Rysslands specialstyrkor grundades 2013 och består av special- och underrättelseavdelningar som tidigare var underordnad generalstaben. Styrkorna är en viktig komponent i hybridkriget mot Ukraina och återspeglar den ryska generalstabens åsikter om specialstyrkornas roll i den nya generationens krig.
InformNapalm presenterar en analytisk recension från den ukrainska tidningen Tizhden. Alla fakta kompletteras med bild- och videomaterial tillsammans med länkar till artiklar med unika OSINT-bevis samlade av gruppens volontärer.
Krimdebut för Rysslands specialstyrkor
Specialstyrkorna var avgörande för att Krim-operationen skulle lyckas. Befälhavaren för Rysslands specialstyrkor tog direkt del i planeringen av operationen. För att neutralisera de ukrainska maktstrukturerna, främst Ukrainas väpnade styrkor på Krimhalvön och för att utesluta möjligheten till motstånd genomfördes en serie åtgärder där de specialstyrkorna spelade en ledande roll. Dessa enheter var de första som kom att överföras till halvön.
Den 26 februari 2014 transporterade ryska militära transportflyg en GRU-styrka på 500 personer till Gvardeiskoye flygfält på Krim. I truppen ingick sabotageenheter, krypskyttar och spanare. Andra styrkor, såsom enheter från det 45:e spaningsregementet, 25:e kommandoregementet och den tredje specialstyrkans GRU-brigad överfördes till Sevastopol med landstigningsfartyg.
Med tanke på den viktiga tidsfaktorn för den ryska operationen på Krim var specialstyrkorna huvudsakligen inriktade på rekognosering, avspärrning och beslag av militära enheter och fartyg från den ukrainska flottan. Tyngdpunkten låg på snabbhet och överraskning för att överraska den ukrainska sidan och komplicera ett eventuellt militärt svar. Specialstyrkorna beslagtagtog viktiga ukrainska militära anläggningar och använde inte bara sina egna enheter, utan också GRU:s specialstyrkor samt kustjägarförband.
Tillslag mot administrationsbyggnader
De speciella operationskrafternas första åtgärder på halvön var väpnade tillslag mot administrationsbyggnader i Simferopol. För detta togs hjälp av styrkor från det 45:e spaningsregementet. Omedelbart hissades ryska flaggor på administrativa byggnader natten den 27 februari 2014. En av ledarna i aktionen var Igor “Strelkov” Girkin, som idag hävdar att han är pensionerad FSB-överste. Men han anses vara en GRU-officer enligt den ukrainska underrättelsetjänsten SBU.
Femtekolonnare på Krim säkerställde att Kremls önskade resultat av en kommande omröstning i parlamentet skulle leda till en avskiljning från Ukraina. Ett scenario för att ta över makten med hjälp av pro-ryska styrkor kom därför att inledas. Viktor Janukovitj, den dåvarande ukrainska presidenten, som redan var i händerna på befälhavaren för de ryska specialstyrkorna generalmajor Alexei Dyumin, undertecknade ett dekret om utnämning av Sergei Aksyonov till Krims premiärminister. Samtidigt deporterade Janukovitj Krims president till Ryssland. Allt detta påskyndade förberedelserna för en folkomröstning för att börja legalisera ockupationen av Krim.
Läs också: Volontärer samlar bevis på 32 ryska militära enheter som deltog i invasionen av Krim
“Gröna män” agerade utan militära kännetecken, vanligtvis tillsammans med civila, självförsvarsteam och kosacker som hade förts till Krim från Kuban-distriktet i Ryssland.
De “gröna männen” kännetecknades av att de bar rysk stridsutrustning “Ratnik” och moderna vapen som AS Val-automatgevär, VSS Vintorez-prickskyttgevär som vanligtvis inte används av den ryska armén. Beslagen av ukrainska militära enheter föregicks av avspärrningar såväl som psykologisk inverkan.
Unika videoklipp från InformNapalm
Den 3 februari 2014 trängde ryska specialstyrkor in på den ukrainska marinens träningsenhet 191 och beslagtog vapen. Den ukrainska militären försökte förhindra tilltaget med ett BTR-80 pansarfordon som blockerade specialstyrkans militära KAMAZ-lastbil, som redan var lastad med vapnen. Ukrainska sjöofficerare bildade en “levande sköld” runt BTR-fordonet. Den ryska specialstyrkan var modernt utrustad och saknade identifieringsmärken.
Flera gånger försökte ryssarna utöva psykologisk press genom att skjuta i luften. Icke desto mindre retirerade ukrainarna inte. Efter att ha hört att journalister var på väg lämnade ryssarna militärområdet och KAMAZ-lastbilen med vapen. Därefter överfördes utrustningen till den ukrainska marinens 174:e lagringsbas.
Den 27-28 februari, på Simferopol flygplats blockerade en specialstyrka driften av det ukrainska statliga bolaget Krymaerorukh, som tillhandahöll flygledning på Krim. Som ett resultat avbröts luftkommunikationen med omvärlden. En annan militär styrka landade med helikoptrar på gasplattformarna som tillhör det ukrainska företaget Tjernomorneftegaz i Svarta havet och kapade dessa.
Blockering av försvarsenheter
På natten den 5 mars genomförde specialstyrkorna en operation för att neutralisera de viktigaste ukrainska luftförsvarsenheterna på halvön, 174:e och 50:e luftförsvarsregementet i Sevastopol och Feodosija. Dessa enheter var utrustade med S-300PS luftförsvarssystem. Attacken föregicks av “fel” i kontrollsystemen. Samma dag gick specialstyrkorna in i den 25:e och 85:e robotuppdelningen av marinens kustförsvar.
Den 6 mars blockerade “gröna män” kommunikationscentret för Ukrtelecom i Simferopol, och Jalta den 10 mars. Samtidigt ersattes ukrainska TV-signaler av ryska. Därefter kopplades särskilda kommunikationskanaler mellan de ukrainska väpnade styrkorna på halvön och Kyiv bort. Detta tvingade de ukrainska befälhavarna att byta till öppna kanaler som var sårbara för avlyssning och störningar.
Svartahavsflottans utbildningscenter
InformNapalms volontärer har en övervakningsfilm från den ryska Svartahavsflottans utbildningscenter av den 6 mars 2014 när annekteringen påbörjades. Dygnet runt, särskilt på natten, körde lastbilar utan registreringsskyltar till och från området, likaså TIGR-pansarfordon och andra specialfordon. Personal från de ryska specialstyrkorna roterades till platser där ukrainska enheter blockerades. För att samordna den externa övervakningen och avlyssningen av mobilkommunikation hade FSB-officerare civila och militära specialfordon till förfogande. Bland annat användes GAZelle och VW-transporter. Svartahavsflottans utbildningscenter var huvudbas för de olagliga väpnade formationerna. Videon visar tydligt att trupperna tillhör de ryska väpnade styrkorna.
Landstigning på det ukrainska fastlandet
Den 15 mars ägde den första ryska landstigningen på det ukrainska fastlandet rum. I fyra helikoptrar landade 80 kustjägare på Spit Arbatskaya Strelka i Kherson-regionen. Kustjägarna stängde av gasdistributionsstationen som tillhör företaget Tjernomorneftegaz. Ytterligare intrång blockerades av ukrainska gränsvakter och med tiden drog sig de ryska styrkorna tillbaka. I Sevastopol den 19 mars grep ryska specialtrupper ukrainska sjömän och kapade korvetten Khmelnitskij. Natten den 25 mars kapade ryska trupper minsveparen Tjerkasy i Donuzlavsjön efter att ha jagat fartyget med båtar och helikoptrar.
Specialstyrkornas genomförande var av operativ betydelse eftersom det berövade den ukrainska sidan möjligheten till organiserat motstånd. Samtidigt fortsatte Ryssland att bygga upp sina styrkor för att ockupera Krimhalvön fullständigt. Endast 19 dagar hade gått sedan Krim-parlamentet blockerades fram till undertecknandet av Rysslands Krim-dekret.
Ockupationen av östra Ukraina
Ryska specialstyrkor började arbeta på det ukrainska fastlandet långt innan kriget i östra Ukraina startade. Redan i mars 2014 registrerade den ukrainska säkerhetstjänsten SBU ökad aktivitet hos rysk säkerhetstjänst i Ukrainas södra regioner, med början av Moskvainspirerade motståndsmöten och rallyn i söder och öster.
De ryska specialstyrkornas främsta underrättelseintresse var den ukrainska arméns enheter som var utplacerade nära Krim. För detta genomförde ryssarna rekognosering i små enheter på upp till fyra personer med öppen mobilkommunikation. Natten den 12 mars leddes en av dessa sabotage- och spaningsenheter av en professionell militär underrättelselöjtnant vid namn Roman Filatov. Den ukrainska säkerhetstjänsten SBU:s Krim-operativa team tillfångatog gruppen i Tjongar. Rekognosceringstruppen, som med bil genomförde rekognosering av stridspositionerna för den 79:e luftmobilbrigaden, 208:e luftvärnsmissilbrigaden och tredje luftvärnsrobotdivisionen, installerade speciella infraröda fyrar för att rikta anfall med ryska flygplan och robotar. Giltiga ukrainska pass med Krimregistrering beslagtogs från inkräktarna. Särskilt löjtnant Roman Filatov hade ett riktigt ukrainskt pass där han kallades Evgenij Arbuzov. Det visade sig att Filatov var en viktig person för Kreml. Den ryska försvarsministern Sergei Shojgu kontaktade personligen Ukraina tf. president Alexander Turtjinov om Filatovs frigivning. Efter att Moskva officiellt hade erkänt sitt engagemang i gisslantagande på Krim utbyttes spionen mot 40 internerade ukrainska aktivister och militärer. Som det visade sig agerade Filatovs spaningsgrupp inte ensam. I mars samma år nära staden Mykolaev ödelades en fjärrkontrollenhet nära ett militärt flygfält.
Kapning av infrastruktur
Enligt Moskva-scenario i början av april 2014, tillkännagav pro-ryska terrorister skapandet av pseudo-republikerna Donetsk (DNR) och Luhansk (LNR). Samtidigt inledde Igor “Strelkov” Girkin, som nu var i östra Ukraina en storskalig sabotageoperation med en rysk specialstyrka på beställning från Moskva. Den 12 april ockuperade hans styrkor städerna Slovjansk och Kramatorsk. Bland annat sköt enheten mot en grupp ukrainska SBU-officerare från ett bakhåll. Den 16 april 2014 spärrades Kramatorsk och byn Krasnotorka av med hjälp av lokala pro-ryska rebeller. Under operationen beslagtogs sex pansarfordon och 120 mm självgående kanoner “Nona 2S9” från den ukrainska 25:e luftbrigaden. Den 17 april tog gruppen över TV- och radiostationen på berget Karatjun nära Slovjansk och släckte ner ukrainska Tv-kanaler och växlade till ryska.
Destabilisering utan att behöva ta hela Ukraina
Till skillnad från Krim användes de ryska specialstyrkorna längre på det ukrainska fastlandet. Anledningen var att Kreml hade ett annat mål, destabilisering utan att ta över hela Ukraina och blockering av europeisk och euro-atlantisk integration. Därför hade specialstyrkorna i östra Ukraina mer traditionell funktion som speciell underrättelse, militärt stöd och andra uppgifter. Dessutom var ett av områdena för specialoperationerna skapandet av pseudo-republiker för genomförandet av Moskvas geopolitiska projekt. Dessa skapades med hjälp av pro-ryska element organiserade i väpnade formationer. Detta gjordes under förevändning av “befrielsen av sydöstra Ukraina” och “skapandet av Nya Ryssland”. För ändamålet engagerades GRU:s specialstyrkor på rotationsbasis, från tre till fyra enheter på 250–300 soldater från sju brigader. Dessa opererade i grupper om 10–12 personer och samordnade sina operationer med elektroniska radiounderrättelseenheter.
Läs också: GRU-sabotörer från den ryska 346:e brigaden ertappas i Horlivka.
Men den låga stridseffektiviteten hos Luhansk och Donetsk-formationerna tvingade Kreml att använda specialstyrkor i direkta stridsoperationer. Specialstyrkorna var särskilt aktiva sommaren 2014 under en ukrainsk offensiv då båda pseudo-republikerna sattes på randen av sin existens. Ryska specialstyrkor tillhandahöll rekognoserings- och markeringsstöd med infraröda fyrar och genomförde också målberäkningar för artilleribeskjutning av ukrainska positioner nära gränsen. Massiv beskjutning av gränskontrollstationerna i Izvarino, Dolzhansk och Krasnopartizansk tvingade de ukrainska gränsvakterna att dra sig tillbaka. Detta gjorde det möjligt att upprätta en direkt förbindelse mellan pseudo-republikerna och Ryssland.
Riktad information och psykologisk påverkan
Specialstyrkorna lät också utvärdera effektiviteten av olika stridsoperationer och vidtog ibland åtgärder för att permanent förstöra mål på egen hand. Information om konsekvenserna av anfall, särskilt bilder och videoklipp, användes vanligtvis av andra specialstyrkor för riktad information och psykologisk krigföring. Uppgifterna för specialstyrkorna inkluderade även gruvdrift och underhåll av vägsektionerna bakom de ukrainska trupperna. Därtill utplacering av landminor, bakhåll, sabotage, blockering av trafik och anfall mot dåligt bevakade konvojer.
Läs även: Ryska luftvärnsartillerister som angriper luftfarten i östra Ukraina.
I början av kriget hjälpte specialstyrkorna också till att komplettera hybridformationerna med luftförsvar för att försöka hejda de ukrainska väpnade styrkorna. På natten den 14 juni 2014 i närheten av Luhansk flygplats, sköts ett ukrainskt IL-76 transportplan ned med hjälp av en bärbar värmesökande 9K338 Igla-S luftvärnsrobot och dödade 49 ukrainska officerare och soldater.
Beskjutning från ryskt territorium
Beskjutning av ukrainska flygplan med luftförsvarssystem från ryskt territorium var inte en isolerad företeelse. Den 14 juli 2014, nära Izvarino på 6,5 km höjd, togs ett militärt An-26-transportplan ned på grund av eld över gränsen. Samma dag förlorades ett Su-25-attackflygplan som enligt Ukrainas försvarsmakt togs ner av ett ryskt stridsflygplan. Det är troligt att det ryska luftförsvaret också sköt ner två Su-25-flygplan nära gränsen den 23 juli 2014. Konsekvensen blev att all luftfart stängdes av i antiterroroperationszonen.
Specialstyrkorna tillhandahöll också transport av ett BUK-M1-luftförsvarssystem som senare kom att skjuta ned Malaysia Airlines МН17 den 17 juli 2014. Den 29 juni gjorde Igor “Strelkov” Girkin ett falskt uttalande om beslag av ett BUK-luftförsvarssystem i en av de ukrainska väpnade styrkornas luftförsvarsenheter nära Donetsk. Detta var för att för att legitimera användningen av ett sådant vapen i det beväpnade folkuppbådet.
Sabotage av strategiskt viktiga objekt
Ett viktigt ansvarsområde för specialstyrkorna är sabotage av strategiskt viktiga punkter. Vid ett tillfälle rapporterades ett antal explosioner i städerna Kharkiv, Odesa och Mariupol, genomförda av sabotörer i form av pro-ryska “gerillagrupper”. Det är också värt att nämna explosionerna i ammunitionsdepåer nära Svatovo 2015, Balakleja och Kalynivka 2017 och byn Druzjba 2018 där den ukrainska försvarsmakten förlorade stora mängder artilleripjäser. Trots avsaknaden av direkta bevis är detta mycket likt sabotage under sken av allmän vårdslöshet.
Den 29 juni 2014 sprängdes ett järnvägsspår nära Osnova-stationen i Kharkiv-regionen. Den 12 september sprängdes fyra cisterner med flygbränsle med hjälp bombkasetter med magnetfästanordning. Den 30 mars inträffade explosioner under två tåg. Och den 7 oktober 2015, sprängdes en bränsletank på stationen i Kupjansk-Uzlovaja med hjälp av en sprängladdning med magnetfästanordning. Ytterligare ett försök till sabotage, med hjälp av en granatkastare, vid Kharkiv Osnova järnvägsstation avvärjdes i juli 2018, tack vare den ukrainska underrättelsetjänsten SBU.
Den 23 december 2014 sprängdes en järnvägsbro i Mariupol som förbinder järnvägsstationen med hamnen. Detta hotade två stålverk med stängning samt transport av färdiga stålverksprodukter. Syftet med sådana sabotagehandlingar är att orsaka materiella skador och för att avleda en del av de ukrainska styrkorna till att vidta åtgärder mot sabotage.
Upp till 200 sabotageförsök
Enligt den ukrainska underrättelsetjänsten SBU har Rysslands militära underrättelsetjänst under 2017–2019 skickat många sabotage- och spaningsenheter som har opererat autonomt på ukrainskkontrollerat territorium. De har förberett sabotage och terrorattacker i Kyiv, Kharkiv, Dnipro, Mariupol, Odesa och Severodonetsk. SBU har rapporterat om upp till 200 sabotageförsök.
På grund av den låga utbildningsnivån inom Rysslands motoriserade infanteri har det ryska militära ledarskapet tvingats involvera specialstyrkor direkt i strider. Under striderna om Donetsk flygplats var det 45:e regementet involverat. Under striderna för Debaltseve engagerades det 25:e regementet och så vidare.
Den 6 maj 2015, nära byn Novotroitskoye, ertappades en rysk sabotage- och rekognoseringsenhet varvid sex soldater dödades. Ytterligare soldater dödades samma dag nära staden Mius i Luhansk-regionen. Den 16 maj, efter en dagattack mot den ukrainska 92:e mekaniserade brigadens kontrollstation nära byn Stjastie tillfångatogs kapten Erofeev och sergeant Alexandrov av den ukrainska tredje specialstyrkans brigad. De försökte döda sårade och övergivna på slagfältet på egen hand för att inte lämna levande vittnen. Lyckligtvis kunde de inte, eftersom de ryska krigsfångarna kunde tas om hand i tid.
I juni 2017, under elimineringen av en rysk sabotage- och spaningsenhet nära byn Zjelobok i Luhansk-regionen, tillfångatogs soldaten Ageev i den 22:a specialstyrkans GRU-brigad. Ända sedan november 2019 finns fortfarande specialoperationsgrupper i området för den ukrainska gemensamma kraftoperationen i östra Ukraina, såväl som krypskyttar i par.
Dödlig duett
Till skillnad från specialoperationsstyrkorna deltar specialstyrkor från Rysslands federala säkerhetstjänst FSB i allmänhet inte i strider vid frontlinjen, förutom att FSB bidrar med prickskyttar. Men FSB, tillsammans med specialstyrkorna, genomför rekognosering och terrorattacker i Ukraina. FSB:s specialstyrkor genomför kontraspionage i de ockuperade områdena, särskilt i sökandet efter ukrainska sabotage- och spaningsenheter. De är också involverade i fysiskt avlägsnande av fältskommandanter som av olika skäl inte passar ockupanterna.
FSB:s specialstyrkor ansvarar också för en serie provokativa åtgärder. FSB:s medarbetare var sannolikt inblandade i provokationerna i Odessa den 2 maj 2014. Ett annat exempel, i början av 2015 anklagade ryska medier den ukrainska försvarsmakten för nattlig beskjutning av bostadsområden i ockuperade Donetsk. Fallet fick resonans när det visade sig att det faktiskt gjordes av tre ryssar från Krasnodar. De körde längs stadens gator på natten med en 82 mm granatkastare. Ockupationsstyrkorna fängslade dem i Donetsk men ärendet “lades ner” överraskande snabbt. Det var FSB:s specialstyrkor som kapade bogserbåten Janu Kapu och fartygen Berdjansk och Nikopol den 25 november 2018 i neutrala vatten nära Kertjsundet.
Gröna män
Frågan uppstår var “gröna män” kommer att dyka upp och om det är möjligt att använda de ryska specialstyrkorna mot NATO? Det uppenbara svaret är att det inte är troligt. Aven om de baltiska länderna, särskilt Litauen, Polen, Norge och det neutrala Finland anses vara sårbara i denna mening. Faran för specialstyrkor kvarstår dock i länder där det finns en stor rysk diaspora eller sociala grupper som sympatiserar med Moskva. Förutom Ukraina, är det Belarus och Kazakstan som uppfyller dessa kriterier. De sistnämnda genomgår en svår period av maktomdaning bevakade av Kreml respektive rysk militär.
Engagerade i tidiga stadier av planerade operationer
Som praxis visar, är ryska specialstyrkor engagerade i åtgärder som redan befinner sig i de tidiga stadierna av planerade operationer, eftersom de är en viktig del för att uppnå strategiska mål. För dessa styrkor är hastighet, initiativ och ett okonventionellt handlingssätt självklara. Och de uppgifter de utför är ofta av operativ betydelse och spelar en viktig roll för att uppnå det primära målet för hela operationen. Specialstyrkorna tillämpar i stor utsträckning samma organisatoriska tillvägagångssätt som i väst.
Det är särskild praxis att använda små grupper, vilket är typiskt till exempel för de “gröna baserna” från USA:s militära specialstyrkor. Detta gör kommando till en stark och farlig fiende. Dessutom kan effekten av att använda specialstyrkor kompletteras med andra icke-militära medel, särskilt psykologisk information och operationer. I situationen med Krim och östra Ukraina var det rysk propaganda och sabotage av informationsinfrastruktur som användes.
Kända fall när ryska specialstyrkor har använts i Ukraina
2014-02-27: Enheter från den 45:e specialstyrkans regemente besätter administrativa objekt på Krim. 2014-02-27: Blockeringen av Simferopols flygplats.
2014-02-27: Kapningen av gasproduktionsplattformen Tjernomorneftegaz i Svarta havet. 2014-03-05: Neutraliseringen av det 174:e och 50:e luftförsvarsregementet. 2014-03-05: Besättandet av 25:e och 85:e kustförsvarsrobotenheterna. 2014-03-06: Besättandet av Ukrtelecoms kommunikationscenter i Simferopol.
2014-03-10: Ukrainska TV-signaler växlas till ryska. 2014-03-10: Kommunikationskanalen mellan den ukrainska armén på Krim och Kyiv stängs av.
2014-03-15: 80 kustjägare tar mark på Spit Arbatskaya Strelka i Kherson-regionen och stänger av en gasdistributionsstation. 2014-03-19: Kapningen av flottans huvudkontor och korvetten Khmelnitskij i Sevastopol. 2014-03-25: Kapningen av minsveparen Tjerkasy i Donuzlavsjön. 2014-04-12: Besättandet av städerna Slovjansk och Kramatorsk.
2014-04-16: Blockeringen av staden Kramatorsk och byn Krasnotorka. 2014-04-16: Kapningen av pansarfordon och självgående kanoner från den ukrainska 25:e luftbrigaden.
2014-04-17: Kapningen av ett TV- och radiocenter på berget Karatjun. 2014-04-17: Avstängningen av ukrainska TV-sändningar och tillkoppling av ryska. 2014-07: Transporten av ett BUK-M1-luftförsvarssystem som sköt ned det malaysiska МН17-planet den 17 juli 2014. 2014-05 – 2015-01: Specialstyrkornas deltagande i anfallet mot Donetsk internationella flygplats.
2014-2015: Specialstyrkornas deltagande i striderna för Debaltseve. 2015-05-16: Attacken mot den ukrainska 92:e mekaniserade brigadens kontrollstation nära byn Stjastie.
2015-06-04: Den tredje specialstyrkans brigad deltar i striderna vid Marinka. 2017-06: En enhet från den 22:a specialstyrkans GRU-brigad genomför en attack nära byn Zjelobok i Luhansk-regionen. 2018-11-25: FSB:s specialstyrkor kapar båtarna Janu Kapu, Berdjansk och Nikopol i neutrala vatten nära Kertjsundet.
Distribution och eftertryck med hänvisning till källan välkomnas! Creative Commons – Attribution 4.0 International – CC BY 4.0. Följ oss på Facebook och Twitter.
Läs den senaste boken: Donbass in Flames - Guide to the Conflict Zone. Boken är publicerad av Prometheus Center. Denna guide kommer att vara till nytta för journalister, forskare, krigsexperter, diplomater och andra läsare som söker information om kriget i Donbass.
