Mot bakgrund av de ökade beskjutningarna av de ukrainska styrkorna från de ryska terroriststyrkornas sida i utbrytarrepublikerna «DNR» och «LNR» avslöjar InformNapalm en massiv samling av stridsvagnar och artilleripjäser på en depå nära den ockuperade staden Luhansk.
Ryssland fortsätter att leverera och ackumulera vapen och ammunition till det ockuperade territoriet, vilket kan tyda på en planerad ny upptrappning av terroristoperationerna i området.
Identifiering av krigsförbrytarna
InformNapalm har identifierat två fientliga krigsbrottslingar genom att analysera personliga sidor på olika sociala nätverk.
Den första är en kollaboratör som är född i Luhanskområdet. Han heter Bogdan Sevastjanov [profil][album][kontakter]. Han är medlem av den väpnade LNR-formationen «Batman» som efter en omorganisation anslöt sig till den så kallade fjärde motoriserade gevärsbrigaden i «LNR». Detta bekräftas av Bogdan Sevastjanovs märken och utrustning som är märkta «4 i kvadrat», tillika hans relationer och kommunikation på hans sociala profil.
Bogdan Sevastjanov finns upptagen i fredscentret Myrotvorets databas över krigsförbrytare, vilket också lett till vårt avslöjande av gärningsmannen. Men terrorister ändrar regelbundet sina uppgifter, uppdaterar sin personliga information, ändrar adresserna på profilsidorna för att undvika att identifieras.
Den andra figuranten är en kollega till Sevastjanov, Nikon Khoroshilov från Moskva [profil][album I][album II][kontakter].
Artilleripjäser och ammunition
Mellan den 14 och 15 februari dök nämnda terrorister upp på bilder med uppställningsbasen. På den första bilden står Bogdan Sevastjanov med ammunition i händerna. Ammunitionen är av typen OF36, avsedd för 120 mm granater. Allt detta mot bakgrunden av en industribyggnad.
Den här kalibern är förbjuden enligt Minskavtalet.
En liknande bild på Nikon Khoroshilov.
Bilderna visar båda brottslingarna från samma fotograferingsvinkel och omgivning. Kanske de lastar eller lossar.
Uppställningsplatsen
InformNapalms volontärer har också identifierat åtminstone 9-10 stridsvagnar av olika modifieringar av typ T-64 och T-72: Dessa är uppställda i den inre delen av industrianläggningen. I synnerhet har Sevastjanov postat bilder av stridsfordonen.
Bogdan Sevastjanovs uppladdade bilder av fordonen [1][2].
Samma tekniska utrustning från fabriksområdet förekommer också på Nikon Khoroshilovs profilsida [1][2].
En analys av stridsvagnarna visar att de, för det första är relativt nya och ännu inte har deltagit i strider. På vissa stridsfordons sidor syns den karakteristiska ljusgröna märkningen, något som oftast tillämpas av ryssarna vid ommålning av gamla nummer på utrustning som illegalt passerar gränsen eller i överföringen av krigsmateriel till östra Ukraina med tåg. I detta fall, har ockupanterna uppenbarligen ännu inte målat på nya «lokala» siffror eller taktiska tecken.
Vid en anblick [bilden ovan] av den modifierade T-72B1 [objekt 184-1, 1985] i förgrunden [arkiv] från ett «överskottslager» med påmonterat dynamiskt skydd av typen «Kontakt-1», optiskt mörkersikte «TPN-3-49» och belysning «L-4», ser man att: Vad gäller det optiska mörkersiktet observeras en vindgivare «DVE-BS» [censorn saknas]. Det betyder att vi framför oss förmodligen ser en modifiering av T-72S1 – exportversion av T-72B1 – som bl.a. sålts till Iran. Modellen var också mycket aktiv i Venezuela mellan 2011 och 2012.
Stridsvagn T-72S1 förväxlas mycket ofta med T-72BA1 [modifiering av T-72B1 för de ryska väpnade styrkorna], men de har en yttre egenskap. T-72BA1 har installerat optiskt mörkersikte typ «1K13» istället för «TPN-3-49». För tydlighetens skull visar vi skillnaden mellan stridsvagnarna [bilderna ovan].
Bilderna ovan visar iranska T-72S och T-72S1 med bortmonterat dynamiskt skydd «Kontakt-1», men med en installerad vindsensor «DVE-BS».
Med all sannolikhet är det möjligt att bekräfta att vi har att göra med en leverans av teknik från Ryssland till den lokala «hybridarmén» i ockuperade Donbass. Hur kan exportvarianter för Iran och Venezuela annars hamna i östra Ukraina?
Identifiering av militärbasen
Trots avsaknaden av geodata från det inhägnade området med industribyggnaden, har InformNapalms volontärer identifierat exakta platsen för anhopningen av vapnen och ammunitionen. Lagringsplatsen är på ett område som hör till färgfabriken «Raduga» i byn Beloe i Lutiginskijdistriktet mellan städerna Altjevsk och Luhansk [karta].
InformNapalms informationshämtare rapporterade om färgfabriken i november 2015, något som beskrevs i vår artikel «Stridsvagnar för ommålning på färgfabriken Raduga». Artikeln beskrev omständigheterna kring 24 uppställda stridsvagnar.
Det är värt att notera att själva byn ligger längs den viktiga motorvägen M04, bara 3 km väster om järnvägsstationen Sborna [på ukrainska Sbirna].
Övergripande slutsats
Baserat på ovanstående material tyder allt på att Ryssland inte bara levererar teknik av förbjuden kaliber, utan fortsätter med leveranser av sina hybridsoldater. Med andra ord, Ryssland är en sponsor av terrorism!
Modifieringarna och typerna av T-72S1 som observerats vid uppställningsbasen har aldrig använts av Ukrainas Försvarsmakt. Inte heller har Ukraina detta slag i sin ägo.
På färgfabriken «Raduga» och dess territorium i byn Beloe ställs stridsvagnar upp för lagring. Dessutom lagras ammunition av förbjudna kaliber 120 mm, även 125 mm ammunition för stridsvagnarna.
Den tekniska utrustningen i byn Beloe är en av de viktigaste logistikpunkterna i Rysslands hybridkrig mot Ukraina. Här servas och målas stridsfordon och ammunition för att sedan användas i kriget.
Slutligen vänder vi oss till OSSE:s övervakare med förslaget att ytterligare utforska området runt byn Beloe, särskilt färgfabriken «Raduga» och dess tillhörande område och omgivande trafikleder.
CC BY 4.0 – Ursprunglig artikel skriven av Nikolai Mahno och Mikhail Kuznetsov. Vid nytryck eller återanvändning av materialet är en aktiv länk till författaren och vårt projekt obligatorisk.
