Vissa delar av lokalbefolkningen har visserligen motsatt sig beslutet, men deras invändningar har vägt lätt. Pausen är ett faktum, även om den inte innebär att all verksamhet upphör. I de separatistkontrollerade områdena fortsätter maktövertaganden och gripanden.

Frasen ”Ni kan agera nu”

Avyttringen av mänskliga resurser fortsätter, och det är ämnet för denna artikel. Avfallshantering i Donbas innebär inte nödvändigtvis att människor dödas. I de flesta fall undviks fysisk likvidering, men metoden används när ledare för väpnade grupper, kända för sin självsvåldighet eller sitt dåliga uppförande, äventyrar Rysslands taktiska och strategiska mål. Inte ens i sådana fall behöver en likvidering alltid genomföras direkt.

Det har räckt med den artiga frasen ”Ni kan agera nu”, riktad till den utvalda personens rivaler. På så sätt har välkända separatistledare som Bednov, även kallad ”Läderlappen”, och Penizhanin, tidigare kommendant i Antratsyt och känd som ”Fanan”, likviderats tillsammans med flera mindre kända personer. Andra har gripits, däribland kosackledaren Kosogor.

Ibland har dödsfallen kunnat skyllas på ukrainska sabotagegrupper, som i fallet med Isjtjenko, den så kallade folkborgmästaren i Pervomajsk. I andra fall har detta inte varit möjligt. Ett exempel är de kosacker som likviderades av den så kallade folkrepubliken Luhansks ledare Plotnytskyjs folkmilis. Händelserna har bland annat kunnat bevittnas från balkonger i flera städer.

Hans kejserliga majestät

Hittills har sådana händelser, oavsett omfattning, främst uppstått genom tillfälliga konflikter med svårkontrollerade kosackledare som öppet har motsatt sig försöken att föra de ockuperade områdena under en ny, centraliserad maktstruktur. Ledare som har ansetts sakna tillräcklig motivation har dessutom fått möjlighet att vila upp sig. De som har varit mer framgångsrika och gjort sina namn till varumärken har fått en välbehövlig pension.

Ett exempel är Igor Girkin, som misslyckades med att bli en lokal kung Leonidas men numera lever gott. Situationen är emellertid annorlunda nu. Projektet Novorossija har haft begränsad framgång och inte uppnått alla förväntade mål. Projektet har därför lagts på is i väntan på ett nytt påbud från ”Hans kejserliga majestät”.

Hur länge pausen varar beror på flera globala faktorer, däribland Saudiarabiens agerande på den europeiska oljemarknaden. Tills vidare ligger verksamheten på is.

Inget hopp för Novorossijaprojektet

Statliga propagandister som är lojala mot ockupanterna, däribland tidigare flyktingar från Stepan Banderas Ukraina, har redan börjat förklara för omvärlden varför pausen är nödvändig. Men i praktiken väcker förklaringarna misstänksamhet bland människor. Det står inte bara klart att det saknas hopp för Novorossijaprojektet och dess tidigare ledare. Även vanliga internationalistiska frivilligstridande i Donbas har nu förstått att de inte längre behövs, vare sig inom den tillfälliga maktstrukturen i Donbas eller i sina hemländer.

Dessa livsöden beskrivs väl i en artikel som har publicerats på nyhetssajten Gazeta.ru med rubriken ”Adjö, DNR – jag kastar sten mot Ryssland”.

De frivilligstridande från Donbas har dessutom i allt större utsträckning uppmärksammats av säkerhetstjänsterna. Tidigare gällde detta främst frivilliga från före detta sovjetrepubliker som Lettland, Vitryssland och Kazakstan, men även från andra länder, däribland Serbien och Spanien. Nu omfattas även ryssarna.

De som är efterlysta blir väl omhändertagna vid gränsen. Andra får kanske en tids vila innan ett meddelande från utredningskommittén eller någon annan utredande myndighet når dem.

Posttraumatiskt stressyndrom

Ryssland har aldrig visat någon större omsorg om veteranerna från sina tidigare krig. Den som tvivlar kan fråga veteraner från Afghanistan eller Tjetjenien, särskilt dem som har fått bestående funktionsnedsättningar. En sådan veteran betraktas som ytterligare en belastning på statsbudgeten och som en ständig säkerhetsrisk. Detta gäller särskilt kombinationen av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), bristande sociala spärrar och tillgång till vapen.

En rysk veteran är förbrukningsbar

I västländerna finns särskilda rehabiliterings- och återanpassningsprogram för sådana människor. I Ryssland behandlas däremot psykiska besvär oftast med vodka. Landet befinner sig nu i en situation där den egna säkerheten har blivit en särskilt angelägen fråga. Säkerhetstjänsterna har börjat bevaka dessa människor för att förhindra att de skaffar vapen.

Många av dem har inte lyckats finna sin plats i samhället och har i stället dragits in i kriminalitet. Det är uppenbart att en rysk veteran, till skillnad från hur veteraner betraktas i väst, behandlas som en förbrukningsbar resurs. Han kan exempelvis skickas till Syrien, där han fortfarande kan göra nytta en tid.

Detta gäller framför allt dem som fortfarande har anknytning till den reguljära armén. Frivilligstridande är betydligt svårare att skicka vidare. Därför stannar många separatister kvar i Donbas, men bara tillfälligt.

Ett beslut om ett fullständigt tillbakadragande skulle innebära att alla lösa trådar måste knytas ihop. Förr eller senare kommer tusentals människor att hamna i en svår situation, trots att de själva anser sig ha fullgjort sin plikt.

Av Viktor Tregubov.