När ett ryskt passagerarflygplan störtade nära Sochi blev det stora rubriker i media. 92 personer befann sig ombord på flygplanet Tu-154, tillhörande det ryska försvarsdepartementet. Flygplanet var på väg till Syrien när det försvann från radarn två minuter efter att det lyft från Sochi. Alla ombordvarande omkom.
Det vore naturligt att känna medlidande med alla dem som förlorade sina nära och kära i denna katastrof. I Ukraina och Syrien noterades dock ingen större saknad.
Passagerarflygplan av typen Tu-154 B-2 från 1983
Folket i Ukraina och Syrien har lidit konsekvenserna av Moskvas utrikespolitik i åratal. Deras iskalla reaktion på nyheten är inte så svår att förstå med tanke på vem som ägde flygplanet, vad som var syftet resan till Syrien, liksom de ombordvarandes ställning.
Man bör vara medveten om att passagerarna var på väg till den ryska flygbasen Khmeimim i Syrien. Deras avsikt var att besöka Aleppo, staden som förstörts av Assadregimen tillsammans med Putinregimen. Detta för att höja moralen bland de ryska militärerna i Syrien samt att delta i produktion av propaganda. De flög iväg för att sjunga och dansa för en armé som systematiskt utrotat syriska civila i över ett år. Dessa människor skulle bildligt talat sjunga och dansa på benen av Rysslands offer i Aleppo. Så vilka var det som deltog i den här cyniska resan?
Merparten av passagerarna var medlemmar av Alexandrov-ensemblen, den ryska arméns officiella kör. Samtliga var officerare i den ryska armén. Anton Gubankov, körmedlem och chef för det ryska försvarsdepartementets kulturavdelning, skrev 2014 sången ”Artiga Människor” som hyllade annekteringen av Krim och de ”gröna män” som invaderade halvön. Solisten som framförde sången, Evgeniy Bulochnikov, var också ombord.
Det sägs ofta att annekteringen av Krim var ”blodlös”. Men begreppet ”blodlös återförening” är bara ett ryskt propagandatrick. En mycket skicklig formulering dessutom. Tack vare den har denna idé förankrats i folks medvetande världen över. Vi får dock inte glömma offren för annekteringen. Den ukrainska officersaspiranten Sergei Kokurin dödades 18 mars 2014 under den ryska stormningen av ett ukrainskt förband i Simferopol. Han var det första officiella offret för den ryska aggressionen, skjuten rakt i hjärtat. Vi måste också minnas förföljelsen av krimtatarer på den ockuperade halvön. Flera tatarer kidnappades och hittades senare döda under den ”blodlösa” invasionen. Ingen undersöker längre vart hundratals saknade människor har tagit vägen sedan mars 2014. Deras öde överskuggas av det efterföljande kriget i östra Ukraina som Ryssland satt igång med tusentals döda som resultat. Hundratusentals människor var tvungna att fly från Krim till det ukrainska fastlandet.
Denna kör glorifierade Rysslands aggression, med annektering och mänskligt lidande som följd. Ombord det störtade flygplanet fanns också Tv-propagandister från den ryska arméns officiella Tv-kanal Zvezda och från ryska Kanal Ett. Båda dessa mediekanaler har ytterst lite med verklig journalistik att göra. De är snarare vapen i det ryska informationskrig som Kreml för mot den civiliserade världen. Pavel Obukhov och Mikhail Luzhetskiy till exempel, båda passagerare ombord, hade bevakat de ryska hybridstyrkorna i den ostukrainska staden Sloviansk vid ockupationen under våren 2014. Luzhetskiy blev till och med belönad med en Orden För Fosterlandets Tjänst för sin bevakning av invasionen av Krim. En annan passagerare, Alexander Suranov från Zvezda, älskade att filma gräsliga videoklipp från östra Ukraina med massvis av blod och lik.
Det är viktigt att förstå att Kreml inte använder ryska Tv-kanaler för att informera sina medborgare om verkliga händelser. De används snarare för att rättfärdiga och stödja den ryska politiken, internationellt och nationellt, genom att skapa en manipulativ virtuell verklighet med sin egen interna logik. Informationskriget är en del av Kremls så kallade Gerasimovdoktrin i vilken det moderna kriget beskrivs: ”Informationsarenan ger stora möjligheter att minska fiendens stridsförmåga genom asymmetriska åtgärder. I norra Afrika bevittnade vi hur informationsteknologi och informationsnätverk användes för att påverka statliga strukturer samt befolkningen. Det är nödvändigt att utforma aktiviteter i informationsarenan”.
För övrigt är den ryska upplevelsen av de omkomna i flygkraschen just denna: De ses som soldater. Detta bekräftade Joseph Kobzon, Kremls favoritsångare samma dag som kraschen inträffade genom sitt uttalande: ”De flög iväg på ett stridsuppdrag”.
Doktor Liza med Graham Philips
Den berömda Tv-stjärnan och humanitära biståndsarbetaren Elizaveta Glinka, även känd som Doktor Liza, fanns också ombord. Enligt inofficiell information har hon låtit föra bort 420 ukrainska barn från Donbass till Ryssland. Hon hävdade också att hon inte hade sett några ryska soldater i området. För detta belönades hon nyligen med medaljen ”Till försvar av Mänskliga Rättigheter” av Vladimir Putin personligen. Hennes roll var att framträda på Tv med propagandarapporter från Syrien. Vi skulle troligen ha fått se Doktor Liza vårda ett sårat syriskt barn. Frågan är om det hade funnits så många föräldralösa, döda och sårade syriska barn om inte Ryssland hade bombat dem? En annan stor fråga är om det hade funnits ett enda sjukhus eller vårdinrättning kvar alls i Aleppo, i alla fall för denna typ av bilder, efter de ryska flygangreppen? Det står också fullständigt klart att Doktor Liza inte reste till Syrien för att ”hjälpa de syriska barnen”. Det enda syftet med hennes resa dit var att skapa propagandabilder med de syriska barn som fortfarande är i livet.
Slutligen fanns det ett antal höga ryska militärer ombord på skrothögen, inalles åtta stycken. Där fanns bland andra chefen för det ryska försvarsdepartementets militärpolis, generallöjtnant Vladimir Ivanovskiy, och generallöjtnant Valeriy Khalilov, konstnärlig chef för Alexandrovensemblen. Fullständiga passagerarlista finns på denna länk. Vissa namn på rysk militär personal hålls dock hemlig och vi behöver fortfarande ta reda på vilka de var. Flygplanets besättning var heller inte civil.
Alla dessa människor var på ”stridsuppdrag”, enligt ryska officiella beskrivningar. Chefen för Moskvas kulturdepartement, Alexander Kibovskiy, kallade till och med den militära kören för ”Kremls sjungande vapen”.
Samtliga passagerare på flygplanet arbetade för det ryska försvarsdepartementet. På ett eller annat sätt var de verktyg i det ryska hybridkriget. Målet för deras resa till Syrien var motbjudande och cyniskt. De skulle måla upp en bild av det ”goda Ryssland” för inrikes konsumtion. De planerade att använda syriska barn som Ryssland sårat och gjort föräldralösa till detta ändamål. De skulle uppträda på en plats som det ryska flygvapnet jämnat med marken. För att sedan muntra upp brottslingarna som gjort det. De skulle hylla de ryska soldaternas insatser i Aleppo och dansa på kvarlevorna av deras offer.
Detta är anledningen till bristen på sympati hos ukrainare och syrier. De ser kriget varje dag med egna ögon. Det är ett krig som förts mot dem av Ryssland i åratal. Den ryska publiken ser det varje dag, ”live” på Tv. Ryssarna behöver inte begrava sina barn såsom syrierna tvingas göra. De behöver heller inte se soldaterna i ögonen, de som kommer hem från fronten i östra Ukraina minus valda kroppsdelar, de som i sina mardrömmar ser sina kamrater dö, om och om igen.
Nuförtiden kan “live” betyda många saker
Vladimir Zhirinovskiy, Kremls egen lilla gycklarfjant, har gjort sig känd för groteska uttalanden som inte ens ryska officiella talesmäns vågar yppa, även om de tyst delar hans tankar. I ett Tv-framträdande nyligen summerade han den ryska närvaron i Syrien med sin egen speciella logik: ”Situationen är gynnsam för oss. Vi kallades in eftersom det är kaos där. Vi måste ta vara på den nuvarande situationen. Därför måste vi bibehålla kaos, eftersom vi kommer att bli utkastade om det blir ordning igen. Och våra vapen som vi säljer till dem, det bidrar också till vår budget, till behoven i vår ekonomi, till vårt folk”.
Av Irina Schlegel. Översatt av Von de Plume.
Detta material är särskilt framtaget för publikation av InformNapalm och får återges enligt Creative Commons (CC-BY).
Vid all återgivning skall källan anges med länk till materialet. Vi uppmuntrar våra läsare att aktivt dela våra publikationer på sociala nätverk. Den breda allmänhetens kännedom är avgörande för att förstå krigets verklighet.
