Vid FN:s generalförsamlings 70:e session i september 2015 uppmanade Rysslands president Putin till en bred internationell koalition mot terroristorganisationen Islamiska staten (IS), även känd som Islamiska staten i Irak och Levanten (ISIL) och Daesh.
Putin beskrev den föreslagna koalitionen med följande ord. ”Liksom anti-Hitlerkoalitionen skulle den kunna samla vitt skilda krafter, beredda att beslutsamt stå emot dem som, likt nazisterna, sprider ondska och människoförakt.”
Koalitionen som avlatsbrev
För uppmärksamma internationella observatörer finns det knappast anledning att tro att Kreml fruktar terroristorganisationen i Mellanöstern, än mindre att den ryska ledningen motsätter sig internationell ondska och människoförakt. För Putin väger erfarenheterna från 70 år tillbaka betydligt tyngre än Islamiska staten. Den anti-Hitlerkoalition han hänvisar till besegrade inte bara nazisterna, utan gav också människoätaren Stalin möjlighet att avgöra efterkrigsvärldens öde vid samma förhandlingsbord som ledarna för de främsta stormakterna.
Länderna i Östeuropa, däribland Polen, Ungern och Tjeckoslovakien, hamnade under det kommunistiska Moskvas kontroll under fyra årtionden, med västvärldens tysta medgivande. Det var priset för Sovjetunionens deltagande i anti-Hitlerkoalitionen.
Det verkliga syftet med Putins koalition mot IS är att återupprätta Rysslands anseende efter aggressionen på Krim och i Donbas. Om koalitionen blir framgångsrik kan Kreml räkna med att västvärlden accepterar det rådande läget på det annekterade Krim, kanske till och med erkänner hela Ukraina som en del av Rysslands intressesfär. Som en filosof en gång skrev upprepar sig historien två gånger, först som tragedi och sedan som fars.
Rysslands militära insatser i Syrien
Skillnaden mellan Nazityskland och Islamiska staten är ungefär som skillnaden mellan en vårflod och en läckande kökskran. För att ge denna bekväma motståndare tillräcklig politisk tyngd måste Putinregimen därför till en början spela med IS och medvetet låta organisationen vinna. Vad skulle det annars vara för mening med koalitionen?
Detta framträder tydligast i Syrien. Moskva har meddelat att Rysslands flyg- och rymdstridskrafter genomför en militär operation mot landets regeringsmotståndare. Tvärtemot Kremls propaganda är det ryska flygets främsta mål inte Islamiska statens styrkor och infrastruktur, utan orter som kontrolleras av den syriska oppositionen. Mindre känt är att Moskva på motsvarande sätt undanröjer Islamiska statens konkurrenter även på sitt eget territorium. Men först behövs en historisk tillbakablick.
Från Tjetjenska republiken Itjkerien till Kaukasusemiratet
De två rysk-tjetjenska krigen 1994–1996 och 1999–2009 skapade ingen fred i Kaukasus. Motståndet mot de federala myndigheterna fortsätter i form av underjordisk gerillaverksamhet. Det väpnade motståndets ideologi har däremot förändrats avsevärt. Det är inte längre tjetjenska nationalister som utgör huvudfienden för den ryska säkerhetstjänsten FSB och inrikesministeriet MVD, utan salafister och andra islamister, som i rysk television ofta kallas wahhabiter.
Tjetjenska republiken Itjkeriens siste president, Doku Umarov, förändrade den väpnade kampens mål, inriktning och ideologi. År 2007 lämnade han presidentämbetet och utropade Kaukasusemiratet. Samtidigt förklarade han de etniska och territoriella indelningar som kallades nordkaukasiska republiker för olagliga. Han utropade sig själv till Kaukasus mujaheddiners högste emir.
Kaukasusemiratet består enligt den egna organisationsstrukturen av fem operativa och administrativa områden, så kallade vilajet. Dessa är Dagestan, Nohchijcho (Tjetjenien), Galgajche (Ingusjien), Nogajstäppen (Stavropol- och Krasnodarterritorierna) samt det förenade vilajetet Kabarda, Balkarien och Karatjaj. Områdena leds av valier som utses bland emirerna för självständiga etniska stridsgrupper, så kallade jamaat. Över dem står Kaukasusemiratets högste emir, med mycket omfattande befogenheter.
Kaukasusemiratets underjordiska organisation kämpar inte för nationella rättigheter, utan för att införa sharialagar i samtliga områden som organisationen har utropat till sin stat.
Kaukasusemiratets metoder och kopplingar till al-Qaida
Kaukasusemiratet är känt för sina terroristiska metoder. Dit hör attentat mot anställda vid FSB, MVD och åklagarmyndigheterna samt sprängattentat mot civila transportmedel och de ryska säkerhetsorganens infrastruktur, ibland med hjälp av självmordsbombare. De så kallade skogsbröderna drar sig inte heller för utpressning och hot mot företagare som vägrar betala den ”revolutionära skatt” som kallas zakat.
Flera experter bedömer att Kaukasusemiratet står under ideologiskt, materiellt och tekniskt inflytande från al-Qaida. Den 29 juli 2011 fördes Kaukasusemiratet upp på FN:s säkerhetsråds sanktionslista med anknytning till al-Qaida. På det diplomatiska planet har Moskva fullt ut utnyttjat argumentet att kampen mot de kaukasiska mujaheddinerna ingår i det bredare kriget mot islamistisk terrorism som den civiliserade världen har fört sedan den 11 september 2001.
Kaukasusemiratet och Islamiska staten
I de nordkaukasiska republikerna råder omfattande rättslöshet och de ryska myndigheterna kränker grundläggande mänskliga rättigheter. Under dessa förhållanden har Kaukasusemiratets idéer vunnit gehör hos en betydande del av ungdomarna. Hopplösheten, myndigheternas godtycke och en stark längtan efter rättvisa har länge försett organisationen med nya rekryter. Efter varje nytt övergrepp från de ryska säkerhetsstyrkorna har unga människor på eget initiativ sökt sig till skogarna för att finna rättvisa.
Så såg situationen ut fram till Islamiska statens framväxt i Mellanöstern. Sommaren 2014 genomförde IS flera framgångsrika offensiver i norra Irak och Syrien. De omfattande striderna och mujaheddinernas segrar väckte allt större intresse bland salafistiska ungdomar i Ryssland. Många började på allvar överväga att delta i jihad i Syrien, där det fanns storskaliga strider, verkliga militära operationer och tydliga framtidsutsikter. Allt sådant som saknades i Kaukasus bergsområden.
Kaukasusemiratet började lida brist på personal. IS lockade till sig nya rekryter som en magnet, samtidigt som även erfarna mujaheddiner med stridserfarenhet från norra Kaukasus reste för att delta i jihad i Syrien. Organisationen försvagades, men någon öppen konflikt mellan Kaukasusemiratet och IS hade ännu inte uppstått.
Splittringen mellan Kaukasusemiratet och IS
Allt förändrades den 21 november 2014, då Sulejman Zajlanabidov, en av emirerna i vilajetet Dagestan, svor trohet till Islamiska statens kalif Abu Bakr al-Baghdadi. Kort därefter lämnade ytterligare flera emirer Kaukasusemiratet och anslöt sig till IS.
Kaukasusemiratets ledare bröt då en lång tids tystnad. I ett videomeddelande anklagade den högste emiren Ali Abu-Muhammad, även känd som Aliaschab Kebekov, sin tidigare bundsförvant för splittring och förräderi efter trohetseden till IS. Han uppmanade utbrytarna att bege sig till områden under IS kontroll och utsåg nya emirer i deras ställe.
I praktiken uppstod därmed två parallella underjordiska organisationer i norra Kaukasus, Kaukasusemiratet och Islamiska statens Kaukasusprovins. Den förstnämnda har kopplingar till al-Qaida och omfattar veteraner från de rysk-tjetjenska krigen. Organisationen leds av personer som har både militär erfarenhet och teologisk utbildning.
Enligt experter hade Kaukasusemiratets högste emir Aliaschab Kebekov fått rykte om sig att vara en ”vegetarian” inom den underjordiska rörelsen. Han förbjöd självmordsattentat utförda av kvinnor och angrepp mot civila mål. IS-anhängare i norra Kaukasus har däremot varken uttryckt eller visat någon motsvarande återhållsamhet i sina stridsmetoder. De mujaheddiner som svurit trohet till IS har vunnit anseende som handlingskraftiga och skoningslösa krigare. Kebekovs mildare linje tilltalade inte de mer hetlevrade unga anhängarna, vilket blev en av orsakerna till att medlemmar gick över från Kaukasusemiratet till IS även i Kaukasus.
Moskvas intressen i norra Kaukasus
Samtidigt som de kaukasiska mujaheddinerna splittrades markerade Kreml sin ståndpunkt. Al-Qaida och organisationer med anknytning till nätverket förlorade sin ställning som den absoluta ondskan. Den rollen övertogs av Islamiska staten. Nu kunde kampen mot det islamistiska hotet lyftas fram som särskilt legitim när motståndaren betecknades som IS. För att anpassa situationen i Kaukasus till den önskade mediebilden började Rysslands säkerhetsorgan systematiskt slå ut Kaukasusemiratets organisation.
Den 19 april 2015 dödades Kaukasusemiratets högste emir Ali Abu-Muhammad (Aliaschab Kebekov) i strid med FSB:s specialförband. Hans efterträdare Abu Usman Gimrinskij (Magomed Sulejmanov) utsågs till ny ledare i slutet av maj 2015 och dödades den 11 augusti 2015 i strid med ryska styrkor i byn Gimry i Dagestan.
Mellan den 1 juni och den 5 november 2015 har ryska säkerhetsstyrkor dödat 82 personer som uppges ha tillhört den islamistiska underjordiska rörelsen. Av dem var 38 medlemmar i Kaukasusemiratet, 42 stridande vars organisationstillhörighet inte har fastställts och två medlemmar i Islamiska staten. Uppgifterna bygger på sammanställd information från Kavkazskij Uzel och Kavkaz-Center.
Bland de 42 personer vars organisationstillhörighet inte har kunnat fastställas finns även offer för så kallad besvarande eld. Det handlar om upprepade tillfällen då säkerhetsstyrkor har beskjutit fordon med dödlig utgång och hävdat att misstänkta militanta personer i fordonen hade öppnat eld först. Det är mycket svårt att vare sig bekräfta eller förneka att de dödade tillhörde någon underjordisk organisation.
Kaukasusemiratets förluster och ledarskikt
Den stora skillnaden i förluster är svår att förklara som en tillfällighet. I de områden där det islamistiska motståndet är aktivt, främst Dagestan, Tjetjenien och Ingusjien, bedöms Kaukasusemiratet och IS ha ungefär lika många mujaheddiner. Samtidigt genomgår Kaukasusemiratet en allvarlig personalkris och har försvagats kraftigt under de senaste åren. Trots detta lägger Moskva särskilt stora resurser på att eliminera just Kaukasusemiratets ledarskikt. På kort tid har två ledare och flera befälhavare på mellannivå dödats.
Vissa experter misstänker att Moskva även låter döda Kaukasusemiratets företrädare utomlands. Den 1 november 2015 sköts exempelvis Abdulvahid Edelgiriev till döds i sin bil i Istanbul, nära sin tillfälliga bostad. Han var administratör för Kaukasusemiratets webbplats Kavkaz-Center, en inflytelserik person inom organisationens nätverk och ställföreträdare för vilajetet Nohchijchos representant utomlands.
Uppgifterna visar ett tydligt mönster där de ryska säkerhetsstyrkorna riktar in sig på att slå ut just Kaukasusemiratets underjordiska organisation. Moskvas cynism ligger emellertid inte bara i att systematiskt undanröja Islamiska statens konkurrenter i norra Kaukasus. Operationerna mot Kaukasusemiratet presenteras dessutom som tillslag mot Islamiska statens underjordiska terroristnätverk.
Striden om bilden av kampen mot IS
Den 24 oktober 2015 utbröt en strid mellan specialförband från FSB och inrikesministeriet och en grupp mujaheddiner i byn Gimry i Dagestan. Den 36-årige lokalinvånaren Abdula Nustafajev dödades. Rysslands nationella antiterrorkommitté uppgav att han tillhörde IS. Uppgiften tillbakavisades dock även av de ryska experterna Orchan Dzjemal och Michail Rosjtjin, som förhåller sig relativt lojala till Kreml. Den dödade tillhörde i själva verket Kaukasusemiratet.
Att undanröja Islamiska statens konkurrenter framställs alltså som en kamp mot IS. Det är svårt att inte dra paralleller till Syrien, där Ryssland sedan flera veckor tillbaka påstår sig genomföra attacker mot Islamiska staten i områden där det helt enkelt inte finns några IS-krigare.
Slutsatsen blir att Moskva kan antas ha satt som mål att slutgiltigt avlägsna Kaukasusemiratet från det kaukasiska schackbrädet. En utdragen och uppmärksammad kamp mot en lokal motståndsrörelse som öppet fördömer Islamiska statens metoder passar inte in i Putins nya anti-Hitlerkoalition.
Materialet har sammanställts av Pavlo Podobed för InformNapalm.
Ytterligare artiklar av InformNapalm
Materialet får fritt spridas och återpubliceras under förutsättning att källan anges. Licensiering enligt Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Följ oss på Facebook, X, Telegram och Slate (Sl8).
InformNapalm tar inte emot ekonomiskt stöd från någon stat eller institutionell sponsor. Verksamheten finansieras uteslutande av frivilliga insatser från enskilda volontärer och läsare. Den som önskar bidra kan göra det genom månatliga mindre donationer via plattformen BuyMeACoffee.
