Alexander Gorchakov-stiftelsen grundades 2010 av det ryska utrikesdepartementet genom ett dekret av Rysslands dåvarande president Dmitrij Medvedev. I den första delen av denna undersökning visar talesmannen för Ukrainas Cyberallians, Sean Townsend, hur den ryska mjukmakten mot Ukraina har fungerat. I andra delen tas ryska hybriddiplomatiska aktiviteter i Centraleuropa upp.
Det Kremlstyrda företaget Gazprom är ett viktigt instrument för ryskt inflytande och en finansieringskälla för främjande av den ryska världen utomlands. Enligt korrespondens från institutet för CIS-länder har Gazprom tilldelat två miljoner dollar för subversiva aktiviteter i den så kallade autonoma ideella organisationen. Ordförande är Konstantin Zatulin, en medlem av statsduman från Rysslands styrande parti.
Aggressiv rysk mjuk makt i Centraleuropa
InformNapalm har tidigare rapporterat om hur den ryska oligarken Konstantin Malofeev har finansierat destabiliserande aktiviteter i Polen, Ungern och Tjeckien. Institutet för CIS-länder har agerat på samma sätt och är känt för sitt stöd till ryska kollaboranter i flera regioner i Ukraina. Men låt oss fokusera på organisationens subversiva verksamhet mot andra länder i Centraleuropa.
I oktober 2014 sammanställde Sergei Pravosudov, chefredaktör för Gazprom-tidningen och chef för Nationella Energiinstitut en analysrapport om sin vision om Rysslands mjuka makt i Serbien och Bulgarien.
Gazprom kan inte direkt finansiera oppositionen. Därför har den serbiska rörelsen Srpski pokret Dveri tagit över stafettpinnen och motsätter sig Serbiens anslutning till EU. Rörelsen anser att Serbien ska bli medlem i den eurasiska unionen och närma sig Ryssland. Denna rörelse är nästan orepresenterad i ledande serbiska medier, vars informationspolitik är uttryckligen anti-rysk. Vid parlamentsvalet 2013 fick rörelsen 4% av rösterna och kom inte in i parlamentet på grund av tröskeln på 5%.
För att behålla och stärka sin inverkan behöver Gazprom samarbeta med offentliga organisationer som aktivt ska arbeta med den allmänna opinionen i Serbien och Bulgarien under ledning av humanitära projekt. Eftersom invånarna i dessa länder traditionellt har behandlat Ryssland positivt är det ganska genomförbart. Som ett resultat kommer vi att se demonstrationer på gatorna i Belgrad och Sofia till stöd för Gazproms projekt och Ryssland. Deras slogan kommer att vara: Vi vill inte frysa på grund av Ukraina. Om Vladimir Putin under sitt besök i Serbien skulle erbjuda landet en anslutning sig till den eurasiska unionen och nämna den serbiska rörelsen Dveri som stöder denna idé skulle det vara en bra signal för serbiska väljare. För närvarande är de säkra på att Ryssland stöder Serbiens nuvarande regering. I Bulgarien är situationen nästan densamma som i Serbien, men det finns fortfarande färre Gazprom-investeringar.
De ryska företagen Gazprom och Lukoil
Verksamheten hos de ryska företagen Gazprom och Lukoil är förknippade med den vanliga utpressningen och täckningen av subversiva aktiviteter. Vi är fullt bekanta med denna strategi i Ukraina. Krims nuvarande ledare, Aksenov och hans ryska enhetsparti fick också ungefär fyra procent under valet på halvön, men tjänade Ryssland under ockupationen av halvön. Ryssland planerade att investera upp till 500 miljarder rubel och 10 miljarder euro vid byggandet av offshore-delen av South Stream-rörledningen. Lyckligtvis blev dessa pengar bokstavligen bortkastade i en ledning, och i april rapporterade Gazprom 53 miljarder rubel i förlust.
En titt tillbaka till 2014 när Srpski pokret Dveri höll en patriotiskt demonstrationen i Belgrad. Ivan Kostich presenterade en fotorapport till Gorchakov-stiftelsen.
Det är möjligt att se ett typiskt ryskt humanitärt projekt med flaggor av okända republiker tillsammans med ryska och serbiska trikolorer. Detta faktum är särskilt betonat i pressmeddelandet, så ingen har några tvivel om det:
“Under protester som började utanför regeringens byggnad och i närvaro av polis bar demonstranterna flaggor från Serbien, Ryssland, Republiken Novorossiya och bilder av Rysslands president Vladimir Putin”.
Vad sådana samlingar slutar med är kända från ockuperade Donetsk och Luhansk. samma typ av politiskt spektakel i Ukraina med demonstrationer med utländska flaggor och slagord som: Putin, ta hit dina trupper. Nästan alla i Ukraina, med sällsynta undantag, som har bidragsgivare från denna ryska stiftelse har deltagit aktivt i terroristiska aktiviteter med banditgrupperna i Luhansk- och Donetskrepubliken. Nu är de listade på den ukrainska webbplatsen Myrotvorets databas med brottslingar. Allt började med slogan om ryskt språk och kultur.
Hur Ryssland arbetar i Europa
Till exempel skickade den ryska ambassaden i Bosnien och Hercegovina (via sin kulturattaché) information om situationen med det ryska språket i landet. Vyacheslav Charskiy är biträdande chefredaktör för den internationella projektavdelningen vid Rossiyskaya Gazeta. Han är också universitetslektor i slaviska och centraleuropeiska studier vid fakulteten för historia och filosofi vid ryska humanistiska universitetet. Han har ansökt om 2,615 miljoner rubel från Gorchakov-stiftelsen för att skapa ett ryskt språkligt och politiskt kulturcentrum i Belgrad (uppskattningarna i Excel).
Som en jämförelse, 2013 mottog Yuriy Apukhtin från Kharkiv, Ukraina ungefär samma mängd pengar från stiftelsen för att främja den ryska världens idéer. Hans affärer avslutades med en dom på 6 års fängelse för massupplopp och försök till förändring av den konstitutionella ordningen. Valentin Chernov, medbrottsling till en DNR-terrorist, begärde också pengar till en rysk språkfestival, förmodligen för att fira den ryska poeten Lermontovs födelsedag.
Därefter sågs denna Lermontov-fan på gruppfoton med separatister. Följande foto visar honom i centrum, bredvid Kaurov, guvernör för folket i Odessa-republiken och Trukhanov, en medlem av det ukrainska parlamentet på Kulikovo-fältet i Odessa.
De tidigare sovjetrepublikerna
Gazproms sätt att främja den ryska världen genom Gorchakovstiftelsen i Centraleuropa och länderna i f.d. Sovjetunionen är identiska. I de tidigare sovjetrepublikerna är Ryssland ännu mer oförskämd. I augusti 2015 presenterade den politiska analytikern Nikolai Tsvyatkov en kommentar med titeln “Situationen för rysktalande i Moldavien” (Word.doc). I denna notis beskrivs det ryska språket och autonomins roll vid utvidgningen av det ryska inflytningsfältet:
“För att återvända Moldavien till Rysslands direkta inflytande är det nödvändigt att överge det offentliga samförståndets föråldrade paradigm. Den här abstrakta idén (med nära förbindelser med Ryssland) var förståelig för sovjetiska människor, men är helt främmande för nuvarande moldaviska myndigheter och deras tjänstemän.
Vi måste koncentrera vår uppmärksamhet mot de 12 tillväxtpunkterna i Moldavien. Vi pratar om 12 städer. I norr: Balti, Soroca, Ungheni. I centrum: Chisinau, Orhei, Hincesti. I söder: Cahul, Comrat, Taraclia. I öster: Ribnita, Bendery och Tiraspol. Nio av de 12 städerna är rysktalande och deras lojalitet är under villkor för direkt hjälp från Ryssland.
När det gäller utformningen av en elit av ryska ungdomar talar vi om en medelfristig planering mellan 3–5 år, vilket möjliggör en stabil konstellation av ryskorienterade unga specialister inom olika områden som ekonomi, juridik, journalistik, politik, industri och jordbruk. Denna grupp bör inte överstiga 100–120 personer. De kommer att sätta tonen för den offentliga diskussionen.
Metoden för intervention av ryska företag i finansieringen av reklamkampanjer och aktiviteter för att skapa en positiv modern bild av Ryssland har redan utvecklats. De behöver bara logistiskt stöd på marken. Ryska företag i Moldavien har sådana möjligheter”.
Det bör noteras att (som i fallet med Krim) autonomi i avsaknad av några verkliga förutsättningar för en federal struktur leder till isoleringen av regionen, som senare kan bli en kontaktpunkt för hybrid aggression. Språkbarriären eller ekonomisk isolering hjälper ryska hybridstrukturer att ta kontroll över lokala finansiella, industriella eller kriminella grupper. Det är mycket lättare att individuellt rekrytera lokala ledare för den allmänna opinionen än att tvinga en stat till ett sådant onaturligt samarbete. Man bör komma ihåg att spel med eld slutar illa. Istället för ett Slobozhanshchina (Kharkivregionen) eller Bessarabisk republik (södra Ukraina) kan man få en Astrakhanrepublik eller Kazanrepublik som under Ivan den Förskräcklige.
Liknande projekt genomförs i de baltiska staterna, och om den ryska kulturen introduceras kommer det att kallas “fred”. Detta liknar ett gammalt sovjetiskt skämt som säger att det inte finns något krig, men det kommer att bli en sådan kamp för fred att det inte kommer någon sten kvar att vända på. Ryska strateger refererar till mänskliga rättigheter, som annars starkt kritiseras från en rysk extremt konservativ synvinkel. Metoderna kan skilja sig från varandra, men målet är universellt. De förlorade kolonierna måste återvinnas, till varje pris.
Strategierna har tilldelats så mycket som fyra miljoner rubel (Word.doc) för att skapa en video med titeln “No war” där pseudo-pacifism maskerar defaitism. I finansieringsförfrågan anges tydligt att varje nationell kultur uppfattas av projektets författare som en manifestation av “rysk fobi” (Word.doc). Mottagaren av pengarna var den baltiska ungdomsorganisationen Juvenis, med projektledare Alexei Rimantovich Greychus och Ludwig Volkhonskiy från Vilnius. Informationsstöd av projektet ges av de litauiska tidningarna Oboe och Kurier.
Antonina Zimina övervakar rättigheterna för rysktalande i Litauen
Antonina Zimina övervakar de mänskliga rättigheterna för rysktalande i Litauen: “Det finns ett tillfälle att organisera en presentation av Gorchakov-stiftelsen i Vilnius vid det oberoende centrumet för mänskliga rättigheter för att ge ryska landsmän omfattande juridiskt och annat nödvändigt stöd vid kränkningar av deras rättigheter. Detta överensstämmer med allmänt accepterade principer och normer i internationell människorättslagstiftning. Organisationen kommer att erbjuda ett mötesrum för 50 personer och bjuda in rysktalande studenter och icke-statliga aktivister. NGO Vitis i Kaunas visar också intresse för detta samarbete. Organisationen främjar de eurasiska värdena i Litauen. Arrangören av evenemanget från litauiska sidan är Edikas Jagelavičius, deltagare i Baltisk Dialog 2012. Det planerade datumet för evenemanget är den 23 augusti 2014. Rese- och boendekostnader kommer att innehålla biljetter med buss från 1000 till 1400 rubel (beroende på inköpsdatum och rutt), hotellrum i ekonomiklass i genomsnitt mellan 30 till 40 Euro”.
Krypande federalisering i syfte att skapa splittring
För att stärka ryskt inflytande i Centraleuropa och länderna i det tidigare Sovjetunionen använder Ryssland metoder från kriget med Ukraina. De inkluderar intensiv utpressning, direkt finansiering av mindre pro-ryska partier via statliga ryska företag, pseudo-juridisk hjälp till landsmän. Krypande federalisering syftar till att splittra länder språkligt eller ekonomiskt, pseudo-pacifism maskerar defaitism. Uppstart av pro-rysk opposition för att dölja terroristiska och separatistiska aktiviteter. Varje synvinkel som skiljer sig från ryska blir stämplad som ryssfientlig. Den verkliga sponsorn för denna verksamhet i Europa är den ryska regeringen som gömmer sig bakom ideella organisationer.
Ett komplett arkiv med e-korrespondens vid Gorchakov-stiftelsen har överlämnats till InformNapalm. En kopia av arkivet skickas på förfrågan genom att kontakta: ruheight@gmail.com. Alla publikationer baserade på detta material (eller kopia av arkivet) kräver en hänvisning till InformNapalm och Ukrainas Cyberallians.
Data för undersökningen har uteslutande tillhandahållits InformNapalm av hackningsaktivister från Ukrainas Cyberallians (UCA). InformNapalm ansvarar inte för hur informationen har erhållits. Vi analyserar och kompletterar material baserat på öppen källinformation.
Detta material är särskilt framtaget för InformNapalm och får återges enligt Creative Commons (CC-BY).
Vid all återgivning skall källan anges med länk till materialet. Vi uppmuntrar våra läsare att aktivt dela våra publikationer på sociala nätverk. Den breda allmänhetens kännedom är avgörande för att förstå krigets verklighet.
