade i samband med striderna kring Svitlodarsk under andra hälften av december 2016. I denna artikel undersöker vi en händelse i Debaltseve där rysk terrormedia använt en påstådd ukrainsk artilleribeskjutning som fond för ytterligare desinformation.

Bombardemang av bostadshus i Debaltseve

I anslutning till striderna vid Svitlodarsk publicerade den lokala affärstidningen “Luhansk Information Center” en serie artiklar om hur ukrainska arméstyrkor inlett en offensiv för att trycka ut ”LNR:s folkmilis” ur sina ställningar vid Debaltseve.

De ryska propagandisterna presenterade bilder och videoklipp kring två fall av skador i bostadsområden. De enda som tjänar på sådan beskjutning är den ryska propagandamaskinen, som beskrev attackerna som en ”bestraffningsoperation utförd av de ukrainska styrkorna”, som om det gick att beskriva den systematiska förstörelsen av Aleppo med skadade hus i Novosvitlivka.

Dessa rapporter väckte vårt intresse, inte minst på grund av att en hel serie märkvärdiga detaljer tydligt kunde observeras. Enstaka artilleribeskjutningar mot ukrainska bostäder på ockuperad mark har förstås inget som helst militärt värde, så låt oss istället se vilka misstag som provokatörerna begick i sin rapportering.

Nedslagsplatsen är belägen på Kurchatovgatan i Debaltseve, vid garagen mellan hus nummer 9 och 11. I propagandavideon från desinformationskanalen NewsFront visas en skada på entrésidan till hus 9, men man undviker att visa den exakta anslagspunkten eller dess splitterspår.

Man visas bara ett nedslag: Garaget mellan hus 9 och 11.

Projektilen har exploderat ovanpå garagetaket, nära kanten till nästa garage.

Taket har kollapsat som ett resultat av detonationen. Nedslaget visar inga spår av att projektilen trängt in under bjälklaget då taket inte tycks ha lyfts eller fångat stötvågen under själva takbeläggningen. Detta antyder att projektilen hade relativt liten sprängkraft, motsvarande en 82 mm granatkastarprojektil, vilket förutsätter en kort räckvidd (3-4 kilometer).

Närmaste ukrainska ställning, ens med den mest optimistiska beräkning, ligger minst 12 kilometer nord och nordväst från platsen.

Splittrets spridningsriktning är klart och tydligt synligt på garagetaket och är i riktning mot hus nr 9. Härav följer att granatkastarelden med allra största sannolikhet riktats från en sydlig till sydvästlig riktning – där det inte finns tillstymmelse till ukrainska styrkor.

Filmen fortsätter med att visa en annan händelse i Novogrihorivka där ett boningshus träffats (koordinater).

När OSCE-observatörer anlände till platsen möttes de olyckligtvis endast av propagandister. Mannen, som uppges vara husägaren, hävdar att han sett ett svart föremål (den ankommande projektilen) och visar i vilken riktning den kom ifrån. Sannolikheten för att se en inkommande projektil så som beskrivs är förstås försvinnande liten, i princip nära noll, och då finns det ingen tid att ta skydd. Det vänligaste vi kan säga är att mannens historia saknar sanningshalt.

Skadorna på huset ser också märkliga ut: Ingångshålet antyder en nära rak och flack projektilbana, som från en stridsvagns- eller stridsfordonskanon.

Inne i själva huset syns inga spår av brand: Ingen kraftig sotning och ytterst lite splitterskador.

Att döma av samtalet mellan ”utredarna” och ”ägaren” förstår man att huset fått sina skador vid ett tidigare tillfälle. Om en granat nyligen träffat huset, eller om dessa gamla skador presenteras som nya, framgår inte.

En rysk officer, från det rysk-ukrainska ”Gemensamma Centret för Kontroll och Koordination” för övervakning av vapenvilan enligt Minsk-överenskommelsen, deltar här i charaden med ytterligare vilseledning: Han visar oss nordlig riktning utan att använda kompass. Den utvisade riktningen skiljer sig från verkligheten med inte mindre än 30 grader.

Nordlig markering visas bedömt med ca 45 graders vinkel från husväggen. I verkligheten är avvikelsen endast ett par grader, men det tycks inte bekymra dessa ryska ”fredsmäklare”. Här är uppgiften att övertyga den ryska publiken om att ett enstaka välriktat skott skjutits från Svitlodarsk.

Härnäst får vi se ett stort stycke granatsplitter med okänt ursprung.

I ett annat klipp visar en ockupant/propagandist upp det förmodade granatsplittret.

Granatfragmentet visar inga spår av explosion vid sidan av brottytorna. Det skulle mycket väl kunna vara en detonerad projektil. Frågan är om den kommer från just denna plats. Kalibern är inte mindre än 100 mm.

Fragmentet uppvisar två karaktäristiska ”diken” där styrband av koppar suttit. Vid det ena kan vi fortfarande se resterna av ett sådant styrband.

Det finns bara ett fåtal granater som överensstämmer med dessa detaljer:

• Spränggranat modell 3OF32 som började tillverkas 1970 och som fortfarande produceras av ”plastfabriken” i Chelyabinsk, Ryssland.

Denna ammunition används till:

• Pansarvärnskanonen BS-3, en relik från andra världskriget som är i aktiv tjänst hos terroristerna i hitte-på-armén ”LNR” också enligt ryska Wikipedia.
• Kanon modell 2A70, ett vapen med 100 mm kaliber som installerats i flera moderna stridsfordon, till exempel BMD-4, BMP-3 och BTR-90M.
• Spränggranat modell OF-29 avfyrad av en 152 mm kanon 2A36 “Hyazinth-B”.

En sådan granat hade dock gjort småsmulor av huset.

I andra bilder ser vi kratrar efter andra granater av liten kaliber, motsvarande från granatkastare med kort räckvidd om 3-4 km.

En annan film visar skador på en kyrka som passar som ”hand i handske” för den ryska världens narrativ om ”försvar av den ryskspråkiga befolkningen och dess religiösa värden”.

Mot bakgrund av detta kan man ifrågasätta OSCE-representanternas professionalism och kunnande i att utföra en oberoende undersökning av beskjutningen. Efter en enkel visuell inspektion och uttalanden från ”ortsbefolkningen” lägger man automatiskt skulden på de ukrainska styrkorna. Detta spelar rakt i händerna på den ryska propagandan, utan att avspegla den verkliga situationen och utan att avslöja djupet av det falskspel som den ryska sidan ägnar sig åt.

Under framtagandet av denna analys, rapporterade den ukrainska militära underrättelsetjänstens pressavdelning, att de ryska ockupationsstyrkorna den 23 december 2016 besköt Debaltseve med 82 mm granatkastare.

Man angav också att denna provokation orkestrerats med hjälp av ryska officerare vid centret för psykologisk krigföring i Novotjerkassk i det ryska södra militärdistriktet.

Av Dmitry К och Andrew Lysytskiy. Översatt av Von de Plume.

Detta material är särskilt framtaget för publikation av InformNapalm och får återges enligt Creative Commons (CC-BY).

Vid all återgivning skall källan anges med länk till materialet. Vi uppmuntrar våra läsare att aktivt dela våra publikationer på sociala nätverk. Den breda allmänhetens kännedom är avgörande för att förstå krigets verklighet.