Den universella deklarationen om mänskliga rättigheter antogs av FN:s generalförsamling 10 december 1948. Varje år samma dag firas Mänskliga rättighetsdagarna.
Med dessa dagar i åminnelse bestämde sig InformNapalm för att åter skina ljus över flertalet brott mot de mänskliga rättigheterna på den ockuperade Krim-halvön. Här återger vi några av slutsatserna i en undersökning som analyserats av våra kollegor på Europrostir Media Club.
Romanen Krim-ön 1979
Romanen Krim-ön, författad av Vasiliy Aksenov 1979, beskriver an alternativ verklighet där Krim är en ö, en tillflyktsort för medlemmar i den Vita Armén efter nederlaget mot den Röda Armén på fastlandet. Med hjälp utifrån skapar de en liten men framgångsrik stat, fram tills dess sovjetiska trupper landstiger på ön. Dessa bjöds in av Krims regering, som infiltrerats av romantiska idealister från ”Det Gemensamma Ödets Union”. I slutet av romanen upptäcker huvudkaraktären, en pro-sovjetisk politiker, att han begått ett dödligt misstag.
Aksenov, som så många andra stora författare, visade sig vara profetisk. Krim har till slut blivit ön som nu invaderats av ”sovjetiska trupper”, nedkastad i kaos. Invasionen och en därpå följande blockad har gjort Krim till en slags ö. Under den ryska ockupationen har Krim blivit en totalitär ö. Där härskar laglöshet och rättslöshet. Ironiskt nog har situationen skapats av en namne till den som förutsåg Krims olycksaliga öde.
Medborgare mot sin vilja
“Situationen för de mänskliga rättigheterna på Krim fortsätter att förvärras. Ukrainska medborgare, främst krimtatarer och etniska ukrainare, utsätts för förföljelse av ockupationsmakten”. Så sammanfattas rapporten ”Skydd av mänskliga rättigheter på det ockuperade territoriet Autonoma Republiken Krim”, som författats av Krimtatarernas Center för Kultur och Sport, beläget i Kherson, med stöd av OSSE:s avdelning för Demokratiska Institutioner och Mänskliga Rättigheter.
Centrets chef, Ibrahim Suleimanov, berättade för oss att repressionens former har förändrats över tid. Under 2014 hade ockupationsmakten inget till övers för folk med avvikande åsikter och använde brutalt våld mot dem. I nuläget har repressionerna tagit olika pseudolegala former och staten har blivit den främsta repressionsmakten.
Enligt Suleimanov gjordes en enkät där 300 invånare på Krim deltog. “Enkäten var naturligtvis helt anonym. Trots detta var det inte lätt att hitta folk som var villiga att svara på våra frågor. Under det andra halvåret 2016 tilltog ovilligheten att ens inlåta sig i kontakt med oss eftersom repressionen hade blivit än starkare.”
De tillfrågade är invånare i städerna Simferopol, Bakhchisaray, Jalta, Alupka, Alushta, Sudak, Feodosia, Kerch, Dzhankoy, Yevpatoria, Saki och Sevastopol. Utöver detta bevakades massmedia och sociala nätverk under perioden.
Ibrahim Suleimanov upplyste oss om att ”ockupationsmakten rapporterade, genom massmedia som kontrolleras av dem, att invånarna på Krim är lyckliga och till stora delar har accepterat det ryska medborgarskapet. I verkligheten tvingades folk till detta. Endast 22 % av respondenterna sa att de inte hade behövt anta ryskt medborgarskap. Efter den så kallade ”folkomröstningen” om Krims integration med Ryssland 14 mars 2014 varnades folket om att de som ville behålla sitt ukrainska medborgarskap var tvungna att avstå ryskt medborgarskap före 18 april. Efter detta datum skulle samtliga invånare på halvön automatiskt bli ryska medborgare. Den federala migrationsmyndigheten skulle öppna 27 kontor på halvön för detta ändamål. Men bara fyra av dem, i Sevastopol, Simferopol, Bakhchisaray och Bilohirsk, öppnades faktiskt före 10 april 2014. Ytterligare kontor i Saki, Dzhankoy, Jalta, Yevpatoria och Kerch öppnade 10 april. Det blev trängsel på samtliga kontor då många invånare ville få ryska pass. Under tiden hotade den så kallade ”självförsvarsmilisen” dem som ville behålla sitt ukrainska medborgarskap. Under dessa omständigheter var det inte många som valde att förbli ukrainska medborgare.
Farligt att vara sig själv
Under konferensen ”Väg till fred: Mänskliga dimensioner” 8 december 2016 nämnde George Tuka, viceminister för de tillfälligt ockuperade territorierna och internförvisade personer, att han nyligen fått ett privat meddelande på Facebook från en student på Krim. Flickan ville lära sig det ukrainska språket men hade ingen möjlighet till det, så hon frågade den ukrainska tjänstemannen om hjälp. Tuka förklarade att inte kunde avslöja detaljerna i flickans meddelande eller deras överenskommelse, av säkerhetsskäl.
Vi minns uttalandet som den ryske presidenten Vladimir Putin gjorde i mars 2014? Han lovade att det skulle finnas tre språk på Krim: Ryska, ukrainska och krimtatariska. Det löftet var 100 % lögn. Detta bevisas av George Tukas berättelse och resultaten av enkäten om mänskliga rättigheter på den ockuperade halvön.
Enligt Ibrahim Suleimanov, pågår grova förbrytelser mot den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter angående förbud mot diskriminering på etniska och språkliga grunder på det ockuperade Krim.
“Skolan erbjuder valbara kurser i ukrainska och krimtatariska. Dessa kurser är ofta schemalagda på samma tid så att eleverna inte kan studera båda språken. I Simferopol, i bostadsområdet Fontänerna där huvudsakligen krimtatarer bor, skulle en ny skola stå färdig mot slutet av året. Skolan var avsedd för krimtatarer med en rektor av samma nationalitet. I september bestämde sig myndigheterna i Simferopol istället att ändra på allt detta. Den utnämnda rektorn kom inte att vara någon krimtatar, dessutom skulle skolans inriktning komma att ändras. När folk skulle skriva in sina barn vid skolan upptäcktes de förändrade planerna, varpå de organiserade ett möte. De krävde att skolan skulle återfå sin inriktning som nationell krimtatarskola, med lämplig rektor. Märk väl att det var ganska modigt att organisera ett möte som detta i Simferopol under rådande omständigheter, eftersom konsekvenserna för deltagarna skulle kunna bli mycket svåra. Myndigheterna svarade med att förbjuda alla publika evenemang utom de som organiserats av regeringen. Av 17 skolor i Yevpatoria är endast en enda en nationell krimtatarisk skola. Av de återstående erbjuder bara en (Skola № 2) en valbar kurs i det krimtatariska språket. Rektorn vid Skola № 6 vägrade att tillgodose föräldrarnas krav på en kurs i krimtatariska”.
Vi minns också att det krimtatariska språket återfinns på UNESCO:s lista över utrotningshotade språk.
Situationer för den ukrainska kulturen är inte mycket bättre på det ockuperade Krim. Ibrahim Suleimanov berättade för oss att ledningen för Ivan Frankos universella vetenskapsbibliotek på Krim, ansedd som halvöns centrala bibliotek, avlägsnade varje aktivitet som hedrar födelsedagarna av alla framstående ukrainska och krimtatariska författare och konstnärer från sin agenda.
För övrigt har bibliotekets webbsida fortfarande en plan från augusti 2016 över firandet av Ivan Frankos 160:e födelsedag den 28 augusti. Firande av denne kände ukrainska författare nämndes inte med ett enda ord. 24 augusti hölls dock ett föredrag kring ämnet ”skjutvapen” som den del av projektet ”Världens vapen: Historia, hjältar och formgivare”, något som inte tycks ha lämplig anknytning till en institution vars uppgift är att lyfta fram humanistiska ideal.
Enligt information på bibliotekets webbsida inspirerades också andra begivenheter av ”den ryska själen”. Biblioteket, uppkallat efter den store författaren Ivan Franko, har reducerats till blott en illusion av frihet och kulturell mångfald på Krim. I själva verket fortsätter ockupationen av halvön på alla nivåer, inklusive de humanitära.
Aksenovs hemliga fängelser och straffpsykiatri
I enkäten svarar 85 % av respondenterna att de inte känner sig säkra. 66 % av de tillfrågade kände till förföljelse av ukrainska och krimtatariska aktivister. 52 % av dem övervägde att lämna halvön i en nära framtid på grund av den försämrade livskvaliteten och känslan av rädsla och osäkerhet.
Ibrahim Suleimanov sa: “21 invånare på Krim har fängslats på misstanke eller anklagelse av ”extremism”. Det betyder att de är politiska fångar. Sex aktivister har förklarats mentalsjuka och har institutionaliserats med våld. Vi har bevittnat denna bekymmersamma tendens i fyra månader. KGB:s gamla metoder med straffpsykiatri är tillbaka”.
Brott mot mänskliga rättigheter
Också chefen för Kurscentret har nämnt att ockupationsmakten använder kidnappning som metod: “Det händer inte lika ofta nu som under 2014. Vi kan säga att ockupanterna har övergått från kvantitet till kvalitet. De kidnappar de som är farligast för regimens folk – opinionsledare. Ervin Ibrahimov till exempel, den 31-årige medlemmen av Krimtatarernas världskongress och dess exekutiva kommitté, före detta medlem av stadsfullmäktige i Bakhchisaray och medlem av Mejlisen. Han kidnappades nära sin bostad i Bakhchisaray på kvällen 24 maj 2016. En övervakningskamera spelade in hur han kidnappades av folk klädda i trafikpolisens uniform. Ockupationsmakten förnekar förstås allt. Men vi har uppgifter om att Ibrahimov är i livet och har satts i ett hemligt fängelse dit Sergei Aksenov, den så kallade ledaren för Krim och tidigare känd som småskurken ”Goblin”, brukade föra sin ”kunder”. Det betyder att den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter kränks grovt på Krim. Konventionens artikel 3 säger att: ”Ingen ska utsättas för tortyr eller för omänsklig eller nedvärderande behandling eller bestraffning” .
Ibrahim Suleimanov nämner också att ockupationsmakten, genom sin kungörelse att alla rekryter på Krim ska göra värnplikt i Ryssland, återigen grovt bryter mot internationell lag. Detta med hänsyn till förbudet mot att en ockupationsmakt rekryterar befolkningen på ockuperat territorium till militärtjänst.
Intill dess att ockupationen upphör
Enkätens slutsats är att ”situationen för de mänskliga rättigheterna på Krim fortsätter att förvärras år efter år”.
Ett antal rekommendationer har framtagits för Ukrainas parlament och regering. Enligt dessa borde en kontaktgrupp skapas för ett avslutande av ockupationen samt demilitarisering av Krim. Denna grupp skulle inkludera representanter för undertecknandeländerna av Budapestöverenskommelsen, EU-länder med gräns mot Ryssland samt Turkiet tack vare sitt geografiska läge samt andra faktorer.
Diplomater från dessa länder borde tvinga Ryssland att tillåta OSSE:s permanenta mission och andra internationella organisationer att få verka på Krim. I dagsläget tillåter inte ockupationsmakten internationella humanitära och mänskliga rättighetsorganisationers verksamhet på halvön.
Vidare rekommenderas ett förstärkt ekonomiskt tryck på Ryssland. Upp till och med fullständig isolering från samtliga världens ekonomiska processer samt isolering från det internationella betalningssystemet SWIFT. Rekommendationen förklarar att Ryssland ska känna sig helt uteslutet intill dess att landet drar sig tillbaka från det ockuperade territoriet.
Av Vyacheslav Gusakov från Europrostir Media Club som ett projekt för Institutet för Krigs- och fredsrapportering. Översatt av Von de Plume.
Detta material är särskilt framtaget för publikation av InformNapalm och får återges enligt Creative Commons (CC-BY).
Vid all återgivning skall källan anges med länk till materialet. Vi uppmuntrar våra läsare att aktivt dela våra publikationer på sociala nätverk. Den breda allmänhetens kännedom är avgörande för att förstå krigets verklighet.
