Valerij Zaluzjnyj, Ukrainas ambassadör i Storbritannien samt före detta överbefälhavare för Ukrainas väpnade styrkor, presenterar sin syn på konflikten och dess påverkan på Ukraina och världen vid Kungliga institutet för internationella relationer (Chatham House).
Zaluzjnys tal har även publicerats på ukrainska på medieplattformen Ukrainska Pravda.
Uppriktighet i kampen för framtiden
Jag är tacksam för möjligheten att tala här och uppskattar verkligen er inbjudan till denna betydelsefulla plats. Det är en stor ära att befinna mig bland er, många kloka och respekterade människor. Innan jag fortsätter vill jag uttrycka min tacksamhet för ert stöd. Tack för att ni står vid vår sida och för att vi fortsätter kämpa tillsammans.
Jag hoppas att vi, trots politikers svagheter, kommer att nå seger, inte bara för Ukraina utan för hela den civiliserade världen, i ljuset av de utmaningar det 21:a århundradet medför.
Låt mig vara uppriktig. Endast genom ärlighet kan vi förstå de processer som pågår. Jag kommer att presentera fakta som kan tolkas som empiriska bedömningar; huruvida de är vetenskapliga får ni själva avgöra.
Västvärldens roll i kampen för demokrati
Det första faktum jag vill belysa är termen “kollektiva väst”. Denna term syftar på en grupp utvecklade länder med god ekonomi, demokrati, och med egna försvarssystem, såsom NATO. I kontrast finns auktoritära stater med centraliserad makt där bristen på demokratiska institutioner präglar ekonomin, ofta beroende av naturresurser eller planerad reglering, vilket gynnar den styrande eliten.
Vissa stater har, utifrån historiska omständigheter och folkets strävanden, lyckats frigöra sig från auktoritära regimer. Av dessa har vissa anslutit sig till västvärlden medan andra, ofta på grund av motstånd från auktoritära imperier, fortsätter kampen för att bli en del av den civiliserade världen, även med risk för att förlora sin självständighet. Exempel på detta inkluderar Georgien och Belarus, som formellt har förlorat sin självständighet. Ukraina, som i många år har kämpat mot Ryssland, befinner sig mitt i ett krig för sin frihet.
Krigets utgång och dess konsekvenser
Det är värt att notera att Ukraina, till skillnad från Belarus och Georgien som nästan utan blodspillan förlorade sin självständighet, har stridit för sin frihet i nästan ett decennium. Det storskaliga kriget har pågått i nästan tre år, vilket har resulterat i över 30 000 dödsoffer och hundratusentals skadade. Trots denna tragedi fortsätter vårt motstånd. Detta visar tydligt att vi, ukrainare, strävar efter att ingå i den civiliserade västerländska sfären. Vi har rätt att forma vår framtid trots alla hinder vi möter. Vår motståndare förnekar vår önskan och försöker utplåna vår nation, vilket bekräftas av historiska händelser som Holodomor (svältkatastrofen) samt tragedierna i Butja och Hostomel. Därför är en framtida fredlig samexistens en omöjlighet. Inga fredsinitiativ kan anses trovärdiga om de inte bygger på ömsesidig respekt.
Västvärldens reaktion på aggression
Situationen i Ukraina idag är en följd av västvärldens ovilja att påverka det globala säkerhetssystemet. Genom att utnyttja västvärldens svagheter, och särskilt USA:s, kunde Ryssland redan 2008 inleda expansionen av sin “säkerhetssfär”. Det tysta kriget mot Ukraina började 2014. Västvärlden reagerade då utan beslutsamhet, vilket resulterade i det blodigaste kriget i Europa under 21:a århundradet.
Putin hotar idag med kärnvapen för att skrämma väst, medan västerländska politiker, ofta beroende av sina väljare, söker undvika upptrappning. Om Putins ambitioner enbart skulle begränsas till Ukraina, står det nu klart att väst måste agera för att säkerställa sina medborgares trygghet.
Västvärlden underskattade Ukraina. Västerländska medier, rädda för Putin, bedömde initialt att Ukraina skulle falla på tre timmar och sedan tre dagar. När verkligheten uppdagades tvekade väst i sitt stöd, av rädsla för kärnvapenkrig, vilket ledde till att vi under 2023 knappt kunde åstadkomma betydande framsteg mot Ryssland. Resultatet är att konflikten har blivit utdragen och dess utgång är osäker. Denna ledde till ett förlorat tillfälle att ensamma avsluta kriget. Detta faktum berör oss alla idag.
Är det verkligen en hemlighet att Kina, Nordkorea och Iran har tagit ställning för Ryssland mot Ukraina? Många har knappt kännedom om Ukrainas geografiska läge. Med organisationer som BRICS på frammarsch, hur kommer västvärlden att reagera? Kommer rädslan för eskalation att kvarstå?
Säkerhet och framtidstro för Ukraina
Ett annat centralt faktum är att kriget har genomgått förändringar. Den traditionella krigsföringen, som var känd fram till 1953, existerar inte längre. Under 2023 tog en ny tid vid med introduktionen av nya vapentyper på stridsfältet. Kritiker, även bland västerländska ledare, som tidigare ifrågasatte mig, har nu blivit mer tydliga om de förändringar som artificiell intelligens fört med sig. Ingen skrattar längre. I Storbritannien genomförs nu en översyn av den nationella säkerhetsstrategin, medan NATO är tysta. Vad säger detta om den globala säkerheten? Är den fortfarande beroende av jaktplan, hangarfartyg och kostsamma robotar? Lärdomarna av denna konflikt har tyvärr inte lett till någon ökad insikt.
Globala allianser och nya hot
Vi, ukrainare, som kämpar för vår frihet, ser segern i sikte. Vi strävar efter tre grundläggande aspekter.
Känslan av egen säkerhet
Vi behöver garantier för att Ukraina inte kommer att utsättas för angrepp under minst 100 år. Vår säkerhet ska stå i paritet med våra barns säkerhet. En enkel lösning är att Ukraina ansluter sig till NATO eller omvandlas till en NATO-liknande statsbildning. Idag finns inget alternativ.
Känslan av gränslösa utvecklingsmöjligheter
Varje medborgare i Ukraina ska ha obegränsade möjligheter, vilket förutsätter att vårt krigshärjade land återuppbyggs. Detta ämne diskuteras flitigt i väst. Men hur kan återuppbyggnad ske utan säkerhet? Finns det en chans för investerare att satsa i ett land med risk för krig? Tyvärr är svaret nej. Utan säkerhet existerar inga långsiktiga perspektiv.
Känslan av hemhörighet
Varje ukrainare ska känna att de är hemma, i sitt födelseland, där deras föräldrar vilar, och i trygghet för sina barn.
Historiska lärdomar och framtida vägar
Jag är inte här för att kritisera väst eller NATO. Ingen är skyldig Ukraina något, inte ens enligt Budapestmemorandumet. Ukraina kämpar dagligen för sin överlevnad. Jag hoppas att filosofiprofessorn George Santayana inte hade rätt när han sade att de som glömmer sin historia är dömda att upprepa den.
Valerij Zaluzjnyj, ambassadör för Ukraina i Storbritannien och Nordirland, tidigare överbefälhavare för de ukrainska väpnade styrkorna (2021-2024).
Ytterligare artiklar av InformNapalm
- Underhåll av Su-30SM-flygplan med fransk utrustning från Thales och Safran
- Århundradets rysk-indiska kontrakt för leverans av luftvärnssystem S-400
- Rysslands robotproduktion trots västerländska sanktioner
Distribution och eftertryck med hänvisning till källan välkomnas! Creative Commons – Attribution 4.0 International – CC BY 4.0. Följ oss på Facebook, Twitter, Telegram och Slate (Sl8).
InformNapalm har inget ekonomiskt stöd från någon regering eller sponsor. Våra enda sponsorer är individuella volontärer och läsare. Du kan också stödja InformNapalm genom att göra månatliga minidonationer genom Buymeacoffee.