InformNapalm presenterar en analys över situationen kring Svitlodarsk, ursprungligen publicerad av den frivillige ATO-veteranen Juriy Rudenko på Inforesist.org.
InformNapalm har kontrollerat fakta och kommenterar inlägget i kursiv stil. Svitlodarskbågen har fått sitt namn av en anledning. Efter att den ukrainska armén retirerade från Debaltseve i februari 2015 kom den nya frontlinjen att likna en båge mellan utkanten av Luhanske i öst och Vulehirskdammen i väster.
Landskapet kring Svitlodarsk
Terrängen i det här området är småbruten och kullig med ett fåtal bosättningar. Terrängen erbjuder ett taktiskt manöverutrymme för våra trupper, förstärkt av fiendens ovilja att gräva ned sig i det öppna stäpplandskapet, där vår taktik med ”ansatsvisa offensiver” har producerat goda resultat sedan februari 2016. Genom att gräva skyttegravar och bygga kraftiga stödjepunkter har vi lyckats knuffa fronten något stycke bortom de strategiskt viktiga fjärrvärmestationerna i Myronivskiy och Vulehirsk.
Observera att Debaltseve och närliggande samhällen bekräftades som varandes under den ukrainska regeringens kontroll enligt överenskommelsen i Minsk (Minsk-II), varför de ukrainska truppernas agerande i detta område är helt inom sagda överenskommelses bestämmelser.
Detta område ligger vid skiljelinjen mellan de så kallade Folkrepublikerna Luhansk (LNR) och Donetsk (DNR). Fiendens försvarsförmåga har påverkats kraftigt negativt av sambandsproblem mellan dessa terroristorganisationers ”väpnade styrkor”. Det har varit naturligt för vår militära ledning att använda dessa omständigheter till egen fördel. Detta genom förbättrade positioner ur såväl taktiskt som strategiskt perspektiv.
Området Vulehirsk-Debaltseve
En vidare framryckning om flera kilometer söderut i riktning Debaltseve skulle ge oss tillfälle att verka mot landsväg M04 i området Vulehirsk-Debaltseve. Detta skulle dels göra fiendens logistik (vägtransporter) kring Horlivka mer komplicerad och dels förbättra de ukrainska ställningarna avseende moteld med artilleri genom att skärma av fientligt artilleri nordost om Horlivka. Detta i sin tur torde kunna leda till en lösligare situation i Zaytseve, Holmivskiy och Kurdyumivka.
Artilleridueller och spaningsenheter
Fienden, som dock också inser den strategiska innebörden av att hålla höjderna i området, försökte också förbättra sina ställningar där. Båda sidor var därför verksamma med artilleridueller och spaningsenheter i området genom sommarmånaderna.
Vid den här tidpunkten var den ukrainska arméns resurser, och omvärldens uppmärksamhet, fokuserade på striderna i industriområdet i Avdïvka.
29 juni 2016 inträffade här en första större pansarstrid. Som svar på en omfattande granatkastarbeskjutning gick en sammansatt stridsgrupp, som består av enheter ur 54:e mekaniserade skyttebrigaden, 25:e (Kievan Rus) bataljonen och spaningsgrupper ur Högra Sektorn, till angrepp mot fiendens ställningar på höjden. Stridsgruppen lyckades ta ett motståndsnäste där den fientlige befälhavaren, den ryske löjtnanten Kalimullin Airat Natikovich från Tatarstan, dödades i strid.
Tillrättaläggande från InformNapalm
Enligt InformNapalms uppgifter dödades inte löjtnant Kalimullin i denna strid, så som felaktigt rapporterats vida omkring i massmedia. InformNapalm träffade en av deltagarna i denna strid i juli 2016. Han visade oss löjtnant Kalimullins pass, som denne förlorat när han övergav ställningen (och sina män), liksom ett permissionspass för en viss Alexander Galkin, prickskytt i Kalimullins förband. På baksidan av permispasset fanns ett mobiltelefonnummer antecknat. Ett samtal till det numret bidrog till att fastställa ytterligare uppgifter liksom att bevisa att löjtnant Kalimullin fortfarande var i livet.
Läs mer här: Citizens of Russia – Killed sniper and quick call to company commander.
Kort efter striden öppnade fienden eld med artilleri mot den erövrade ställningen. På grund av ställningens dåliga skick var vi därför tvungna att lämna den, efter att ha förstört fiendens tunga vapen. Den ukrainska armén förlorade 2 döda och 10 sårade i striden. Fiendens förluster var cirka 20 döda, inklusive 6 krigsfångar som dödades av sin egen artillerield.
Fram till december 2016 förblev situationen i Svitlodarskbågen låst, men 18 december blossade striden upp igen på en helt annan skala.
Slaget vid Svitlodarsk
På morgonen den 18 december startade en stridsgrupp i kompanis storlek en lokal offensiv för att neutralisera en fientlig ställning i den skogbeklädda delen öster om höjd 231.6. Den fientliga ställningen benämnd ”Pasha” var ett motståndsnäste av plutons storlek som etablerats under vintern 2015. Ställningen användes ständigt för beskjutning i olika riktningar, inklusive mot kraftstationen i Vuhlehirsk, vilket hotade att bryta försörjningen av elektricitet och värme till staden Bakhmut med omgivande byar. För att rensa upp i skogspartiet var det först nödvändigt att neutralisera motståndsnästet på höjd 216.8 (av fienden benämnt Kikimora).
Operationen började omkring klockan 6 på morgonen. Terroristerna hade förstärkt sina ställningar och erbjöd starkt motstånd. De bad om artilleriunderstöd och under dagen växte denna lokala attack till en mer omfattande operation när reserver och pansar sattes in i striden. Vid sidan av en pågående artilleriduell förekom det närstrid på avstånd ned till 10 meter och flera motanfall.
Svåra förluster
Den ukrainska armén led svåra förluster, 8 döda och 30 sårade (vid tidpunkten för denna artikel). Fiendens förluster var, enligt uppgifter från flera olika källor, omkring 20 döda. Mot slutet av den första dagens strider var höjd 216.8 i den ukrainska arméns händer: ammunition skickades fram och personalförstärkningar ägde rum. Frivilliga sjukvårdare från ASAP-gruppen spelade en viktig roll i evakueringen av sårade.
På kvällen 18 december utbröt mer eller mindre panik i sociala media och olika nyhetskanaler. Den pro-ukrainska sidan diskuterade mest den ukrainska arméns förluster medan pro-ryska media utmålade den ukrainska arméns lokala operation som en massiv offensiv i riktning Debaltseve. De senare anklagade Ukraina för att bryta mot Minskavtalet och glömde samtidigt att hela Debaltseve-området förmodas stå under den ukrainska arméns kontroll enligt Minsk-II.
Striderna fortsatte 19 december, dock med mindre intensitet, huvudsakligen med artillerield. Reservförband ur den ukrainska 17:e pansarbrigaden sattes i beredskap för att neutralisera en förväntad attack från fientliga reservstyrkor. Dagen fortsatte dock utan insats av pansar och fiendens samtliga motanfall slogs tillbaka av befintlig trupp.
Oklart om slaget har avslutats
Per 20-21 december är det fortfarande oklart om slaget har avslutats då fortsatta strider pågår, om än med lägre intensitet. Situationen kommer antagligen att utvecklas vidare. Anledningen till det är att ställningarna som befriats av den ukrainska armén erbjuder fri sikt över landsväg M04 i området Vulehirsk-Debaltseve. Den nya ställningen gör det också enklare att bekämpa fientligt artilleri i området Holmivskiy ∙ Bairak ∙ Hurtiy. Dessa faktorer gör det möjligt att justera frontlinjen i dessa områden.
Under rådande omständigheter är det sannolikt att fienden försöker återta höjd 206.8. Samtidigt behöver den ukrainska armén ta angränsande höjd 226.7, i en repetition av vad den ryska armén åstadkom under 2015 då de tog Lohvynove.
Vi bör dock väga in det faktum att Lohvynove har förlorat en del av den vikt som positionen hade i februari 2016 då de huvudsakliga striderna stod kring kontrollen av delar av motorvägen Kharkiv-Rostov. För att ta den högsta höjden i det här området (höjd 309, tidigare kallad Valera) måste våra trupper nödvändigtvis först kontrollera höjderna nära Lohvynove, vilket kan få hela fronten i gungning.
För ögonblicket uppvisar fronten två ömsesidigt hotande in- och utbuktningar som varken den ukrainska armén eller fienden kan vara nöjd med. I en period då den nye amerikanske presidenten står beredd att inta sitt ämbete, då OSSE:s övervakande mission ägnar sig åt julfirande och vi väntar på ytterligare en av Putins ”humanitära konvojer”, får vi ta spjärn mot ännu en stegring av striderna i Debaltseveområdet.
Författare: Yuri Rudenko, frivillig ATO-veteran.
Läs även
- InformNapalms volontärer publicerar en interaktiv databas över rysk aggression
- Databas med videopresentation av rysk krigsmateriel i östra Ukraina
- Ryska krigsförbrytare avslöjas av sina egna medaljer
Distribution och eftertryck med hänvisning till källan välkomnas! Creative Commons – Attribution 4.0 International – CC BY 4.0. Följ oss på Facebook och Twitter. Läs mer om hur Du stödjer InformNapalm.
