Den internationella frivilliggruppen InformNapalm presenterar en läsvärd artikel som är framtagen av Vyacheslav Gusarov som är informationssäkerhetsexpert på organisationen Information Resistance.
I början av 90-talet i Jugoslavien vände den militära och politiska situationen, och under sommaren 1992 kom de första ryska “frivilliga” till den nya oroshärden efter striderna i Transnistrien. Genom någons “överväganden” skulle nu lokala slaver försvaras.
Det är allmänt känt Igor Strelkov-Girkin, som senare blev ledare i det ockuperade Donbass, dök upp bland gruppen “patrioter”. På något sätt har ryska medier [med tårar i ögonen] presenterat detta faktum som en urtyp av den så kallade “ryska patriotismen”. Man kan fråga sig hur det kunde vara möjligt för någon att kunna lämna det postsovjetiska Ryssland med stridsmateriel, och även delta i militära operationer?
Rysk patriotism och ryska frivilliga
Den ryske författaren Michail Polikarpov försäkrar att flera hundra “ryska frivilliga” kontinuerligt stred i Bosnien mellan åren 1992 och 1995. De “frivilliga” var anställda genom Rubikon, som är ett säkerhetsföretag från Sankt Petersburg, och kom att bli en del av olika taktiska spanings och sabotagegrupper.
Då skulle det vara logiskt att fråga sig hur de kunde nästla sig in i Förbundsrepubliken Jugoslavien under sken av ryska turister? Det är helt klart att det inte kan göras utan deltagande av KGB-FSB. Omedelbart efter kollapsen av Sovjetunionen, inrättade Rysslands säkerhetsstruktur en särskild inofficiell enhet för yrkessoldater, som skulle användas i oroshärdar i det forna Sovjetunionen och utomlands. Under sken av att skydda “ryska intressen” förde man över yrkessoldaterna till konfliktområden, såsom Transnistrien, Nagorno-Karabach, Krim och Georgien.
De tidigare “statliga terroristerna” hade lämna blodiga fotspår på många ställen. Med tiden uppstod ett behov att skapa en rättslig grund som skulle “legalisera verksamheten” vid användning av “olagliga väpnade grupper” för att säkerställa Rysslands statliga intressen.
Rättslig illusion
Den globala informationsdigitaliseringen är en huvudvärk för de ryska specialoperationerna då oönskat material och fakta oftare publiceras i öppna källor. Således uppstod ett behov av en rättslig plattform som i andra civiliserade länder. Men den gamla ryska traditionen, att grunda lagar med dubbla användningsområden och syften, har blivit en vana för ryska tjänstemän. Denna funktion har bland vanliga människor setts som “en lag för de rika och en annan för de fattiga”.
Ett av de första försöken till lagändringar var förändringen av vapenlagen 2008, vilket gjorde det möjligt för vissa säkerhetsklassade företag utomlands, såsom Transneft, Lukoil och Gazprom, att använda vapen för att garantera säkerheten för sina syften. Under skydd av denna förändring skapades de första beväpnade grupperingarna utomlands.
Men det tycktes vara otillräckligt. Från och med 2011 började ryska medier aktivt diskutera inrättandet av en nytt rysk militärt instrument som regeringen kunde ha inflytande över. Då publicerades även ett flertal artiklar om behovet av att bilda frivilliga avdelningar av reservister inom FSB, utrikesspionaget och försvarsmakten.
Informationskampanjen organiserades under det klassiska scenariot, i vilket företrädare för Putins parti [Enade Ryssland] lämnade in en proposition [574772-5] till statsduman, om “ändringar av vissa rättsakter om inrättande av mobilisering av arbetskraft i Ryska federationen”.
Samtidigt skapade ryska medier stormiga debatter om “brådskandet” för att skapa en militär reserv inom säkerhetsstrukturerna.
Lagstiftande myndigheter gjorde sig redo att acceptera lagen retroaktivt. Som en följd av detta antogs lagen men många av de specifika frågor som regleras hölls gömda under eleganta fraser.
Lag I-288-F3, som antogs år 2012, reglerar ordningen om hur reserver kan antas till de ryska specialstrukturerna. Att få delta i en reserv definieras av en särskild status enligt andra regulatoriska rättsakter i Ryska federationen. Funktionen hos en reserv skall identifieras med andra “federala lagar och andra författningar”. Dessutom har en reserv rätt att få utbildning genom särskilda professionella institutioner, som till exempel ryska privata säkerhetsföretag, eftersom de har rätt att utbilda specialister inom önskad profil.
År 2013 lämnade den ryska dumans representant Alexander Mitrofanov en proposition [62015-6] på “statlig reglering av bildandet och driften av privata militära säkerhetsföretag”.
Vad lagen tillåter privata säkerhetsföretag
- Använda militär krigsutrustning
- Engagera sig i entreprenörskap och annan inkomstbringande verksamhet
- Tillhandahålla övriga militära tjänster
Artikel 27 i lagen om “Rysslands regerings egenmakt”, säger att den federala regeringen till fullo kontrollerar säkerhetsföretagens verksamhet och har rätt att “verkställa ytterligare befogenheter, när det gäller privata militära företag”. Lagen har inte förklarat begreppet “tillhandahålla övriga militära tjänster” [artikel 18, paragraf 2].
Ryska privata militära säkerhetsföretag som licensierade terrorverktyg.
Ett år tidigare, år 2012, fick parlamentsledamoten Alexander Mitrofanov premiärminister Vladimir Putins välsignelse för utarbetningen av denna lag. Då kallade Putin systemet med privata militära företag i Ryssland ett “verktyg för bevarandet av nationella intressen utan direkt inblandning av staten”. Ledamoten G. Nosovka lade fram en annan proposition “avseende privata militära företag” till duman i oktober 2014. Nu passerar båda förslagen granskningsprocessen.
Rysslands privata militära företag
Ett dussin privata militära företag har grundats i Ryssland under de senaste åren. Inom ATO-zonen – operationsområdet mot terrorism i östra Ukraina – har man ofta observerat soldater som har genomgått särskild utbildning i ryska privata militära företag.
Det mest kända företagen
RSB Group är ett privat företag men kallar sig ett militärt konsultföretag. En viktig detalj är att koncernens militära personal arbetar i områden med instabil politisk situation i samarbete med respektive lands legitima regering. De militära operationerna i den ukrainska Luhansk och Donetsk passar denna formulering, eftersom dessa enheter redovisas som företrädare för pseudo-regeringarna.
Anti-Terror är en koncern som består av ett träningscenter, minröjningsbrigad och flera icke-statliga organisationer med före detta officerare från specialstyrkorna. Organisationen har specialiserat sig på att utbilda soldater för särskilda uppdrag i områden med hög risk för krig. Företaget har FSB:s direkta stöd, vilket bidragit till att få fotfäste i Irak.
MAR är ett säkerhetsföretag som erbjuder ett komplett utbud av “säkerhet” i områden med en hög terroristverksamhet eller instabil politisk situation. Företaget är verksamt i utbildning, rådgivning, informationshämtning och försäljning av militära produkter. Företaget har också skickat trupper till den östukrainska ATO-zonen för att till synes säkerställa leveranser av så kallat “humanitärt bistånd” till den pro-ryska folkrepubliken Donetsk.
Moran Security Group är en grupp av militärt inriktade företag som fokuserar på skydd av mark och sjötransporter. Företaget har ett marint träningscenter i Sankt Petersburg.
Center R [andra namn är Tiger Top-Rent Security och Redut-Antiterror] är en typisk privat militär organisation, vars experter har deltagit i kriget i Jugoslavien, Kaukasus, Irak och Afghanistan. Företaget utbildar prickskyttar [och specialister mot prickskyttar] övriga specialister, stridstekniker, radioingenjörer, snabbinsatsstyrkor i stadsmiljö och så vidare.
Tvivelaktiga privata militära företag
Det är troligt att de ovannämnda företagens verksamheter också har varit kopplade till kriget i Ukraina. Detta genom rekrytering, utbildning av soldater eller att ge stöd. Emellertid har soldater från ATC-Gruppen, Slavonic Corps Ltd och Vizantiya observerats i ATO-zonen och i Syrien. Dessutom finns det ryska privata militära säkerhetsföretag med tvivelaktigt rykte som verkligen kan jämställas med terroristgrupper.
Ett exempel på företag med tvivelaktigt rykte är Wagner som är registrerat i Argentina och med en sluten militariserad struktur. Företaget har ett träningsläger i byn Molkino i Krasnodar Kraj där man utbildar GRU:s 10 brigads specialstyrkor för den ryska generalstabens räkning. Med stor sannolikhet kan vi anta att vi ser en “mekanism för upprättandet av frivilliga enheter av GRU:s reservister“.
Allt är organiserat som i en specialstyrka från ankomst, intervjuer, tester, karantän, intensiv specialutbildning, examination och utplacering på uppdrag. Samtidigt är den viktigaste prioriteringen att hålla all information topphemlig. Enligt tillförlitliga källor, är den viktigaste uppgiften att förbereda Wagners soldater för syrienkriget och att sända dem dit. Denna version bekräftas också av uppgifter från tryckt material. Uppenbarligen är dessa män ryggraden i landstyrkorna under täckmantel av Assads volontärer. Grupper av ”semesterfirande soldater” skickas till Syrien från Primorsko-Akhtarsk militära flygfält som ligger i 20 mil från träningscentret.
Enligt konfidentiell information har hundratals av Wagners soldater blivit dödade i Syrien. Denna information bekräftas delvis av data i öppna källor:
- 2015-09-24 anlände 10 kistor till Sevastopol från Syrien
- 2015-10-20 ankom ett fartyg till Sevastopol med 26 dödade soldater från 810:e brigaden
- 2015-10-27 kom en kista från Syrien till Sevastopol
Den 810:e marina brigaden tillhör förband 13140 och är beläget på två platser. Huvudkontoret ligger i Sevastopol på den ockuperade Krimhalvön. En andra del finns i Temryuk, Krasnodar Kraj. Wagners soldater utbildas 20 mil från huvudkontoret. Det är inte svårt att anta att Wagner har rekryterat soldater till Syrien från 810:e brigaden. Med utbildade marinsoldater kan man snabbt bilda en specialstyrka.
E.N.O.T. från Moskva har samma “skumma” struktur. Till skillnad från tidigare nämnda företag, har E.N.O.T. en webbsida där man kort beskriver verksamheten. Företaget påstås bedriva militär-patriotiskt arbete och samlar stöd för ”Nya Ryssland”. Men andra uppgifter tyder på att bolaget är inblandat i militära operationer i ATO-zonen, såsom placering av soldater i östukrainska staden Antratsit, strider på terroristernas sida och beskydd av så kallade humanitära konvojer. Den separatistiska ledaren A. Borodai som är direkt kopplad till FSB, är också involverad i de militära säkerhetsföretagens verksamhet.
Företaget har en arsenal av vapen, möjligheter till utbildning i skytte, teknik, spaning och stridsplanering. Det är troligt att den militära patriotiska och humanitära delen av verksamheten är att dölja de viktigaste målen, som är leveranser av vapen och materiel till separatisterna i Luhansk och aktivt deltagande i strid.
Enligt konfidentiella källor, rekryterar företaget terrorister i Donbass för kriget i Syrien. Enligt uppgifter har mellan 700 och 1000 soldater redan lämnat de ockuperade områdena i Ukraina. Som motivation erbjuds soldaterna från Donetsk ryskt medborgarskap, avlägsnande från kriminalregistret och en anständig lön på mellan 90.000 till 250.000 rubel. Dessutom får dessa soldater bästa rekommendationer, inte bara för att strida för Ryssland i Syrien utan även i Tadzjikistan och Nagorno-Karabach, där situationen är komplicerad och kan eskalera när som helst.
Kosacker som en vanlig rysk militär organisation
Kosackernas historiska funktion som imperiets beskyddare av gränser har urartat under det senaste århundradet. Denna samhällsgrupp har förvandlats till ett gäng legosoldater. De ryska kosackernas enheter används i stor utsträckning av den ryska ledningen för att destabilisera situationen i grannländerna. Denna praxis ägde rum i Tjetjenien, Abchazien, Sydossetien, Transnistrien, Krim, Donbass och i Jugoslavien. Till exempel under 1993 i den jugoslaviska staden Visegrad, där kosackerna ursprungligen stationerade 70 personer. Dess medlemmar kom från Rostovregionen, Volgaregionen och Moskva. Senare tillkom ytterligare kosacker från Sankt Petersburg och Sibirien.
Under 2014 och annekteringen av Krim tillreste kosacker från Krasnodar medan beväpnade enheter från Rostovregionen kom för att skydda den “ryska världen”. Frågan är hur man kan förklara uppkomsten av paramilitära kosacker med stridsuppgifter på ett annat lands territorium? Kosackernas aktivitet i Ryssland sker under kontroll av den Rysslands regering, Kosackernas råd och Rysslands president. Kosackernas kultur, militära livet och deras historia är deras grundläggande principer.
Kosacker som en allmän rysk militär organisation.
Men detta är bara ursäkter. Kom ihåg de dubbla användningsområdena som de ryska lagarna tillåter. Enligt lagen om de ryska kosackers statliga tjänst, får deras enheter delta i följande:
- Åtgärder för förebyggande och eliminering av nödsituationer av naturkatastrofer, civilt och territoriellt försvar
- Skydd av den allmänna ordningen, gränsskydd, kamp mot terrorism
- Olika verksamheter som utförs tillsammans med andra federala verkställande myndigheter
Det är därmed underförstått att kosacktrupperna officiellt har godkännande för att ta itu med inte bara historia och tradition, utan också med militära operationer och utbildning. I vissa städer ansvarar de ryska kosackerna för hela områden för att säkerställa trygghet och säkerhet och till sin hjälp har de en egen arsenal av vapen.
Dessutom stöds de ryska kosackerna genom statsbidrag. Denna situation gör det möjligt att använda dessa patruller i pseudopatriotiska verksamheter i enlighet med Kremls planer.
Krigen i Donbass och Syrien visar att de ryska privata militära organisationerna aktivt deltar i konflikterna. Genom att använda sig av “icke-statliga frivilla soldater och trupper” skapar Kreml en dold påverkan på den militära situationen i andra stater.
CC BY 4.0 – Ursprunglig artikel skriven av Viacheslav Gusarov [expert i informationssäkerhet på Information Resistance]. Infografiken är framtagen av InformNapalm. Vid nytryck eller återanvändning av materialet är en aktiv länk till författaren och vårt projekt obligatorisk.
