Reuters publicerade nyligen en artikel om ett antal ryska stupade soldater i Syrien som postumt tilldelats tapperhetsorden. De stupades rättsliga status är okänd, eftersom deras död inte bekräftats officiellt.

Det är högst troligt att de dödade var ”privatanställda legosoldater” som rekryterats av privata säkerhetsföretag (PMC – Private Military Companies). Vi har tidigare skrivit om ryska privata säkerhetsföretag, men låt oss förtydliga hur privata de egentligen är. I augusti, rapporterade vi i artikeln om ryska utmärkelser av ryska soldater som dött i Syrien och i östra Ukraina och hur de tilldelas postuma medaljer för tapperhet.

Ryska PMC, en rysk propagandamyt

Det är alltid lika märkligt att läsa om mytiska ryska PMC och ”krigshundar” som bara är ute efter att tjäna pengar. Men verkligheten är annorlunda: ”Soldater” i det privata säkerhetsföretaget Vagner övades hos GRU:s 10:e separata Spetsnazbrigad i Molkino och transporterades till och från Syrien med statligt ägda flygplan. De sårade behandlades på statliga militärsjukhus och fick statliga utmärkelser när de dödades.

Dessutom har den ryska pressen vid flera tillfällen skrivit om hur dessa ”privatanställda” soldater hedrats med statliga utmärkelser (arkiv):

”Den 23 februari och 9 maj 2016 genomfördes utmärkelseceremonier i Molkino. En gråhårig man i skinnjacka anlände. Han såg ut precis som en officer i säkerhetstjänsten (av minst generalmajors rang). Först tog de levande, alla uppställda på rad, emot Tapperhetsorden. Detta medan andra fick en medalj av mindre valör för Rådighet. Därefter räknas de döda upp. De som fick sin utmärkelse postumt”.

Hur ser det ut med PMC:er i Ryssland? ”P” i PMC betyder ”privat”. Om denna (P)MC finansieras av den ryska staten och samtidigt etableras med hjälp av statliga militära resurser, och att dess soldater därefter får statliga utmärkelser, så innebär det att detta inte är något annat än ytterligare ett statligt militärt förband.

Det finns inga PMC:er i Ryssland, bara SMC:er – statliga militära företag. Ryska ”PMC:er” är inget annat än en omskrivning för ryska armén och de ryska säkerhetstjänster som vill dölja sin närvaro i en särskild region.

Det faktum att media kallar dem ”privata” är bara ytterligare en förlängning av den ryska propagandan där ett klart och tydligt faktum skrivs om med ett förskönande namn som döljer och förändrar dess verkliga betydelse.

I beskrivningen av händelserna på Krim (som exempel), använde sig media av termerna ”gröna män” och ”artiga män” istället för de logiska och korrekta termerna ”ryska armén” eller ”ryska soldater”. Resultatet av denna semantiska betydelseglidning är att den ryska aggressionen på Krim fått en felaktigt fredlig innebörd, vilket spelar den ryska propagandan rakt i händerna. De som myntade dessa termer visste precis vad de gjorde, även om de flesta media sannolikt återanvände dem utan dolsk baktanke.

När så media talar om ryska ”privatarméer” i Syrien istället för att kalla dem ”ryska armén” bör man fråga sig: Varför är dessa ”privatanställda soldater” fullt försörjda av den ryska regeringen. Detta med allt från utbildning, övning, transport och sjukvård till postum ärebetygelse med militära utmärkelser?

Tillägas bör också att det förefaller som om vanliga ryssar inte bryr sig särskilt mycket om att deras landsmän dör i Syrien. Bilden ovan visar en vanlig rysk reaktion på nyheter om ryska militära förluster: ”Jag räknade inte på det, jag bryr mig inte”.

Av Anton Pavlushko. Översättning och redigering: Von de Plume.

Detta material är särskilt framtaget för publikation av InformNapalm och får återges enligt Creative Commons (CC-BY).

Vid all återgivning skall källan anges med länk till materialet. Vi uppmuntrar våra läsare att aktivt dela våra publikationer på sociala nätverk. Den breda allmänhetens kännedom är avgörande för att förstå krigets verklighet.